5 Songs: Stort intresse för Velvet Underground

5 Songs upplevde ett nytt rekord i antal röstande. Hela 7 stycken! Kul!
Så handlade det ju om ett av de mest inflytelserika banden i pophistorien.
Jag valde ut fem lugna låtar och så här blev resultatet:

1. Pale Blue Eyes  4p
2. Venus In Furs  3p
2. Sunday Morning  3p
4. All Tomorrow's Parties  2p
5. Femme Fatale  -

"Pale Blue Eyes" är ju en riktigt bra kärlekssång, en av de stora.
Så här står det i Wikipedia om denna sång:
""Pale Blue Eyes" is a song written by Lou Reed and performed by The Velvet Underground. It was included on the band's 1969 album The Velvet Underground. "Pale Blue Eyes" was surprisingly written about someone whose eyes were hazel, as Reed notes in his book Between Thought and Expression. The song is dedicated to Shelley Albin, Reed's first love, who at the time was married to another man

The original song has five verses. First verse starts: "Sometimes I feel so happy; sometimes I feel so sad." The refrain goes: "Linger on your pale blue eyes".

Här får ni en live-version med VU från 1993 där Lou Reed sjunger fint som
vanligt och till vänster ser ni John Cale på fiol.

5 Songs: Velvet Underground

Velvet Underground är ett av (om inte det mest) inflytelserika pop- och rockbanden
genom tiderna. Jag saxar liter allmän info från Wikipedia:
 " Velvet Underground bildades 1964 i New York, ursprungligen aktiva fram till 1973. Bandet bildades av Lou Reed och John Cale, som båda även kom att bli framgångsrika soloartister. De tog sitt gruppnamn från en bok om sadomasochism skriven av Michael Leigh.

The Velvet Underground var aldrig kommersiellt framgångsrika på sin tid, men anses idag som en av de viktigaste och mest inspirerande musikgrupperna i modern tid. Deras råa sound har bland annat inspirerat punken musikaliskt. I en intervju från 1982 kom Brian Eno med det ofta upprepande påståendet att även om det första Velvet Underground-albumet må ha sålts i endast 30 000 exemplar då det var nytt så har "alla som köpte en av de 30 000 skivorna startat ett band" efteråt.^[2] The Velvet Underground invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 1996.

Den första uppsättningen av gruppen bestod av Lou Reed (sång och gitarr), Sterling Morrison (gitarr), John Cale (bas), och Angus MacLise (trummor). Trummisen MacLise lämnade gruppen tidigt då han vägrade spela för betalande publik. Han ersattes av Maureen "Moe" Tucker som därigenom kom att bli en av rockens första kvinnliga batterister.

Det var Lou Reed, sångare och gitarrist, som var den store innovatören i gruppen. De flesta låtarna som gruppen framförde var också skrivna av honom. Med Reeds karakteristiska släpiga sångsätt pratsjöngs ofta låtarna på ett brutalt naturalistiskt sätt. Man varierade sig ibland genom att exempelvis basisten John Cale kunde pratsjunga med sin tonande sydwalesiska dialekt. Texterna handlade ofta om svåra och tabubelagda ämnen som droger, sadomasochism och transvestitism.

Gruppens kanske mest kända album är deras första: The Velvet Underground and Nico, som kom 1967. På framsidan fanns en banan målad av Andy Warhol som också producerade albumet och stödde gruppen finansiellt. Den första pressningen av albumet gavs ut med ett ytterkonvolut där bananen var avtagbar. På skivan fanns en av gruppens mest kända låtar, "Heroin", med. Låtens text väckte stort rabalder på grund av att den uppfattades som ett förskönande av drogen. Låten tog dock även upp det negativa med heroin." 

Den tyska sångerskan Nico var endast med på "bananskivan", men där gör hon ett säreget intryck med sin mörka stämma.

Nu ska ni få lyssna fem kända låtar från detta band. Jag har med avsikt valt ut fem lugna låtar. 

Välj den eller de låtar ni gillar bäst och rösta här uppe till höger senast nästa onsdag 5 mars.