Visar inlägg med etikett Way Out West 2010. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Way Out West 2010. Visa alla inlägg

onsdag 18 augusti 2010

Fler kommentarer från WOW


Här kommer några fler kommentarer kring Way Out West i helgen:

* Detta är verkligen en festival för den vita medelklassen (utan att lägga någon värdering på detta). Det kan inte ha varit många invandrare här. Många ungdomar var också ganska uppklädda - något som fungerar på en stadsfestival, men knappast i Roskilde.

* På torsdagens klubbkväll gjorde Bear In Heaven (bilden nedan) ett gott intryck. Sångaren Jon Philpot är väl inte helt lättillgänglig med sin speciella falsettröst. När han talar mellan låtarna har han dock en mycket mörk röst. Hur som helst gillar jag deras minimalistiska, psykedeliska musik.


* Både Else-Britt och jag (och många andra jag talat med också) höll Mumford & Sons (bild nedan) som bästa akt. Vilken energi. Folkmusik med hardcorefrenesi. Framför allt höll deras konsert rakt igenom utan några svackor.


* The National var ett av de band som hade de mest hängivna fansen - det stod helt klar. När
tre killar i 30-årsåldern bredvid mig pekade med fingrarna i luften och headbangade
som hårdrockfans, så såg det något lustigt ut med tanke på bandets seriösa, lugna musik och tunga texter. Se bilden nedan!


* Iggy Pop var kul att se, men ljudet var bitvis taffligt och jag tycker nog inte att dagens Stooges med James Williamson som ersättare för avlidne Ron Asheton är riktigt så rått som jag skulle önska. Konserten hade ärligt talat en del svackor. Men det var kul att se Iggy - hans
aggressivitet blandad med en äkta glädje spred sig till alla i publiken. Han är vältränad och
studsar omkring som en guttaperka på scenen denna 63-åring. En bra show var det.

* Poplistans kelgrisar Beach House (bild nedan) och Broken Bells gjorde helt godkända insatser. Speciellt förtjust är jag i Beach House sångerska Victoria Legrand med sin väldigt speciella röst.

söndag 15 augusti 2010

Way Out West - ännu en kortkort redovisning

Det har varit en fantastisk festival i år igen. Slutsålt, härligt väder och många bra artister. Här kommer lite funderingar punktvis först:

* Poplistans skribenter har även representerats av Else-Britt, som i enlighet med mig hyllar Mumford & Sons som bästa band.

* Lördagens program hade på papperet ett lite svagare program, men det fanns en del överraskningar (se mer nedan), så slutintrycket blir gott.

* Ett stort tack till festivalledningen för ett kanonjobb. Arrangemanget fungerar perfekt. Artisterna är skötsamma som de snällaste skolelever och börjar nästan alltid prick på utsatt tid.

* Ibland har jag och många andra irriterat mig över att det finns så många bra band på klubbarna, som man skulle vilja se. Risken att inte komma in är ju stor på vissa ställen och alla kanske inte känner för att gå på en konsert kl 03.00. eller 04.00. på natten. Nu har antalet klubbar utökats från ifjol, så det har varit lättare att komma in. Det gäller dock inte Annedalskyrkan, där det alltid är låååånga köer.

* Ibland hade man ju önskat att WOW skulle utöka med en dag till i Slottsskogen, så att fler skulle fått se bra klubbakter som t.ex. Bear In Heaven, Field Music, Junip, JJ, Caribou, Laura Marling, Tallest Man On Earth, Steget, Fake Blood, Wild Nothing etc. Men kanske är ändå detta koncept OK trots allt. Det gäller ju att ha ett eget koncept och många som är något yngre än mig gillar säkert att parta hela natten också och lyssna på klubband. Det är ju viktigt att nischa sig och hålla sig till en vinnande formel i dessa tider när ingen musikfestival går säker.

* Jag blir j-t trött på att pressen lägger ner så mycket trycksvärta på Håkan Hellström och ingenting (ja ingenting i GP och de två kvällstidningarna) på ett så fint band som Mumford & Sons.

* Denna blogg skall i första hand skriva om och lyfta musik som man gillar, men jag kan inte låta bli att undra varför alla popskribenter hyllar denne Hellström och glömmer de flesta andra artisterna. Måste alla recensenter tycka samma om HH? Samma sak gällde ju Springsteen. Han måste 5 poäng i alla recensioner. Det är lite intressant att alla läsare på tidiningarnas chatsidor inte håller med de översvallande omdömena om HH. Här några klipp från Aftonbladets chat:

"Men SNÄLLA! Håkan Hellström? En gaphals utan spår av originalitet, en internaffär för svenska manliga recensenter utan trovärdighet. Att de HH gapa omkring på scen gör mig illamående. Talanglös med repetoaren från Smiths, Morrissey och The Jam, taffliga översättningar och noll koll. Marcus L:s oproportionerliga hyllningar överraskar ingen. Har han någonsin gjort det?"

"Håkan Hellström är den genom tiderna mest överskattade artisten inom svensk musik. Han snor låtar och refränger från andra, men omhuldad av svenska rockkritiker kommer han undan med allt. Hans ADHD-beteende på scen oroar mer än roar, gapigt falsksjungande. Kejsarens nya kläder och att Marcus Larsson går ned i spagat förvånar väl ingen. Vilken hype!"

"Har aldrig sett storheten med Hellström ,en tönt med sjömanskostym Och hur f**n kan en konsert vara bra när man varken ser eller hör bandet Ni kunde lika gärna gått ut på en åker och ställt er och hoppat och skrikit,ingen skillnad Otroligt dåligt skriven recension."

* Slut med dissandet för denna gång. Jag vet inte hur mycket jag orkar skriva detaljerat om de olika spelningarna på denna festival. Här får ni alla fall lite sammanfattande omdömen av de artister som jag såg:

BÄST
Mumford & Sons

BRA (i den ordning jag gillade dem - bästa först)
Soundtrack Of Our Lives med GBg Symfoniorkester
LCD Soundsystem
Miike Snow
Iggy & The Stooges
La Roux
Pavement
Chemical Brothers
Bear In Heaven
Broken Bells
Beach House

OK
The National
Anna von Hausswolf

Dåliga
Paul Weller
Panda Bear
Håkan Hellström

Saknas: M.I.A. - såg för lite av henne för att kunna ge ett omdöme. Mycket hype här också - men kanske är hon värd det.

lördag 14 augusti 2010

Way Out West - kortkort redovisning


Mot förmodan blev det inte något regn igår fredag. Det blev en underbar dag med många bra artister. Jag känner mig ganska mörbultad efter alla intryck, så här följer bara en kortkort resumé över gårdagens konserter. Mer info följer i nästa vecka. Jag sätter inga betyg nu - dels ser man ibland bara halva konserter och dels för att man ibland inte ger bandet rättvisa av att man kan vara seg i benen eller att man sitter en bra bit ifrån scenen och inte har all koncentration samlad på själva artisten.

Bäst
Soundtrack Of Our Lives med Göteborgs Symfoniorkester
Miike Snow - Tack Malin att du pushade mig att gå på detta band!
Iggy & The Stooges
LCD Soundsystem

OK
Beach House
Bear In Heaven
The National

Dåligt
Panda Bear
Paul Weller
The XX

I skrivande stund 12.50. på lördag är det sol och över 20 grader varmt. Härligt.
Det blir lite lugnare idag. Dessa tänker jag kolla in:
Mumford & Sons
Anna Ternheim
The Radio Dept.
Pavement (missar Anna von Hausswolf - det krockar)
Broken Bells

Om jag orkar sent på kvällen så blir det Chemical Brothers och La Roux.

onsdag 4 augusti 2010

Way Out West-programmet är klart.



Så har då programmet kommit och det blir en tuff torsdag kväll och hela fredagen med lite lugnare på lördag för min del. Banden med röd och blå färg är prioriterade.

Torsdag 12 augusti
23.00. Field Music - Parken
01.15. Bear In Heaven - Parken

Två band jag bara måste se - båda kända från Poplistan. Hoppas jag kommer in. Parken tar bara 400 pers. Tyvärr sker en krock här med matematikprofessorns son Caribou (också på Poplistan), som spelar på Park Lane samtidigt som Field Music. Aj, aj, aj. Dessutom finns Junip och JJ på klubbar denna kväll. Ingen dålig klubbkväll det här.

Fredag 13 augusti
Denna dag är riktigt matig eller vad sägs om detta.
13.45. Jens Lekman (hinner nog inte från jobbet i tid här tyvärr)
15.00. Panda Bear (bör jag kunna hinna till, men inte säkert)
15.30. Paul Weller
16.30. Beach House (Wu-Tang Clan spelar samtidigt, men för mig är valet lätt) Kelgrisarna
från Poplistan får man inte missa.
17.30. The Soundtrack Of Our Lives med Göteborgs Symfoniker (OK, men sett dem förut och inte säker på att det blir bättre med symfonikerna - minns förra årets nerköp.
18.00. Local Natives - Springer nog över till dem här en sväng.
18.50. The National - Springer nog från Local Natives till detta band i tid till dem börjar.
19.30. Miike Snow - Lite krock igen- med tanke på Malins rekommendationer, så blir det
nog en halvtimme med Miike innan...
20.10. Iggy & The Stooges går på scenen. Har inte sett Iggy förut, så det får inte missas.
21.20. LCD Sound System (Skippar Jónsi, som jag har svårt för, som spelar samtidigt)
22.30. M.I.A. - inte riktigt min favorit, men kan kanske överraska på mig. Ska ge henne en
chans. Annars blir det...
23.00. The XX

Om jag känner mig själv rätt, så är jag nog helt slut nu, speciellt som jag har varit uppe till 03.00. på torsdagskvällen och sedan sovit max 3 timmar innan jobbet på fredagen. Blir trött bara jag tänker på det...
Annars (om jag hade orkat), så hade jag valt bland dessa på klubbarna: Wild Nothing, Basia Bulat, Rye Rye och Taken By Trees

Lördag 14 augusti
13.30. The Drums - Inte så förtjust i dem, men jag ska väl kolla in dem - annars spelar Shout
Out Louds samtidigt.
14.50. Mumford & Sons - Ett band som kom högt på Poplistan och som jag inte missar. Girls
spelar samtidigt, men här blir valet enkelt.
15.45. Anna Ternheim - Gillar henne.
16.30. The Radio Dept - Ska jag kolla in.
17.45. Pavement - Skall jag förstås se. Jay Electronica offrar jag lätt samma tid.
18.45. Konono No 1 - Kongobandet kan nog bli spännande live.
19.30. Marina and The Diamonds är väl sådär - krockar med Håkan Hellström som jag
fortfarande inte förstått storheten med. Köper väl några öl här och lyssnar lite i
bakgrunden.
21.15. Broken Bells - Kommentarer överflödiga. Har till och med införskaffat en Broken Bells-
T-shirt som jag ska bära denna dag. Tyärr krockar BB med Lykke Li. Hade gärna sett
henne också, men sånt är livet.
22.30. Chemical Brothers - kollar väl in dem. Vet inte om detta blir bra eller dåligt... Lutar
nog åt att jag går över till La Roux en halvtimme senare.

Jag tror inte jag orkar någon klubb. Annars skulle jag förstås valt Laura Marling i Annedalskyrkan, men då får man nog köa redan från 20.00., så det är nog kört.

Sammanfattningsvis så ser det här riktigt kul ut - helt klart värt pengen.