Det regnar, så det är lika bra att kåsera på...
* Har funderat en del på hårdrock och metal. Den är ju mer säljande än någonsin,
samtidigt som jag tycker att den har gått i stå. Det är mest gamla gubbar som spelar
och var är återväxten. Jo, jag vet att det finns band som svenska In Flames,
Hammerfall etc, men personligen ger det mig inte mycket. Sent i söndags kväll
efter att precis ha kommit hem med flyget från Frankrike sätter jag på TV:n och
då direktsänder SvT "The Big 4" från Ullevi. Jag kommer in i slutet av Metallicas
konsert. Jag tänkte ge det en chans, men det kändes nästan som Allsång på Skansen.
Personligen tycker jag att blackmetalbandet Shining från Halmstad är spännande.
Texterna är dock inget att glädjas åt, mycket självdestruktivt, men det känns mycket
äkta åtminstone. Det får dock vara i små doser om du ska orka...
Jag tyckte t.o.m. att Iron Maidens lite nya, progressiva stil på senaste plattan var OK. Sedan
hade Malin på Musikfeber ett tips på ett hårdrockband för något år sedan, som jag gillade
väldigt mycket, men som jag glömt av vad det hette (Hjälp mig, Malin).
* Jag lyssnar oftast hellre på hård rock än hårdrock. Distinktionen mellan dessa
båda ord är viktig. Jag upplever hård rock som mycket mer spännande nuförtiden än
den vanliga hårdrocken. Ta t.ex. Black Mountain, som jag såg live i april. Eller varför
inte ett för mig två ganska nya band som White Hills med denna lite spacerockiga sak
(finns även på Spotten) och Rival Sons med mycket Led Zeppelin-stuk nedan. Lyssna
på sångaren; riktigt bra. Påminner lite om Robert Plant.