Jag går in på Drowned in Sound och läser en recension av en artist och ett
album som heter Evangelist. Det är ett sagolikt bra album, som nog försvann
i flödet av skivor före jul.Det släpptes 11 december och hann ju inte komma
med i medias bevakning av bästa album.
Detta är både en debut av Gavin Clark (tillsammans med Pablo Clements
och James Griffin från Toydrum och Unkle) och ett avslut, eftersom Clark
tråkigt nog dog ifjol endast 46 år gammal. Läs dödsruna här.
Albumet är knäckande bra rakt igenom. Jag orkar inte förklara varför. Lyssna
istället på Spotify. Låtarna är väldigt olika till sin natur.
Här kommer också några smakprov; den första lugn, den andra mer energi.
Hade med whirlwind of rubbish på poplistan, men den fick stryka på foten på sluttampen. Det finns en finfin akustisk samling på spotify, Beautiful skeletons, signerad Gavin Clark. Påminner om en skotsk Elliott Smith. Han hade också måttlig (dvs ingen bortom kritikerna) framgång med sina band Clayhill och Sunhouse, som jag bara hört enstaka spår av. Ett surt öde. En artist alla älskar, men ingen hört.
SvaraRaderaAha, så du hade nästan med den. Whirlwind är ju fin, men hela albumet är ju sensationellt bra. Jag har tre-fyra låtar att välja på till nästa lista.
SvaraRaderaFastnade aldrig riktigt för Evangelist, kan behöva några lyssningar till. Men vet inte om det nånsin kommer hända. Har liksom inte tid. Det är nåt slags hack i min mentala vinyl, pickupnålen tycks bara studsa fram och tillbaks mellan Kjell Höglunds alla skivor. Brett sortiment, ensidig kost. Nåja, det kunde varit värre. Kjell Höglund är ju trots allt människans bästa vän.
SvaraRadera