Mycket komplex musik denna omgång och en hel del svårmod och
eftertänksamhet. De flesta låtarna valde jag ut tidigare i veckan, men de
synkroniserar otäckt väl med det avskyvärda som skedde i Paris i fredags. Attentaten var ju ett övergrepp på oss
vanliga människor, som vill umgås bland vänner och som t.ex. lyssna på en rockkonsert. Jag var själv och
såg Mikal Cronin på Pustervik samma
tid som det förfärliga skedde på en rockkonsert i Paris.
Denna omgång lämnar jag ingen info om banden/artisterna utan
musiken får tala för sig själv. Jag övervägde att inte ta med den ångest- och
skräckfyllda låten med Teeth Of The Sea.
Det blir nästan för starkt, men jag låter den få vara kvar ändå. Julia Kents instrumental passar bra att
lyssna på när man tänker på offren i Paris, tycker jag. Listan hedrar Frankrike med blått, vitt och rött.
1. Israel Nash (US)
2. Den Stora Vilan (SWE)
3. Haelos (UK)
4. Thåström
(SWE) - bild ovan
5. Teeth Of
The Sea (UK)
6. Floating
Points (UK)
7. Julia
Kent (CAN) - bild ovan
8. Palm
Honey (UK)
9. Time Is
A Mountain (SWE)
10. Deafheaven (US)
P.S. Tack, Claes för tips till låtarna nr 2, 4, 9, och 10.
Ni har som vanligt två veckor på er att lyssna på de här tio sångerna. Flera av dem är ganska
långa, men jag hoppas att ni har tid. Sista dagen att rösta är söndag den 29 november.
Här är länken till Spotify.
Ni har som vanligt två veckor på er att lyssna på de här tio sångerna. Flera av dem är ganska
långa, men jag hoppas att ni har tid. Sista dagen att rösta är söndag den 29 november.
Här är länken till Spotify.
Ja, detta var inte musik att bli glad till. En dystopisk lista. Men jag upplever att det blev en riktigt bra helhetskänsla.
SvaraRadera1. Israel Nash 4p ”Svenskvännen” (turnerar ju alltid i Sverige) gör nästan alltid ett gott hantverk. Fin country á la Neil Young.
2. Den Stora Vilan 4p Mycket 70-talsproggvibbar – Hoola Bandoola, Kebnekajse etc. Fin refräng.
3. Haelos 4p Sofistikerad dans/discomusik, som tilltalar mig. Nästan 5 p.
4. Thåström 4p Gillar Thåström, men är ingen jättefan, kan bli lite för teatralisk, för mycket Thåström helt enkelt. Denna gillar jag, passar bra i det lite tunga temat för listan. Tungt och dovt. Extra plus för stråkarna.
5. Teeth of the Sea 5p Gillar detta band. Har ju haft med dem förut. Nya albumet är väldigt bra och eklektiskt. Svårt att välja. Ska jag verkligen välja denna primalskriskslåt? Med tanke på vad som hänt i Paris, så blir det nästan för mycket om man associerar. Men bra är det. Trumpeten, trummorna, syntbasen – allt är så snyggt genomfört.
6. Floating Points 5p Hajpat, men med all rätt. Crossover. Jazzen och electronican ”gifter sig” verkligen med varandra här. Duktiga musiker, ingen tvekan. Vad sägs om trummorna. Tänker ibland på Weather Report. Nästan en sexa.
7. Julia Kent 5p Vilsamt och kusligt på samma gång. Var finns länken till popen? Jo, Julia har jobbat ihop med Anthony & The Johnsons. Ett bra alternativ till Arvo Pärt, tycker jag.
8. Palm Honey 5p Här måste jag erkänna att jag fått gräva extra djupt för att hitta denna som jag tycker är en pärla. Kan höra ekon från Magazine och Simple Minds här.
9. Time Is a Mountain 4p Tack för tipset, Claes. Jag gillar ju som bekant orgel. Bo Hansson på nytt. Inte lika bra som han förstås, men det duger gott.
10. Deafheaven 5p Gillar kontrasten mjukt-hårt. Har ofta problem med growl, men inte här. Den fungerar mer som ett instrument här. Mycket varierad låt, som trots sin längd inte upplevs som tjatig. Tillsammans med Floating Points listans bästa.
1. Israel Nash – LA Lately, 4p
SvaraRadera2. Den Stora Vilan – Bakom ljuset, 3p
3. HÆLOS – Pray, 4p
4. Thåström – Alltid va på väg, 5p
5. Teeth Of The Sea – Animal Manservant. 2p
6. Floating Points – Peroration Six, 2p
7. Julia Kent – Empty States, 4p
8. Palm Honey – Bewitched, 3p
9. Time Is A Mountain – Alicetti. 4p
10. Deafheaven – Baby Blue. 3p
1. Israel Nash 4p Visste inte att det kommit en ny Neil Y platta. Här låter han
SvaraRaderasom det gjorde på Harvest.
2. Den stora vilan 4p Fint band, gillat dom sedan dom hette "Mammas havre".
Bäst live dock.
3. Haelios 1p Snott rätt av från Massive attacks, unfinished symphatie.
Lyft bort svärtan från den och ersatt den med nån sorts
mellanstadie karaoke.
4. Thåström 3p Nånstans gillar jag Thåström fortfarande men lite ofrivilligt
komsisk låter han ofta nuförtiden.
5. Teeth of.. 4p Så här lät det i Messerschmittfabriken 1939. Gott med
lite industri.
6. Floating points 6p Underbar extatisk ljudpastej.
7. Julia Kent 3p Läste en recension av Melissa Horns nya skiva. Där tipsade
dom henne att åka på Diggilo turne med Linda Benzing o Lasse Holm
för att bli lite gladare. Det skulle Julia Kent också behöva.
8. Palm honey 2p Dom här har problemet att trummor och bas följer gitarren
och sången och inte tvärtom.
9. Time is... 4p Nästan Bo Hansson.
10. Deafheaven 5p Undebart vackert ibland, hårt ibland och alltid för långa låtar,
det är Deafheavens grej. Vill se dom live.
1. Israel Nash: 3 Israel Nash är en kanadensisk musiker, född 12 november 1945 i Toronto. Förutom att ha haft stora framgångar som solomusiker, har han också varit medlem i gruppen Crosby, Stills, Nash & Young, fast inte, som man kanske skulle kunna tro, som ”Nash”. Nej, Israel Nash är Neil Young. Det är han som ligger bakom Harvest, On the beach och Rust never sleeps. Det är han, med sina hyperkänsliga öron, som ligger bakom Pono music player. Det är Israel Nash, inte Neil Young, som är tillsammans med skådespelerskan Darryl Hannah. Hon i Splash, långa ben och blond som en soluppgång ni vet. Men det vet inte Hannah om. Att hon är tillsammans med Nash, alltså. De långa benen känner hon säkert till. I fantasin uppvaktar Nash henne, smörjer in hennes fiskstjärt i absurda kvantiteter olja med doft av fjärran, för att efter förföra henne på björnfällen framför eldstaden till tonerna av sitt mästerverk ”Are you passionate?” (som många felaktigt tillskriver den där degiga tvåkronors-trubaduren Neil Young, mannen som snott hans namn, hans själ, hans wikistatus!) Och honom vill Hannah ha! Han vill bara skrika ”You’re married to the wrong man, baby! It’s me - Nash! - who’s Young!” Sena nätter sitter Nash ensam och övar på buttra miner. Han fingrar på sin nya flanellskjorta, väl medveten om att hans nemesis troligen har fyndat en exakt likadan någon dag tidigare och nu svävar fram över ett glassigt mittuppslag med sin Hannah omslingrad runt flanellärmen. Det är så det är. Hela tiden. Han skriver låtar till den ena skivan efter den andra som sedan den där falske tivoliapan Neil ton för ton och sång för sång släpper till världens samfällda lyckostön innan han riktigt hunnit få dem ur sitt huvud. Nu senast var det Storytone! Som om Nash inte redan skrivit den! Som om det inte var han som förtjänade allt beröm! Vissa nätter gråter han. Nästan inget ger honom tröst. Han vet ju att det är han, Israel Nash, som är Mozart, mot Neil Youngs Salieri. Ändå har världen fått det helt bakomfoten! På nätterna sitter han framåtlutad på pinnstolen, med huvudet vilandes mot knogarna och armbågarna på knäna. Braselden reflekteras i hans febriga blick när han med hårda konsonanter spottar fram Richard Thompsons Hope you like the new me:
SvaraRaderaI stole your style, hope you don't mind
I must try to be all I can be
It suits me more than it ever suited you
Hope you like the new me
And I stole your wife, hope you don't mind
She was looking bored, don't you think?
Soon have her back in the pink
Stop by and see us for tea
And I stole your soul when you weren't looking
I reached inside and cut it free
It suits me more than it's ever suited you
Hope you like the new me
Hope you like the new me
Ha! Som om Richard Thompson skulle skrivit den! Det är ju den enda sång Neil Young nånsin skrivit.
2. Den stora vilan: 4. Fina flumpellar! De här gossarna skulle kunna vara husband i Moodysons Tillsammans. Man kan liksom se dem hålla om varandra i ett stort badkar med havregrynsgröt.
3. Haelos: 2. Coffee-table-book-musik.
4. Thåström: 5. Håller med Berg om att han kan bli lite teatralisk den gode Thåström. Men han lyckas märkligt nog alltid bära det pretentiösa anslaget. Gillar honom dessutom bättre nu när han sånger är dränkta i förljugen nostalgi. Det är sånt som gör mig tårögd. Thåströms musik låter för övrigt som ett tåg utan att för den sakens skull vara kraut. Han är som sagt alltid på väg, och tom hans regn över raffinaderierna kan låta som ett smultronställe i faster Agdas berså. Själv drömmer jag dock aldrig om att alltid var på väg. Jag drömmer om att stå still. Att alltid önska vara där jag är.
5. Teeth of the Sea: 4. Ångest har havets tänder
6. Floating Points: 6. Måste replikera Söderbergs sexa, det här är helt enkelt förtjusande. Trummorna är helt sensationella, bland det bästa jag hört i popväg. Tack för den, Berg.
SvaraRadera7. Julia Kent: 5. Det var Julia Kent som skrev Warsaw på Low.
8. Palm Honey: 4. Som Berg brukar säga: trevlig orgel. Och Magazine är inte heller en oäven jämförelse.
9. Alicetti: 4. Jo Bo Hansson är ju en tydlig parallell. Jag får den där östtyska dockfilmen på näthinnan. Jag tycks höra Lennart Swahn. Är klockan Halvsju? Det här bandet borde tonsatt John Blund. Eller döpa om sig till det.
10: Deafheaven: 3. Det här är förstås mycket imponerande, men jag gillar det inte. Growl är verkligen inte min grej, men den här killen måste vara någon slags olympisk mästare i genren. All annan growl låter len vindpust i jämförelse.
Summa summarum: en av de starkaste listorna nånsin. Lite mer vågad, mycket mer vunnet. Den fick mig att skriva fler tecken än vad som var tillåtet för en kommentar, därför uppdelad i två kommentarer. Ska fatta mig kortare nästa gång.
Jag ger Fredriks kommentar 6 poäng. Den lilla novellen om Nash var mycket underhållande. Jag scrollade och scrollade och texten ville aldrig ta slut, Du får gärna skriva en sådan story nästa gång också. Jo, jag är också mycket nöjd med denna dystopiska lista. Det var väl bara denne Nash som hade en vanlig låt. Det är lite av en resa att lyssna igenom denna lista. Men nästa lista som kommer ikväll blir ljusare och fluffigare. Det behövs som motpol.
SvaraRaderaTack för sexan :)
RaderaTack för sexan :)
RaderaHinner inte säga något om alla låter för måste rusa på julmarknad, men här är min lista:
SvaraRadera1. Israel Nash – LA Lately, 4p Fredrik har redan sagt allt här :-)
2. Den Stora Vilan – Bakom ljuset, 5p Fint, återanvändning utan att det känns som om det stulits.
3. HÆLOS – Pray, 3p Ja, det här har man verkligen hört förut.
4. Thåström – Alltid va på väg, 6p Gillar inte Thåström så mycket längre, tycker hans texter är både för introspektiva och intetsägande på samma gång, hur det ens är möjligt. Men här fick han till det tycker jag.
5. Teeth Of The Sea – Animal Manservant. 3p
6. Floating Points – Peroration Six, 3p
7. Julia Kent – Empty States, 4p
8. Palm Honey – Bewitched, 4p
9. Time Is A Mountain – Alicetti. 3p
10. Deafheaven – Baby Blue. 5p Sticker ut, inget man hör varje dag precis.
1 Israel Nash 4
SvaraRadera2 Den Stora Vilan 4
3 Hælos 2
4 Thåström 3
5 Teeth of the Sea 2
6 Floating Points 5
7 Julia Kent 3
8 Palm Honey 3
9 Time Is a Mountain 3
10 Deafheaven 2
1 Israel Nash 4.
SvaraRadera2 Den Stora Vilan 4.
3 Hælos 4.
4 Thåström 6.
5 Teeth of the Sea 3.
6 Floating Points 2.
7 Julia Kent 2.
8 Palm Honey 4.
9 Time Is a Mountain 5.
10 Deafheaven 6.