Vecka 39-40 är en baktung omgång

LOW spelar på sång nummer 6

Två norskor är med här och på denna baktunga lista träffar ni på tre tuffa band med Slayer allra sist. 

1. Susanne Sundför (NO) Denna norska sångfågel är en favorit. Jag såg henne göra en fin spelning på Way Out West. ”’Kamikaze’ is just one among several instances of pop’s textural and structural architecture informing the music, its huge canvas and furious propulsion recalling Madonna’s ‘Like a Prayer’. “If that’s how people react, I don’t mind that sort of compliment at all,” Susanne laughs.”  tumblr.susannesundfor.com

   2. The Phoenix Foundation (NZ) Dessa kiwikillar kom på en fin åttondeplats på Poplistans final 2012 med Flock of Hearts. De är ett rutinerat band som gav ut sin första EP år 2000. ”Give Up Your Dreams” is the sixth album from New Zealand’s The Phoenix Foundation. If the name sounds pessimistic… Yet the album itself is full of Technicolor pop sparkle – great melodies carved out of synths, drums and guitar.” The Guardian

 3. FIDLAR (US) ‘is a skate punk/garage punk band from Los Angeles. The band's name is an acronym for 'Fuck It Dog, Life's A Risk', a skate mantra gleaned from singer Zac Carper's former roommates, or 'Forget It Dad, Lifes All Right'. Wikipedia

4. Ane Brun (NO) På sitt sjunde album fortsätter Ane Brun att röra sig bestämt framåt, allt säkrare i sitt sätt att kontrastera rakt singer/songwriter-hantverk mot en komplex, myllrande inramning. Inspirationen kommer enligt Brun själv från 90-talets triphop, och visst kan man höra ekon från det dimmiga och dunkla soundet från Bristol-scenen, men så här melodiska, eleganta och romantiska var aldrig Tricky eller Massive Attack. DN

5. Grimm Grimm (JAP) “is the new moniker for Koichi Yamanoha, former frontman of the cult psych-punk outfit Screaming Tea Party. Taking his sound in a new, sparse direction, Grimm Grimm's compositions have a spectral, acoustic feel while also lingering on the outer fringes of what most would consider psych.”  Clashmusic.com

6. Low (US)  Av någon anledning gillar jag många band med ordet ”low” i bandnamnet. Förutom just Low, så finns det Low Roar och Lower Dense. Sedan har vi  ju albumet Low med David Bowie. ” To create their new one, the members retreated deep into rural Wisconsin with producer BJ Burton and recorded at Justin Vernon’s April Base Studios in Eau Claire. It’s hard to tell what might have triggered it, but the band hasn’t sounded this lively in years; maybe not since its Sub Pop debut from a decade ago.” Pitchfork

7. Robert Forster (AU) Jag är så glad att ha fått se Go Betweens live i London bara ett år innan Grant McLennan avled i sömnen 2006. Min namne Ingemar var också där och kan instämma i att det var en stor stund. McLennans död har förstås påverkat Forster kraftigt. Detta är bara Forsters andra soloalbum därefter.

8. The Sword (US) ”är en amerikansk heavy metal-grupp som bildades år 2003 i Austin, Texas,” står det på Wikipedia. Jag tycker det snarare låter som klassisk 70-talsrock. De har nyss turnerat i Sverige och visst låter det som något att digga live.

9. Uncle Acid & The Deadbeats (UK) ”är en brittisk musikgrupp. Bandet grundades 2009 i Cambridge, England och har hittills gett ut tre album och två singlar. Bandet är känt för sin mörka musik som kombinerar Doom metal med psykedelisk rock, samt sina ondskefulla och skräckinjagande texter.”  Wikipedia

10. Slayer (US)  Första albumet på 6 år för thrashmetallens mästare. Det har hänt en del sen sist: Sångaren och gitarristen Jeff Hanneman dog 2013 och grundaren och trumslagaren Jeff Lombardo har slutat. Men det låter som det ska, hårt, snabbt och lite punkigt. Här finns inga fjantiga hårdrocksballader eller sömngångartråkigt som Metallica.

Ni har som vanligt två veckor på er att lyssna och era rösterna ska lämnas senast söndag den 4 oktober. Här är länken till Spotify.