I måndags den 9 juli såg jag King Crimson med samma uppsättning med
8 man inklusive tre trumslagare. Eftersom konserten var mer eller mndre
en karbonkopia på den från september 2016, så repeterar jag det jag skrev
då. De spelade i stort sett samma "låtar" samt några improvisationer och de
gjorde lika bra som förra gången. Och lokalen var den samma: Sentrum Scene
i Oslo.
Så här skrev jag 2016:
Två dagar efteråt så jag är oförmögen att skriva en recension av denna konsert
med King Crimson i Oslo i förrgår. Den var helgjuten helt igenom; allt ifrån
de tre trumslagarna Pat Mastelotto, Bill Rieflin och Gavin Harrison till sångaren Jakko
Jakszyk, basisten Tony Levin, Robert Fripp själv och sist men inte minst Mel Collins på
sax och tvärflöjt, som lyfte detta band till nya extraordinära höjder.
Det var så underbart att höra så många stycken från de nio första klassiska albumen, t.o.m.
från Pictures of a city och Lizard!
Betyget blir förstås 6 - yppersta världsklass. Detta måste vara den bästa upplagan av
King Crimson någonsin. Musiken var mycket mer luftig och organisk jämfört med vad
jag hört av bandet tidigare. Mel Collins var en av orsakerna till detta.
P.S. I måndags spelade man Prince Rupert Awakes från Lizard istället för Sailor´s
Tale från Islands.
I förra recensionen fick ni lyssna till Starless live, Denna gången blir det den grymma
klassikern från första skivans första spår: 21st Century Schizoid Man.Kan musik bli bättre
än så här? Lyssna och njut!
https://youtu.be/3028oDEKZo4
- Set 1:
-
-
-
-
-
-
-
-
-
(with Tony Levin and Jeremy Stacey bass/piano cadenzas)
-
-
-
- Set 2:
-
-
-
-
-
(Bolero only)
-
-
-
- Encore:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar