En personlig betraktelse av Way Out West, del 1

Omar Sulujman

Min kompis Maria Bergh har för andra året i rad lämnat en personlig betraktelse över
årets Way Out West. Jag delar upp den i två delar och här är den första.

”I know it stinks, but I love you”

”Musiken sveper sig som bomull kring hjärtat. Det är skönt med ensamhet, när man vet att människor finns i ens närhet.” Jag parafraserar min egenhändigt skrivna dikt ”Tystnad”. Men jag är inte ensam. Jag är på rockfestival, en av de största i Sverige. Bandet Junip och sångaren José Gonzales toner bankar mot hjärtat och hjärtat böjer sig för stunden. Det är nästan sakralt vacker musik i mina öron. Det här bandet vill jag lyssna mer på!

Sen har festivalen fått den unika möjligheten att fira en slags världstriumf, i göteborgsk mening. Göteborg kontra Stockholm eller klokheten segrar över dumheten? Nu kunde inte längre en idiot till vikarierande utrikesplacerad tjänstekvinna längre göra sig hörd. Nu hade hon fått sina fem sekunder av världsberömmelse, nöjd över att tro sig förstå paragraferna bäst. Den som läst boken ”Innan floden tar oss” av Helena Thorfinn, tänker att det nog var ”Siv”, som var i farten igen.

Men nu står äntligen Omar Sulujman på scen, med sin enmanssynt. Lite förvånande, men det gungar rejält och röst och musik är starka. Då och då höjer Omar S. shejkligt sina händer, för att få publiken att fortsätta klappa och dansa. Något för discolikt i längden, kanske och jag saknar lugnare avsnitt av mer ökenklingande musik. Men jag stornjuter av att få användning för mina orientaliska dansrörelser till musik. Andra på festivalen är nog inte lika begeistrade som jag och många är inte ens där, utan lyssnar istället på B…. Kul ändå. WoW.

Jag är alltså på Wow igen, med Ingemar, min goe konsertkompis sedan många år tillbaka och hans lika goe vän Ingemar. Andra gången för min del och det är roligt att gå ut med ”grabbarna”, de som kan så mycket mer om musik än jag, men som generöst delar med sig av sin kunskap. Vi blir som femton år på nytt, trots våra dryga femtiofem.

Regnet öser ner över oss, där vi tar vår öl. Plötsligt sprids den sorgliga nyheten att konserten med Neil Young är inställd! Så tragiskt. Vissa av oss har kommit hit mest för denna konsert, t.ex. som födelsedagspresent. Livet är inte alltid enkelt och vips kan allting förändras också i musikvärlden.