torsdag 6 oktober 2011
Äntligen! Tomas Tranströmer fick Nobelpriset
OK. Detta har inget med pop att göra, men för mig är Tomas Tranströmer
en stor stjärna. Jag läser inte mycket dikter, men Tranströmer har jag läst
nästan allt med. Det som jag gillar med honom är hans metaforer, som ofta
är hämtade från vardagen, naturen etc. Han har djupa funderingar, men han
gör det inte mer komplext än vad som behövs. Tänk på Ernest Hemingway,
som hade samma förmåga inom prosan.
Det är ju höst nu och så här kan Tranströmer beskriva denna årstid:
… Skogen är tysta övergivna lokaler så här års.
Bara några få slags ljud: som om någon flyttade kvistar
försiktigt med en pincett
eller ett gångjärn som gnyr svagt inne i en tjock stam.
Jag tar nu fram mitt exemplar av "Dikter 1954 - 1978", som Tomas
själv har dedicerat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst hör han hemma på poplistan! Så POPulär som han är. Och hans texter är fulla av musik. Dessutom spelar han ju piano. Rätt låt vann!
SvaraRaderaPrecis. Jag ska läsa Tranströmer på skolan imorgon.
SvaraRadera