måndag 29 april 2019

Vecka 18-19

Image result for the unthanks
Systrarna The Unthanks avslutar denna poplista

Här kommer, om jag får säga det själv, en grymt bra lista. Kevin Morby, som inleder,
är ju en kille som nästan alltid lyckas bra här. Systrarna Únthanks är tillbaka liksom
Steve Wynn i The Dream Syndicate, som låter som i gamla dar. Brian Jonestown Massacre har
också synts till här.


1 Kevin Morby (US)  Kevin Morby's epic new album (his fifth, remarkably) is, by his own admission (if not confession) a "non-religious religious record". It is a frankly dizzying experience that takes no little unpacking.  "Hail Mary" seems to recall peak Dylan and the Band, while also not losing the essence of Morby himself, and some of the musical interludes. PopMatters

2 Drugdealer (US) L.A.-based auteur Michael Collins crafts a pristine portrait of early-’70s AM radio by taking inspiration not only from the period’s definitive artists, but its discarded pop detritus, too. Slow-burning “Honey” deepens the sense of mystery in lines like, “you’ve got some things you can’t erase, and honey, I’ve got mine.” Pitchfork

3 Perturbator (NO) “Excess,” surprise-released last night, showcases the synthwave pioneer’s bold new direction. There are still sonic elements here that link “Excess” to his past work, but for the most part Perturbator is pushing forward and he isn’t looking back. The track taps the industrial sonic palette, with plenty of synthy goodness and electronic beats, but the overall vibe is unmistakably post-punk / new wave. Don’t worry, it’s still plenty dark — that hasn’t gone anywhere — but the shimmery guitars, rumbling bass and shouted vocals give the track an entirely different vibe than we’re used to hearing from him. Metalscks.net

4 Flesh Eaters (US) are an American punk rock and roots rock band, formed in Los AngelesCalifornia, United States, in 1977. They are the most prominent of the bands which have showcased the compositions and singing of their founder, punk poet Chris Desjardins, best known as Chris D. While Desjardins is the group's only continual member, the Flesh Eaters' lineup has drawn from some of the most famous bands of the L.A. punk scene, such as the PlugzXthe Blasters, and Los Lobos.have done a few gigs since their informal dissolution in the early ‘aughts. But I Used to Be Pretty, the legendary L.A. group’s first album since 2004, counts as a full-on resurrection.  Blurtonline, Wiki.

5 Devin Townsend (CAN) Throughout his long career, Devin Townsend has been an artist that has defied any label or boundary. He toys with expectations and never chooses to make the same album twice, even if it would result in commercial rewards. The album is, of course, comprised entirely of new compositions, and the powerful, progressive music is nowise a retread of Devin’s past. The orchestrations are triumphant, the drums invigorating; even the death metal growls are more cathartic than menacing in their primality. If the listener does not hear the entirety of their journey reflected in Empath, they will surely hear something they can recognize as their own experience and encounter bridges to experiences less familiar. The Prog Report

6 Alcabean (DK) Danish brothers Victor and Julius Schack, aka Alcabean, are set to release their debut album ‘Confessions’. In “Feel” they’ve found an effortless groove here which leaves the past behind and transcends, albeit tentatively, their surroundings. To do this amid such personal identity turmoil is remarkable. ‘Tsukuyomi’ in particular, with its synth hooks and hand claps is the kind of dramatic pop music which will forge obsessive bonds with record collectors the world over. Travellerstunes

7 Control Top (US) On their debut album, the anarchic Philly hardcore trio muster a raw, thrilling assault against complacency. Surviving under capitalism is hard work. It extracts compromise. Constant precarity locks us into routines, inertia dulls our senses. Breaking out requires kinetic energy—commitment to the illogical unknown, to making the sort of disruptive noise that startles even its creators. On their debut album, Covert Contracts, Control Top harness the chaos necessary for transformation. Pitchfork

8 Brian Jonestown Massacre (US) Their latest album is a self-titled one and their 18th full-length album to boot, only seven months after recording their previous one. Comprised of nine pieces ranging from the sprawling epic "We Never Had a Chance" to more traditional folk orientated numbers with a psychedelic twist. Undertheradar

9 Dream Syndicate (US) “It’s the leadoff track, kind of a Rosetta Stone, decoder ring, instruction manual to light the way,” Lead singer and songwriter Steve Wynn said of “The Way In”. “It’s all about clearing the decks, dusting off, fastening the spacesuit and bracing yourself for what might come next.  It sounds like something we might have heard on the radio in 1981 when we were forming the band thinking, ‘Maybe we ought to sound like that.’”  Anti-com

10 The Unthanks (UK)  One can only admire how the Tyneside group have evolved from their English folk roots to become a cultural phenomenon, charting Northumbrian history from navy press gangs to shipbuilding glory and destitution. Along the way, they have embraced songs by Robert Wyatt and Molly Drake, and added a keen strain of chamber folk to the tender vocal harmonies of Unthank sisters Rachel and Becky. National treasures? Absolutely. Lines is a trilogy of short albums (available singly or as a set) that maintain their ambition, respectively focused on the poems of Emily Brontë, those of first world war writers, and a Maxine Peake drama celebrating Hull fishworker and campaigner Lillian Bilocca.  The Guardian

Du har två veckor på dig att rösta. Sista dagen är 12 maj. Här är länken

9 kommentarer:

  1. 1. Kevin Morby – 2p
    2. Drugdealer – 5p. Fantatisk sång från Weyes Blood.
    3. Perturbator – 3p
    4. Flesh Eaters – 4p
    5. Devin Townsend – 3p
    6. Alcabean – 3p
    7. Control Top – 2p
    8. Brian Jonestown Massacre – 3p
    9. Dream Syndicate – 4p
    10. The Unthanks – 5p
    Blir som hypnotiserad varenda gång jag hör systrarna Unthanks röster. Som bomull för själ och hjärta.

    SvaraRadera
  2. 1 Kevin Morby 4p Mycket Dylan och The Band här. Morby kan man lita på, håller alltid en viss kvalitet

    2 Drug Dealer 4p Weyes Blood sjunger fint, som Mikael skrev ovan.

    3 Perturbator 4p Spännande norrmän, som nästan går till överfrift, som ju titeln också antyder. Säkert kul live. Kom gärna till Truckstop.

    4 The Flesh Eaters 4p Gammalt amerikanskt punkband från 1977, som jag helt missat. Påminner om New York Dolls och Johnny Thunders. Kan också vara bra live. När sasen kommer in får jag goa Fleshtones-vibbar.

    5 Devin Townsend 4 Ja, vad ska man säga om detta. Det är nästan lite för svulstigt, som typ Meatloaf, men kan inte låta bli att gilla det.

    6 Alcabean 4p Mysiga danskar. Luktar lite Prefab Sprout.

    7. Control Top 5p Riktigt bra punkös på albumdebuterande tjejerna. Vill se live. Boka!!

    8 Brian Jonestown Massacre 4p Jodå, ännu en fin fyra.

    9 The Dream Syndicate 5p Kul. Låter tufft och som om Wynn och gänget verkligen gillar det de spelar.

    10 The Unthanks 6p Får gåshud av detta. Underbart bra. Allting är perfekt, tjejerna sång, musikarrangemanget etc.



    SvaraRadera
  3. 1. Kevin Morby 4 Låter ju The Band med stororgeln o allt

    2. Drugdealer 4 Ligger som många andra fina akter på skivbolaget Mexican summer.
    Men asså, bandnamnet, ska man heta Drugdealer (o det skall man
    nog inte) skall man spela Stoner rock o inte mjukpop.

    3. Pertubator 1 Idelöst jammande

    4. Fleasheaters 5 Chris D som sjunger i bandet hade på 80-talet ett annat band,
    Divine horsemen som jag gillade. Dom lät såhär ungefär. Gillar
    hans halvdesperata utrycksfulla sätt att sjunga. Bra låt. köttigt band.

    5. Devin T 4 Vitrysslands bidrag till mellofestivalen brukar väl låta så här,
    svulstigt, bredbent, svänger lika mycket som en gammal traktor.
    Gillar jag det? Jodå


    6. Alcabean 3 In i ena örat.... ut

    7. Contol top 2 E la för gammal för det här

    8. BJM 4 Älskar ju bandet, men nu har dom gjort den här låten 124 gånger
    förr o tempot är segt o den är lång. Svag 4:a.

    9. Dream S 5 Älskar ju dom här oxå. Andra plattan efter återförening har precis
    kommit, den första fångade hur Dream syndicarte lät 1985, den nya
    låter lite mer Stewe Wynn solo. Gillar båda skivorna.
    10 The Unthanks 5 Jo det är jättefint. Tänker på gamla bandet Renaisance.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt, Ingemar. Jag tänkte skriva att The Unthanks påminner om Renaissance.

      Radera
  4. 1. Kevin Morby – 5p.
    2. Drugdealer – 3p.
    3. Perturbator – 3p.
    4. Flesh Eaters – 3p.
    5. Devin Townsend – 4p.
    6. Alcabean – 3p.
    7. Control Top – 2p.
    8. Brian Jonestown Massacre – 4p.
    9. Dream Syndicate – 3p.
    10. The Unthanks – 5p.

    SvaraRadera
  5. 1. Kevin Morby: 4. Det var här det började. 26 juni 1975. Jag fyller sex år samma dag, och familjen flyttar till Pilfinksgatan i Örgryte. Ett område för snobbar med stålar, men själv är jag inte nöjd. Jag är av etter snobbigare virke. I Draget, Onsala, hade vi bott i ett slott av trä med en tomt att springa vilse i, ett hav att drunkna i, en strand att begrava sig i. Nu skulle vi flytta till asfalten, löjliga gator med pippinamn och hus i rosa cement där gamlingarna drack torr Sherry. Jag frågade mamma när vi körde in på uppfarten till vårt nya hus: ska vi verkligen bo i det där skrutthuset? Det skulle vi. Jag fick härda ut. Samma dag, på en helt annan kontinent, flyttar Bob Morby in med The Band i en källare i Woodstock och producerar den smått legendariska The Basement Tapes. Det visste jag inte. I källaren i skrutthuset spelade vi ping pong. Visst spelades det musik, pappa brukade lägga på plattor av Akker Bilk och Herb Alpert i vardagsrummet, mest på helger, kanske över en cognac och en cigarett. Men i källaren hördes bara tonerna från manglaren och torktumlaren, och det eviga ploppandet från smashade ping pong-bollar. Att Bob Morby hade producerat mästerverk som Blonde on Blonde och Blood on the tracks var för mig förborgat. Jag visste inte ens hur man räknade till 21, jag nådde aldrig dit innan matcherna var slut och bröderna stod som segrare.

    2. Drugdelaer: 4. Inspelningarna av det man brukar kalla för Drugdealers vita album påbörjades efter gruppens hittills längsta semester, under vilken de företagit sin berömda tripp till Maharishi Yogi i Indien. Inspirerad av yogis kosmiska honung, trillade Weyes Blood över Karen Carpenters röst. Pusselbitarna föll på plats. Bandet fick ett namn inspirerat av Velvet Undergrounds Waiting for the man. Det lät som nästan allt annat annat, men inte alls som Waiting for the man. Det är faktiskt hela historien, även om någon vill få er att tro annat.

    3. Perturbator: 2. 1993 fyllde Prince trettiofem. Det var ingen slump, han föddes ju 1958. Perturbator har inget med Prince att göra. De var troligen inte ens 35 1993. Jag gillar inte Perturbator. Inte Prince heller, tror jag. Har aldrig lyssnat färdigt på någon låt, så de kanske tar sig på slutet?

    4. Flesh Eaters: 3. Med "Mark Bolan var den obestridliga glam- och glitterkungen" överger jag här min ursprungliga plan att låta den första meningen i godtyckligt valda recensioner ur tidningen Pops "Världens 100 bästa skivor" från 1994 utgöra början för varje recension på denna poplista. Det blir helt enkelt bara konstigt, och lite tradigt. Mark Bolan kanske var den obestridlige glam- och glitterkungen, men det har inget, eller väldigt lite, med Flesh Eaters att göra. Och jag vill ändå inte skriva mer om skrutthuset på Pilfinksgatan. Vill bara, helt utan krusiduller, konstatera att Flesh Eaters är köttiga och grova. Typ musikens svar på bredbenta män med yxor i lite för stora skogar.

    5. Devin Townsend: 1. Första sekunderna låter som något bortglömt spår från Cures Disintegration. Sedan låter det precis som Söderberg beskriver det. Men brukar inte Vitrysslands bidrag i mello vara lite bättre?

    6. Alcabean: 3. Så här skulle New Order låta om de bara åt pepparkakor och vattenkammade sig för att smälta in bland de fromma lamm som delar ut Vakttornet till intet ont anande syndare utanför Stadsmissionen.

    7. Control Top: 3. Helt perfekt om man vill tugga taggtråd och aldrig sova. Själv är jag trött och föredrar tofusoppa.

    8. Brian Jonestown: 4.

    9. Dream Syndicate: 5. Steve Wynn har gått mig lite förbi genom åren. Har senaste veckorna reparerat detta misstag. Det här är en riktig pärla från charmig skiva.

    10: Unthanks: 5. Instämmer i Mikaels omdöme: hypnotiskt. Dessa systrar är gudabegåvade. De har dessutom en mästerlig arrangör i Adrian McNally. Deras senaste diversion (som deras bästa skivor anses vara, diversions) Lines är snudd på fulländad. Lika bra som deras tolkningar av Nick Drakes mamma Mollys små bitterljuva serenader.

    SvaraRadera
  6. Tack för dina underbara kommentarer, Fredrik. Som små noveller.

    SvaraRadera
  7. 1. Kevin Morby – 4p
    2. Drugdealer – 3p.
    3. Perturbator – 3p
    4. Flesh Eaters – 4p
    5. Devin Townsend – 4p Här hördes också kommentarer att det lät melodifestival.
    6. Alcabean – 2p
    7. Control Top – 3p
    8. Brian Jonestown Massacre – 4p
    9. Dream Syndicate – 3p
    10. The Unthanks – 3p

    SvaraRadera