söndag 8 april 2018

Strålande Peter Hammill

Ingemar Bergs foto.

I fredags begav jag mig med tåg till Malmö för att än en gång se min stora idol
Peter Hammill. Detta är tredje gången solo. Första gången åkte jag tåg till Hamburg
2001 för att se honom uppträda i Der Fabrik tillsammans med violinisten Stuart Gordon.
Så det var ju inte riktigt solo faktiskt. Andra gången var i höstas i Halmstad, där Hammill
delvis uppträdde solo och delvis ingick i en typ av progfestival.
Samtliga tre solokonserter har varit mycket bra. Med tanke på hur inspirerande Hammill
uppträdde så sent som i höstas, så hade jag stora förhoppningar att Malmöspelningen
också skulle hålla hög klass. Och Peter gjorde ingen besviken.
Inramningen var den mysiga, lite gammaldags lokalen Palladium på Södergatan mitt
i Malmö. På scenen stod en stor flygel och en akustisk gitarr.
Palladium var inte slutsåld, men säj att det var cirka 500 fans.
Konserten är uppdelad i tre sektioner; ett längre sjok med flygel, sedan gitarr och i slutet
tillbaka till flygeln.
Hammill inleder med två mycket kända stycken; Easy to slip away och Just good friends,
som han förstås hantera på bästa tänkbara sätt. Han fortsätter sedan med en fin version av
Curtains från albumet Fireships. Redan nu måste jag konstatera att Hammill sjunger lika
starkt och inlevelsefullt som någonsin tidigare. Denna snart 70-åriga artist har verkligen
bibehållit sin röst - denna röst som ju ändå är väldigt speciell och hans signum. Jag tycker
även att hans gitarrspel har utvecklats. I alla fall upplever jag det så som inte själv är musiker.
Hammill bad om ursäkt för att flera av hans låtar inte har framförts på länge och han betraktade
dem som "nya". Men det tycker jag snarare är positivt. Han har ju en stor låtskatt att välja på.
Det är svårt att finna höjdpunkter, eftersom allting var lika strålande bra, men Like Veronica,
där han spelade gitarr, föll mig extra gott i smaken. Konserten avslutades med Stranger
Still från Sitting Targets.
Som extranummer överraskar Peter med gamla härliga The Vision från Fools Mate. Sången
skrevs 1971 mitt i den hektiska Van der Graafperioden. Ett värdigt slut.
Betyget blir 5+, faktiskt högre än de mycket bra Van der Graaf-konserter jag bevistat och
de var ju ändå mycket bra. Det är så underbart att se att Hammill kanske till och med
är bättre än någonsin på gamla dar.
5+

Ingemar Bergs foto.


Här är set-list på konserten i Malmö.
  1. Piano set
  2. Play Video
  3. Play Video
  4. Play Video
  5. Play Video
  6. Play Video
  7. Guitar set
  8. Play Video
  9. Play Video
  10. Play Video
  11. Play Video
  12. Play Video
  13. (Van der Graaf song)
    Play Video
  14. Piano set
  15. Play Video
  16. Play Video
  17. Play Video
  18. Play Video
  19. Play Video
  20. Encore:


4 kommentarer:

  1. Och jag såg "den tunne" i Stockholm dagen efter, en fullkomlig smocka till spelning. Närvaro är ett ord som är lite väl ingånget, men Hammills storhet på scen tror jag ligger i att han ÄR sina sånger. Det går liksom stötar av anspänning och avspänning genom den spenslige när han ömsom sliter ur sig konsonanter, ömsom smeker fram vokaler. Respekten för låtarna är total. Visst, mannen hamrar ibland på pianot som om han hatade det, gör mängder med tekniska misstag - men allt bara adderar till upplevelsen. Publiken var helt begeistrad både under och efteråt. Det enda smolket i glädjebägaren är att jag missade Malmö-spelningen som verkar ha varit lika lyckad. Pratade med arrangören efter konserten, han var ett stort soligt leende. Malmö-spelningen var helt fantastisk, tyckte han - men Stockholm var tom strået vassare. (Sorry Ingemar, du valde fel stad! ;)) Summa summarum: en av de bästa spelningarna jag sett, mitt betyg en sexa.

    SvaraRadera
  2. Fast det var en jäkla låtlista i Malmö ser jag i Ingemars inlägg, hade så gärna velat höra t ex Easy to slip away, Vision och Time heals. Nåja, man kan inte få allt. Kommer inte ihåg låtlistan från Stockholm, en hel del från Patience (Comfortable helt lysande!, Traintime rasande och en suggestiv Patient) Extranummer var Modern, helt mordiskt utförd.

    SvaraRadera
  3. Oj. Verkar vara väldigt olika setlists. Kul att Hammill har hittat till Sverige så mycket på sistone, inte minst när han har hittat en ny peak live.

    SvaraRadera
  4. Ingen av de låtar som spelades i Malmö spelades i Stockholm

    SvaraRadera