Vecka 23-24

Richard Dawson sjunger på sång nr 3

1. Dan Auerbach (US) No one wants to be pegged as a carpetbagger, so it was but a matter of time 'til multi-tasking Dan Auerbach f Black Keys made his Nashville LP, having based his Easy Eye Studio there. He's taken the right tack, tapping great talent to grow his retro style without just playing dress-up, creating a Seventies country-soul-rock palette part Lee Hazelwood, part Jim Ford, plus spare parts. The title track is a zen-like meditation on craft co-written by John Prine  Rolling Stone

2. Beach House (US)  Nytt album kommer i sommar med bl.a. några Queen-covers. Hm.  "Chariot," were recorded during the fruitful sessions that produced Beach House's two most recent records from 2015.  It's a gorgeous bit of bleary, deliberately paced balladeering.  NPR

3. Richard Dawson (UK)  Dawsons musik kräver full koncentration, och inte ens då uppfattar man mer än brottstycken av de groteska, ordrika texterna. Gitarren skorrar och sprätter, ofta ostämd. Rösten skevar och spricker, eller kilar upp i en falsett som kan vara bräckligt öm eller kraxande. Barska körer mässar, arrangemangen byter fot när de vill. ”Peasant” är hans mest ambitiösa album hittills, nio sånger och två mellanspel som alla utspelar sig under tidig medeltid i det förengelska Bernicia. DN

4. Mark Lanegan (US) Gargoyle heter senaste plattan. Det finns få röster som passar så väl till den mörkaste postpunk med elektroniska detaljer än Mark Lanegans mäktiga baryton. auktoritär, känslofylld och dramatisk (men aldrig teatralisk). Nöjesguiden

5. Justin Townes Earle (US) is an American singer-songwriter and musician. He is a son of alternative country artist Steve Earle and is named after Townes Van Zandt. He is back in his native environs as one of New West’s latest additions, and looking to make renewed traction with his latest record, Kids In The Street. Sharply nostalgic, reflective, and in a mourning sort of mood, yet with an attempt to appeal to the modern cortex.   Saving Country Music

6. Fleet Foxes (US) Nytt album på gang, det första sen 2012. “Fool’s Errand” is about disappointment, yet it is imbued with an uplifting confluence of melody. Pecknold sings of seeking a “sight dream” he never reaches. It closes with subdued piano, a melancholy departure that lies somewhere between dejection and acceptance—an acknowledgement that all frustration eventually must subside.  Pitchfork.

7. Pascal (SWE) Efter sitt tokhyllade ”comebackalbum” Revy förra året så är Pascal redan tillbaka med en ny singel, ‘Hellre Ensam’, som förebådar nytt album mot slutet av året. Bandets nya singel ‘Hellre Ensam’ är i vårt tycke bland det bästa de gjort (om inte den bästa). En lätt vemodig benkrossar-”ballad” som handlar om att känna sig inlåst och inte kunna göra något åt det. Ett ämne som många kommer känna igen sig i och relatera till. Tack Claes för att du påminde mig om Pascal. Jpsmedia

8. Sant Etienne (UK)  It's within the radius of the suburbs of London that Saint Etienne reminisce about youthful days while searching for pop perfection once again. Thematically the album's tight and the catchy hooks and danceable rhythms drip with just the right amount of psychedelic dance-pop sweetness. With infectious grooves, great musical phrases and smooth almost sultry vocals, it all makes for another Saint Etienne record that's extremely hard to dislike, especially when Sarah Cracknell beckons us to stay with her longer “Underneath the Apple Tree”. Thelineofbestfit

9. Träd, Gräs & Stenar (SWE) Först gick grundaren i pension, sen dog basisten och därefter trummisen. Att Träd Gräs och Stenar har fortsatt genom allt detta är nästan lika förunderligt som att den musikaliska identiteten har förblivit intakt. Nya albumet Tack För Kaffet är mestadels en serie långa instrumentaltagningar mot molltonad gråvädershimmel, där den egenartade transpsykedelian får gott om tid att växa fram i sitt eget tempo. DN

10. Sólstafir (Island) Ångestfullt, mystiskt, toksnyggt. Istället för att ta några steg tillbaka och drämma till med ilsken metal närmar sig musiken den mörka sidan av landsmännen i Sigur Rós. Kanske gör jag det återigen lätt för mig, men fans av postrockarna bör definitivt ha något att hämta i Berdreyminn. Som fortfarande är hårdrock. Av ett mystiskt slag som aldrig tidigare skådats. Tack igen, Claes för detta tips. Gaffa

Ni har två veckor på er att lyssna på dessa tio sånger. 18 juni är sista datumet för er att redovisa era röster. Här är länken.