Feist |
Ny omgång med en svensk, Henrik Berggren (bild nedan). Spännande. Flera artister
som tidigare varit med här, t.ex. Afghan Whigs och Perfume Genius. En kvinnlig
artist som är i ropet är ju Feist (bild ovan). Sedan har vi ju Woods, som alltid går
vidare till final. Ska det bli så igen?
1. Leeroy
Stagger (CAN) is a Canadian alternative country singer-songwriter with punk roots. Reinventing himself as a
singer-songwriter, he released his debut independent EP, Six
Tales of Danger, in 2002.Stagger has gone on tour as a supporting act for The Pixies, Modest Mouse and Evan Dando. The new album is Love Versus. Wikipedia.
2. Afghan Whigs (US) The new
album In Spades clocks in at just 10 songs in 36
minutes, but feels as expansive and substantial as a double-album statement.
And that’s thanks in large part to coolly paced, multi-sectional songs like
“Arabian Heights” and “Light As a Feather,” where Dulli masterfully ratchets up
the tension before unleashing his fevered howl at just the right moment. Pitchfork
3. Henrik Berggren (SWE) Gamle Broder Danielsångaren har haft det
tufft med hälsan ett bra tag. Nu är han tillbaka. Det finns fortfarande elände att rasa emot, men
för första gången gör nu Henrik Berggren en skiva där han framför allt är glad
– och den känns som en omedelbar klassiker. DN.
4. Slowdive (UK) During their original run, Slowdive changed
constantly. They proved shoegaze was not an unchanging monolith, but an
incessantly protean genre. The solution, it seems, is revisionism, not
revivalism. In “Star Roving,” they have the luxury of being able to pick and
choose from their own ghosts, and summon them into the present. The song bears
the hallmarks of their more rugged work, but the streaks of noise and layers of
out-of-reach-murmurs is sensitive to their later experimentation. Pitchfork
5. Feist
(CAN) Mycket på femte albumet ”Pleasure” låter som
replokalsinspelningar, med brus, förstärkarbrum och rumsljud kvar i mixen.
41-åringen från Calgary tillåter sig att vara ännu mer introspektiv än
tidigare, måhända en nödvändig process vid den punkt i livet där hon befinner
sig och efter vad hon själv beskriver som några vilsna år. Aftonbladet
6. Fujiya & Miyagi (UK) This is the
self-titled sixth LP from the Brighton band still led by founders and
Krautrock/post-punk aficionados David Best and Steve Lewis. Album closer "R.S.I." sums up the
album's spirit, rhyming slop, flop, and prop over a skittering snare, funky
guitar, and melodic bassline. With a full set that rivals their best songs to
date without significant reinvention, it's a must for fans and great place to
start for the uninitiated. All Music
7. CFM (US) Anyone who’s been paying close attention to Ty Segall’s output over the
past decade has enjoyed the talents of Charles Moothart. The guitarist has not
only played on several of Segall’s albums, he’s also toured extensively to
support those albums. On “Pinch the Dream” the production reveals the way
that Moothart constructs a song. Rather than verse/chorus/verse, he tends to
utilize the bridge as a way to display his skills at riffage. Here, the guitar
melody becomes the hook in the track, even as it veers back and forth between
different time signatures, another Moothart specialty. Vauge
Visages
8. Mark Mulcahy (US) returns
from his past lives on his latest solo album. After spending a few years
immersed in a sort of career retrospective with his old bands Polaris and
Miracle Legion, the western Massachusetts singer comes sauntering back with The Possum in the Driveway, his first album of new
material since 2013. Paste Magazine
9. Woods (US) Filled with warmth, horns, and many messages of love,
Woods’ tenth album is a feel-good record for these rough times. For a band that’s rivaled
in success by both a former member (Kevin Morby) and a soundalike (Whitney), there is an unspoken imperative that their 10th
record shifts the status quo, and songwriter and bandleader Jeremy Earl is
explicit in stating his intention: Love Is Love is a political
album. On “Bleeding Blue,” Earl reflects
on election’s immediate aftermath, with flower-power cadences applied to lines
like “Have you heard the news? Hate can’t lose” and “I am the wind/Love’s not
dead.” Pitchfork
10. Perfume Genius (US) Mike Hadreas’ fourth record is pure
decadence. It’s his most realized album yet, a tender and transcendental
protest record of love and devotion. Transcendence is key to No Shape, and at its most
explicit on “Wreath,” which references Kate Bush’s “Running Up That Hill” both
in its lyrics and breathless spirit. Like “Slip Away,” it’s a race to outrun
the inevitable—in this case, Hadreas’ own physical form and identity, the
prejudice projected onto it and the Crohn's disease within it. “I’m gonna peel
off every weight/Until my body gives way/And shuts up,” he swears. Pitchfork
Henrik Berggren |
1 Leeroy Stagger 5p Påminner väldigt mycket om John Cougar Mellencamp under sin storhetsperiod och ungefär lika bra.
SvaraRadera2 The Afghan Whigs 4p Stabilt band som hållit på ett tag. Gillar trummorna i början och gitarren som upprepar sig i slutet. Till Way Out West i augusti. Det blir tredje gången jag ser dem.
3 Henrik Berggren 5p Har egentligen relation till Broder Daniel, men detta var riktigt bra. Lite arenarock som Hellström. Berggren har en finns sångröst dessutom. Texten är ju sorgesam utan att bli smetig.
4 Slowdive 4p Shoegazare. Kan bli lite sömnigt om man lyssnar på detta en sen kväll. Gör sig nog ännu bättre live som var fallet när jag såg My Bloody Valentine.
5 Feist 4p Kvinnliga avantagardepopmusiker kan ofta vara svårare att ta in än motsvarande manliga. Jag har lite svårt för Björk till exempel. Men detta gillar jag. Inte svårt, men lite knixigt.
6 Fujiya & Miyagi 5p Stavade jag dem rätt? Det svänger och det krautas på bra. Slutet är grymt och det är svårt att sitta stilla.
7 CFM 5p Spännande band. Flummigt härligt. Närbesläktat med Ty Segall.
8 Mark Mulcahy 4p Intressant singer-songwriter. Sjunger verkligen fint. Har fått grymma recensioner.
9. Woods 5p Jodå, ett band som nästan symboliserar Poplstan och de presterar igen. Blåset lyfter denna till snäpp 5.
10 Perfume Genius 5p Svårmodig man som gör krävande musik med djupa texter. Ändå är denna sång ganska rättfram. Nästan en sexa.
Den bästa skivan jag hört i år är Slowdives comebackplatta, Star roving är en de bästa låtarna på den och, tja popmusik, rockmusik, shoegaze, kallat va ni vill men så mycket bättre än såhär blir det inte.
SvaraRaderaWoods låter den här gången som orkestern i På spåret (ingen kritik, gillar ofta musiken där), trumpetarret är underbart o på slutet är det liten flöjt oxå. Perfume genious har lånat det mesta från Enos popskivor från 70-talet o Henrik Bergren har stoppat in Shang-ri-las och Ronettes i sin Broder Daniel pop. Två bra lån.
Mark Mulcahy har väldigt bra röst och Fuyiga o Miyagi svänger.
1. Leeroy S 2
2. Afghan w 3
3. Henrik B 5
4. Slowdive 6
5. Feist 3
6. Fujiya 4
7. CFM 2
8. Mark M 4
9. Woods 5
10 Perfume g 4
Leeroy Stagger (CAN) - 3
SvaraRaderaAfghan Whigs (US) - 3
Henrik Berggren (SWE) – 2
Slowdive (UK) - 2
Feist (CAN) - 4
Fujiya & Miyagi (UK) - 4
CFM (US) – 4
Mark Mulcahy (US) – 4
Woods (US) – 5
Perfume Genius (US)- 4
Leeroy Stagger 2p
SvaraRaderaAfghan Whigs 4p
Henrik Berggren 4p
Slowdive 3p
Feist 5p
Fujiya & Miyagi 2p
CFM 3p
Mark Mulcahy 3p
Woods 2p
Perfume Genius 2p
1. Leeroy Stagger 4
SvaraRadera2. Afghan Whigs 5
3. Henrik Berggren 5
4. Slowdive 3
5. Feist 4
6. Fujiya & Miyagi 6
7. CFM 2
8. Mark Mulcahy 5
9. Woods 4
10 Perfume Genius 4
Den 5e maj var för min del den stora albumdagen, med släpp från Henrik Berggren, afghan whigs och slowdive! Tre plattor som jag lyssnat dagligen på sen dess.
SvaraRadera1 Leeroy Stagger 2p, med breda ben så drar vi ut på vägarna, men jag vill inte med...
2 The Afghan Whigs 5p. En helt egen rock'n'soul som ger mig hoppet tillbaka både vad gäller Greg Dulli och rockmusik i största allmänhet.
3 Henrik Berggren 5p . Jäpp Ingemar S, det är Ronettes referensen jag sökte och den som gör det så bra
4 Slowdive 5p under 90-talets Shoegaze år tyckte jag att det var världens tristaste band. 20år senare får jag en dotter som inte vill somna om hon inte fick ligga i babybjörn till ljudet av diskmaskinen och slowdive. Sen dess har detta band en väldigt speciell plats i mitt hjärta och är tillsammans med MBV det bästa shoegazerbandet. Återkomsten är alldeles lysande och de har aldrig varit så up-tempo som med star Roving. Tror det eller ej?
5 Feist 4p
6 Fujiya & Miyagi 2p tyckte att de var helt fantastiska för tio år sedan med deras otroligt svängiga krautfunk-electro. Nu låter det likadant, men jag tycker det går på tomgång
7 CFM 4p. Feel-good garage pop, punk, rock
8 Mark Mulcahy 2p
9. Woods 5p ännu en kraftmätning
10 Perfume Genius 4p...
1. Leeroy Stagger 4p.
SvaraRadera2. Afghan Whigs 5p.
3. Henrik Berggren 5p.
4. Slowdive 5p.
5. Feist 4p.
6. Fujiya & Miyagi 4p.
7. CFM 3p.
8. Mark Mulcahy 2p.
9. Woods 5p.
10 Perfume Genius 4p.