Han skriver bl.a. om Frida Hyvönen (biden), Ulf Lundell och Bob Dylan.
Han avslutar krönikan så här:
"Poplyriken drabbar oss för att den har en budbärare, en röst som sjunger rakt in i oss.
För att den kan vara omedelbar och enkel men ändå på samma gång båda hisnande bråddjup
och galet upplyftande.
Det finns ingen bok, film, tavla eller teaterpjäs med samma förmåga. Ingen annan konstform som kan skaka om oss på samma sätt som en poplåt. Dör finns hela livet komprimerat på tre minuter."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar