söndag 1 november 2015

Vecka 45-46

Will Toledo aka Car Seat Headrest





















En massa spännande akter denna gång, som vanligt. Mest amerikaner.
Eller vad sägs om två kanontjejer Julia Holter (Stockholm på måndag.Missa inte!!)
och Joan Shelley.
Så har vi svenska Spiders, som spelar som förband till Uncle Acid & The
Deadbeats på Pustervik nu på fredag. En fin kombo. John Grant känner ni till.
Han är snart på ingång också. Rival Sons och Deerhunter är gamla bekanta
här också, liksom västgöten Daniel Norgren, som är lika aktiv som Pollard
eller Segall, andra albumet i år!
El Vy är The National i ny förklädnad. Dave Heumann är ett spännande namn och det
är det minsta man kan säga om Car Seat Headrest (bild ovan), killen som helst spelar
in sina album i bilen.

1. Rival Sons (UK) Detta gäng börjar bli ganska stora nu efter alla uppskattade liveframträdanden runt om I världen. Great Western Valkyrie heter nya albumet. ”Rival Sons anser själva att musikens ska spelas in med så få omtagningar som möjligt. Så är det ju även i livet för övrigt, inte kommer våra livs starkaste upplevelser som en följd av enträgna repetitioner. De bästa stunderna är de som bara händer, som när Jay Buchanans röst vibrerar av känsloladdad styrka, som en blandning mellan desperation och glädje. Tillsammans med sina medspelare vågar han satsa och ta uppfriskande risker, tömma ut sig totalt för att på nytt kunna fyllas med ny energi till nästa explosion av blått och svart.”  Gaffa

2. Dave Heumann (US) leader of the beloved Arbouretum, branches out with his debut solo record, Here in the Deep. 'Ides Of Summer', easily one of the most gorgeous pieces of music that Heumann's been involved with. The gossamer arpeggios of his guitar twinkle and sparkle with a genuine sensitivity and it's the kind of pop music that REM would've made of they'd been more acquainted with hits from the bong. The Quietus

3. John Grant (US) Grey Tickles, Black Pressures heter det nya albumet från John Grant, en artist som nog de flesta känner till. Han har varit med flera gånger förut på Poplistan.  Grant  är också aktuell med en Europaturné, som bl.a. når Irland, England och Sverige i höst.

4. Joan Shelley (US) is from Louisville, Kentucky.  Her form of folk music doesn’t take much from country or rock or indie. It’s simple and spare and elegant. She sings about big emotions, sometimes, but she never lets her voice raise above a murmur. She keeps composed, with a sort of quiet reserve that I associate more with New England than with Kentucky. She recorded Over And Even in a cold Kentucky barn. Stereogum

5. El Vy (US)  ”Matt Berninger samt den före detta Menomena-medlemmen och Ramona Falls-mannen Brent Knopf har slagit sina påsar ihop. I mångt och mycket låter det en hel del som det förstnämnda bandet, vilket måste bli fallet när Berningers baryton för fram densammes sällsamma texter. Men det är viss skillnad i musiken, Knopf har ett mera lekfullt tilltal än The Nationals grandiosa sorgdräkt.” Gaffa Personligen tycker jag att Berninger behövde dessa nya influenser. Visst låter det fräschare.

6. Spiders (SWE) har varit med här tidigare. Här blir det tuff rock med glimtar till Ramones och diverse 70-talsrock. Ann-Sofie Hölyes sjunger som vanligt med full kraft. Detta göteborgsband börjar nå en del framgångar internationelllt och turnerar f.n. med Uncle Acid & The Deadbeats. Missa dem inte nästa fredag i Göteborg.

7. Daniel Norgren (SWE) Det är bara ett halvår sedan Daniel Norgren släppte sitt senaste album, Alabursy. En fantastisk sång från det albumet lyckades precis missa att gå vidare till delfinal. På det albumet koncentrerades alla tidigare albums spretighet i en helhet, där allt i hans musik föll på plats: där americanan fann sitt hem i den värmländska myllan och där alla melodier och fraser fastnade och frodades, uppenbarligen till den grad att det redan är dags att skörda nytt. Den där robusta och jordnära charmen som genomsyrade förra albumet finns fortfarande kvar, och det verkar också som att Norgren vill förstärka och utveckla det. Gaffa   

8. Julia Holter (US) The composer, keyboardist and singer Julia Holter has pursued her strange, dreamlike visions across three albums of experimental pop, all released in the last three years. The sounds range widely, from French impressionist classical music and 17th-century madrigals to Talk Talk's jazz-infused post-rock. Pitchfork

9. Deerhunter (US) Nytt album med dessa Poplistefavoriter: “Bradford Cox has called Fading Frontier his "domestic" record, but you shouldn't expect a facade of contentment: "All the Same" finds Cox turning his attention to a friend's father, who "changed his sex and had no more" out of boredom and loses his wife, kids and will to live as a result.” Pitchfork  Denna låt påminner mest om gamla favoriten Desire Lines, trea på Poplistans final 2010.


10. Car Seat Headrest (US) Car Seat Headrest is the moniker used by musician and songwriter Will ToledoToledo grew up in Williamsburg, Virginia, where he learned about music theory while playing in the student symphonic band in junior high and high school. Toledo majored in English in college, but he was fascinated with music, embracing an eclectic variety of artists from RadioheadModest Mouse, and R.E.M. to   software that was bundled with the machine. While Toledo's recording setup became more advanced with time, he continued to prefer simpler solutions to recording problems, and his project became known as Car Seat Headrest when Toledo discovered he was more comfortable recording vocals in his car than in his home. All Music Guide   Toledo writes wordy confessionals buried beneath craggly instrumentation—think Bright Eyes by way of Guided by Voices, sung by a Virginia boy both mopey and hopeful.”  Pitchfork


Ni har två veckor på er att lyssna på dessa tio låtar. Senast söndag den 15 november ska ni ha lämnat era röster. Här är länken. 

Sverigeaktuella Julia Holter på sång nr 8

15 kommentarer:

  1. 1. Rival Sons 3p.
    2. Dave Neumann 4p.
    3. John Grant 2p.
    4. Joan Shelley 3p.
    5. EL VY 2p.
    6. Spiders 3p.
    7. Daniel Norgren 4p.
    8. Julia Holter 2p.
    9. DeerHunter 5p.
    10. Car Seat Headrest 4p.

    SvaraRadera
  2. Förutom Toledos låt 10, så var det jämnt skägg mellan resten. De flesta ligger på
    betyg 4,5 (fyra och en halv, alltså), så fyrorna och femmorna här nedan kunde lätt ha bytt plats.

    1. Rival Sons 5p Väldigt mycket Jimmy Page-gitarrer här. Men jag gillar det. Bra live förstås. Hoppas de snart dyker upp i Göteborg igen, för jag har missat dem tidigare.

    2. Dave Heumann 4p Låter som en tidig REN-låt från 80-talet. Inget dåligt betyg.

    3. John Grant 4p En härlig mix av alla möjliga stilar i denna sång. Påminner i refrängen om Bowies "Ashes To Ashes".

    4. Joan Shelley 4p Som en ung Joni Mitchell. Och det är ju inte fy skam.

    5. El Vy 4p Jag tror Berninger behövde lite luftombyte. Inte tokigt det här. Gillar Fripp-gitarrerna från Knopf.

    6. Spiders 4p Såg dem i fredags. De var OK, men inte mer. Den här låten var kanske den bästa, därav fyran.

    7. Daniel Norgren 5p Denne boråsare är ju helt makalöst bra. Igen! Sången från förra albumet var ju med i våras. Denna är ju soul av bästa klass.

    8. Julia Holter 4p Fin sång. Väldigt seriös dam, det här.

    9. Deerhunter 4p Senaste skivan är inte lika skruvad som de tidigare. Denna sång är väl den som kommer närmast gamla poplistefavoriten Desire Lines.

    10.Carseat Headrest 6p Denna Toledo är ju ett stjärnskott utan like. Han har ju spottat ur sig låtar de senaste åren och ofta med mycket hög kvalitet. Fredrik har ju redan tokhyllat denne yngling och jag är böjd att hålla med honom. Jag kunde valt ut flera låtar till från detta album. Ibland påminner hans musik om The Only Ones och sångaren Pete Perrett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Felskrivning. Sång 2 :Ska vara "låter som en REM-låt" och inget annat.

      Radera
  3. 1. Rival Sons – Too Much Love
    3p. Bra även om jag har hört det många gånger förut

    2. Dave Heumann – Ides of Summer.
    3p. Bra låt inte mer. Händer inte så mycket...

    3. John Grant & Tracy Thorn – Disappointing
    6p. Shoobidoobap och Francis Bacon. Perfekt! Inte besviken.

    4. Joan Shelley – Over and Even
    4p. Härlig röst. Höstlåt!

    5. EL VY – I’m The Man To Be
    5p. Gillar det spretiga i låten. Piggt!

    6. Spiders – Why don’t You
    4p. Medryckande.Habilt. Bra röst!

    7. Daniel Norgren – My Rock Is Crumbling
    5p. O, så snyggt och skört. Härligt!

    8. Julia Holter – How Long
    3p. Fin, men lite tråkig.

    9. Deerhunter – All The Same
    2p. Nej, inget för mig.

    10. Car Seat Headrest – Time To Die
    2p. Nope, inte det här heller, trots den fina trumpeten.

    SvaraRadera
  4. 1. Rival sons 2p Jag var väldig svag för Led zeppelin när jag var tonåring, gillade
    att dom blandade det vackra med det hårda och var oxå
    väldig svag för mysticismen runt bandet. Minns att jag som 15 åring
    läste att Jimmy Pages rörelsemönster på scen var fullbordandet av
    en ritual som Aleister Crowley hade avbrutit/fegat ur.
    Rival sons härmar ju Zeppelin men har inte kommit längre än
    "Whole lotta love" liksom. Men visst, funkar kanske live.
    2. Dave Heumann 3p Börjar snyggt men det blir tjatigt med 38:a verser och ingen
    refräng.
    3. John Grant 4p Låter Bowie, Young americans sådär

    4. Joan Shelley 5p Förtjusande. Behöver inte namedroppa Joni Mitchell.
    Listans bästa.
    5. El vy 1p Det här var änna trögt, som man säger i Göteborg.

    6. Spiders 2p Gillar ju inte sånt här längre

    7. Daniel Norgren 4p Lyssnat mycket på Daniel Norgren sista året, en stjärna.

    8. Julia Holter 3p Gör väl lite samma grej som Lana del Rey. Tänker att Julia Holter
    gillar Ingmar Bergman och Lana de Rey gillar David Lynch.
    9. Deerhunter 4p Bytt sound, säger inte att det var bättre förr men....

    10. Car seat H. 5p Jo, det är bra, har lite problem med "fotbollshejaklackrefängen"
    men gott lojt och mycket idéer.

    SvaraRadera
  5. 1. Rival Sons 4p.Ja här var det verkligen återanvändning. Pastisch är ordet som kommer för mig, men trevligt att lyssna på.
    2. Dave Neumann 2p.Lämnade inga spår hos mig.
    3. John Grant 3p. Bra men lite tråkigt. Både gillar hans röst och irriterar mig på den. "Shuba-duba" i bakgrunden är märkligt.
    4. Joan Shelley 3p. Kompetent, men griper mig inte. Påminner mig om Judee Sill alldeles för mycket. Hade trott det var hon om jag bara hört låten utan att veta sångaren.
    5. EL VY 4p. Rolig text, här har det flippat ur lite tror jag.
    6. Spiders 3p. Låter väldigt generiskt.
    7. Daniel Norgren 3p Trevligt.
    8. Julia Holter 2p. Allt som jag inte tycker om med nordiska sångerskor, men lite Björk tycker jag jag hör också, och det lyfter den lite.
    9. DeerHunter 3p. Sticker inte riktigt ut.
    10. Car Seat Headrest 3p. Helt ok, men inte mer än så.

    SvaraRadera
  6. Okej då är det dags igen och denna vecka var det en lista som var väl synka med min musikaliska hjärna och hjärta
    1. Rival Sons – Too Much Love
    1p, med det ett inledande undantag, för hur mycket jag försöker så tycker jag bara illa om Rival Sons riffrock. Kan ju också avslöja att jag dessutom är den enda västerländska mannen i världen som inte gillar Led Zeppelin

    2. Dave Heumann – Ides of Summer.
    5p, märkligt en janglig bagatell som låter exakt som något annat (troligen REM) men jag blir lika uppfylld varenda gång. Fredrik eller nån annan vad mer än REM låter det som?

    3. John Grant & Tracy Thorn – Disappointing 5p från den fantastiska kammarfolkpopen på Queen of Denmark till dussinelectronica. Men detta funkar finfint ändå

    4. Joan Shelley – Over and Even
    3p. Fantastiskt inledning men jag tröttnar några minuter in i låten

    5. EL VY – I’m The Man To Be
    4p. 5000 000 skäggiga hipstersmän i fyrtioårsåldern kan inte ha fel. The National är bäst. Även jag får erkänna att de börja bli väl mycket samma tugg, därmed välkomna jag detta EL VY som en frisk fläkt

    6. Spiders – Why don’t You
    4p. The Spiders tillför absolut inget nytt, men viss drar det rejält i smilgroparna... det är töntigt med luftgitarr men här kan det var befogat

    7. Daniel Norgren – My Rock Is Crumbling
    3p Kanske den stora konstnären i sällskapet men med en seriositet som tynger ner det väl mycket. Med detta menar jag egentligen att det är rätt trist

    8. Julia Holter – How Long
    3p. Kanske den stora konstnären i sällskapet men med en seriositet som tynger ner det väl mycket. Med detta menar jag egentligen att det är rätt trist

    9. Deerhunter – All The Same
    4p. Älskar fortfarande plattan som kom 2010, det är nära 5an men jag reservera mig att deerhunter inte har så mycket egna idéer men desto bättre musiksmak

    10. Car Seat Headrest – Time To Die
    4p. Jag längtar verkligen att hitta en fin slackerpopcombo att ta till mitt hjärta, jag lovar att jag ska ge Car Seat Headrest en chans till, men helt övertygad om det är dem jag söker är jag inte ännu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har fel, Henrik. Det finns två män i västerlandet som inte gillar Led Zeppelin.

      Radera
    2. Inget får jag ha för mig själv, väntar fortfarande på att deras storhet ska uppenbaras för mig

      Radera
  7. 1. Rival Sons: 2. Vad får det lova att vara? En permanentad med höftjuck, tack.

    2. Dave heumann: 4. Jäpp, tidig REM som sagt. Slösar ingen tid på variation, men när versen (eller är det en fyra minuter lång refräng?) sitter som en smäck så är jag nöjd.

    3. John Grant: 3. Gillar John Grant, men Prince-låtar görs bäst av tre äpplen höga män i platådojor.

    4. Joan Shelley: 5. Ljuvligt. När Joan sjunger tror man inte på våren. Löven faller, och vi med dem.

    5. Elvy: 2. Märkligt bandnamn. Låter som något min farmor skulle kunna hetat - om hon inte hetat Maja, förstås. Maja var dock konstnärlig och kreativ - och det är ju inte Elvy. Farmor hade fan sopat mattan med den här kärringen.

    6. Spiders: 1. Om jag hade haft kinapuffar till öron så hade desperationen nu fått mig att förstå den biologiska funktionen av vekarna. Futta eld - poff! - välsignad vare tystnaden.

    7. Daniel Norgren: 4. Inte lika vass som förra bidraget på listan, men med små medel lyckas han alltid beröra.

    8. Julia Holter: 3. En av de tamare från sista skivan. Men Holters låtar är inte helt lätta att plocka ur sitt samanhang.

    9. Deerhunter: 3. Ok, så här slätstrukna har jag aldrig hört Bradford & Co. Mår de bra? Ja, tyvärr.

    10 Car Seat Headrest: 6. Älskar den här snubben. Det är rätt obegripligt. Har fört ett besinningslöst krig mot det som Söderberg kallar "fotbollshejarklackrefränger", har matat det ständigt brinnande refrängbålet med luntor av arenaskrål och hybriswailande. Men nu är skyttegravskriget över. Jag skickar hem mig själv från fronten, för där behövs ingen pudel. Vem vet, vi kanske ses på Ullevi? Jag är hanen som står på bakbenen med tassarna i vädret och lyckligt skrålar högst i heja blåvitt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lyssnade ytterligare två gånger på Dave Heumann, och blir bara mer förtjust i den här hypnotiska nostalgidängan. Ändrar betyget till en solklar femma (medelbetyget på den här listan är väldigt hög). Tänker en hel del på tidiga Richard Thompson, inte lika yxig och sträng, snällare, som en Thompson med Real Estate som kompband. Fint iaf.

      Radera
    2. Ja, det kanske är real estate jag tänkte på. Trodde det var mer dåtida referenser, men så kan det var

      Radera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  9. 1. Rival Sons 4p.
    2. Dave Neumann 3p.
    3. John Grant 3p.
    4. Joan Shelley 2p.
    5. EL VY 2p.
    6. Spiders 4p.
    7. Daniel Norgren 3p.
    8. Julia Holter 2p.
    9. DeerHunter 3p.
    10. Car Seat Headrest 4p

    SvaraRadera