En poplistefavorit, Mirel Wagner, spelade på Finska Institutet i Stockholm igår.
Finska Institutet? Jo, Mirel är född i Etiopien, men uppvuxen i finska Espo.
Igår gästade hon Finska Institutet. Mirel uppträder ensam endast kompad av sin gitarr. Hon är en lång, gänglig snart 28-årig tjej.
Månne hon påverkats starkt av det finska, kärva kynnet. När hon kommer in på scenen, så presenterar hon sig med "Hello I am Mirel Wagner and these are my songs". Kort och koncist.
Det blir som väntat mycket mollbetonat och titlarna på många av de sånger hon
framför talar för sig själva: No Death, Despair, Dirt. Och den krassa texten i
What Love Looks Like, känns så isande i sin självupplevdhet. Hennes genuskritik går inte att blunda för.
Through thick and thin thats what they say
Forgive and forget
Well its me that has to change
Is this what love looks like
Is this what love looks like ?
Youre eldest needs
My braking greave
You look this way but you dont see
Is this what love looks like ?
Is this what love looks like ?
My body is fran, my soul is stan
All things good will be washed away
Is this what love looks like
Det blir en fin timma med Mirel, även om det inte är några allsånger precis.
Men tro det eller ej - i några av extranumren finns det tillstymmelse till lycklig
kärlek. Jag hoppas att hon får uppleva det. Det är hon väl värd, Mirel.
Betyg: 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar