Här kommer då presentationen av den nya Poplistan en dag försenad pga
Londonresan. Nu går vi över till sommarläget, dvs denna och nästa lista
kommer att sträcka sig över tre veckor.
Detta är en ganska pigg omgång med många uptempolåtar. En hel del
gamla bekantingar från denna blogg dyker upp här, t.ex. Beck, Foals,
The Twilight Sad och Robert Pollard (igen - han är ju så aktiv). Sedan
har vi ju två stora namn som Blur och Steven Wilson. Det svenska inslaget
är Den Stora Vilan. Rockare som Ash får det väl svårt hos denna jury, men
de ska få sin chans. Sedan är det två band som ni nog inte hört talas om;
Genghar och Sorority Noise.
1. Ash (UK) Kablammo! is the sixth studio
album by the Irish alterna-punk trio Ash, their
first since 2007's Twilight of
the Innocents. Damn, Ash were FUN weren’t they? A seemingly endless
party of cacophonous choruses, teenage kicks and “one louder” licks. A comet of
vomit, drugs and rock ‘n’ roll blazin’ from Northern
Ireland. Pop Matters
2. Beck (US) It’s the first new music from the man since the Grammy
win. The album “Dreams” is a big, slick number that throws Beck’s voice over
some liquid disco-funk guitars and a high-stepping stadium-rock drum beat. It
might be the most straight-up, unashamedly pop song the man has ever written,
even if it does go through some ambitious changes. Stereogum OBS! Beck
kommer till Way Out West I augusti.
3. Den Stora Vilan (SWE) är tillbaka med ny singel. Låten Disneyfilm är den först nyinspelade musiken som bandet släpper ifrån sig sedan 2012. Disneyfilm förmedlar en tydlig diskbänks-realism och handlar om de mänskliga slitningarna mellan drömmar och vardagen. Christian Dyresjö från Den Stora Vilan berättar om den nya singeln "Låten ger en inblick i människans gemensamt ensamma tankar om livets ljusare och mörkare sidor. Gaphals
3. Den Stora Vilan (SWE) är tillbaka med ny singel. Låten Disneyfilm är den först nyinspelade musiken som bandet släpper ifrån sig sedan 2012. Disneyfilm förmedlar en tydlig diskbänks-realism och handlar om de mänskliga slitningarna mellan drömmar och vardagen. Christian Dyresjö från Den Stora Vilan berättar om den nya singeln "Låten ger en inblick i människans gemensamt ensamma tankar om livets ljusare och mörkare sidor. Gaphals
4. Foals (UK) are an English indie
rock band from Oxford. “What Went
Down” is the title track and lead single of Foals' fourth album, featuring
a louder, brasher sound more akin to Foals' live shows.
5. Twilight Sad (UK) are one
of those bands that feel like the soundtrack to some of the most heart
wrenching moments of desperation in life—evoking a feeling not unlike what
someone would get from listening to The Cure’s Faith. OBS! Robert Smith från Cure är en stor fan av
Twilight Sad och på detta nya album en cover på TS sång There’s A Girl In The Corner. Post-punk.com
6. Sorority Noise (US) is an American indie/punk band from Hartford,
Connecticut. The band consists of members from the
bands Old Gray and Prawn. Wikipedia
7. Blur (UK) are an English rock band, formed in London in 1988. The group consists of singer/keyboardist Damon
Albarn, guitarist/singer Graham Coxon , bassist Alex
James and drummer Dave
Rowntree. In February 2015,
Blur announced their first album in twelve years, The Magic Whip. Conceived over
five days in Hong Kong after a cancelled Japan tour in 2013, the album was
inspired by the city as well. "There's nothing pastoral about it",
Albarn said, "it's very urban". The
Magic Whip also marks the
return of Coxon, absent on all but one track on Think Tank, and Stephen
Street, Blur's producer during the Britpop era.Wikipedia
8. Gengahr (UK) BILD OVAN: This has been the year
where the psych revival swam into unfamiliar waters, with Tame Impala and Unknown Mortal Orchestra trying out disco
and funk directions. A Dream Outside,
the debut album from London outfit Gengahr, doesn’t quite mess with the formula
as dramatically as any of those examples, but does offer its own subtle
refinements. This is psychpop with heavy emphasis on the pop and frazzled
melodies. Guardian
9. Robert Pollard (US) Faulty Superheroes is Robert Pollard’s first solo album since the
latest dissolution of Guided By Voices, is yet another fascinating chapter in
one of rock ’n’ roll’s strangest trips. The
hooks are plentiful, as always: Opener “What a Man” sizzles like a Do The Collapse-era
power-pop ditty. AVclub.com OBS! YouTube
10. Steven Wilson (UK) är ett geni och hans dygn måste ha fler timmar
än andras. Det är den enda rimliga förklaringen till att han på senare år tycks
vara inblandad i så gott som allt som det går att sätta stämpeln ”prog” på.
Allt från remix- och remastringsjobb av gamla Crimson-, Tull- och
Yes-klassiker, via bandprojekt som Blackfield, No-Man eller Storm Corrosion
(med Mikael Åkerfeldt från Opeth) till Porcupine Tree. Ovanpå detta har han
även fått ur sig ett gäng soloskivor, klarat av hundra tusen gästinhopp och en
uppsjö andra mer eller mindre obskyra projekt. GP
Ni har alltså tre veckor på er att lyssna på sessa tio bidrag. Ni ska ha avlämnat era röster senast
söndag den 19 juli. Här är länken till Spotify. Länkarna till nr 9 och 10 finner ni ovan.
Nu kommer jag att vara i väg på semester i en månad, så här kommer mina poäng :-) Jag gillade det mesta den här gången, som framgår :-)
SvaraRadera1. Ash 3 p
2. Beck 3 p
3. Den Stora Vilan 5 p
4. Foals 4 p
5. Twilight Sad 5 p
6. Sorority Noise 4 p
7. Blur 4 p
8. Gengahr 3 p
9. Robert Pollard 3 p
10. Steven Wilson 3 p
Jeg er også på ferie med kone, sviger- og barnebarn. Så vi har tillat oss og etablere en norsk ferie-/sommerjury for denne runden. De som har stemt er jeg, Marit (kone), Elin (svigerdatter) og Kim (svigersønn). Det ble nok litt aldersforskjell i stemmegivningen, har valgt og bruke snittet av oss fire som endelig stemmegivnining.
SvaraRaderaHer er stemmene fra den norske sommerjuryen.
1 - 4p
2 - 4p
3 - 3p
4 - 4p
5 - 4p
6 - 3p
7 - 6p, Her var alle mest enig på tross av aldersforskjell. Blir er forresten Elin sitt store favorittband. Hun har sett de live i England
8 - 3p
9 - 3p
10 - 3p
Mine personlige favoritter var Twilight Sad 5p og Steven Wilson 5p. Men det falt litt gjennom i denne mer ungdommelige sommerjuryen.
Kul med en sommerjury, Tor.
RaderaBlir skulle selvfølgelig være Blur.
SvaraRadera1. Ash 4p En bagatell förstås, men med sköna riff. Influerat av MC5.
SvaraRadera2. Beck 4p Han kan låta så olika, denne man. Glad sång, som får mig att se fram emot hans framträdande på WOW.
3. Den Stora Vilan 5p Fin 70-talsretro med tänkvärda texter.
4. Foals 4p Fölen är ganska tuffa denna gång.
5. The Twilight Sad 5p Är svag för dem, det kan inte hjälpas. Något av en hymn. Just denna sången påminner om The National och Talk Talk. Visst är det på gränsen till stadionmusik, men de är aldrig i närheten av att låta som trista Coldplay.
6. Sorority Noise 3p Rockigt, som ibland påminner om Kiss och Wishbone Ash. Refrängen tycker jag inte om, jobbigt skränig sång.
7. Blur 4p Singalong som om det vore på en MusicHall. Påminner som vanligt lite om Kinks.
8. Gengahr 4p Lovande ungt gäng, som förvaltar det psykedeliska soundet väl.
9. Robert Pollard 4p Håller jämn klass.
10. Steven Wilson 5p Bäst denna gång. Lång, men aldrig tråkig. Fin produktion.
1. Ash 4p.
SvaraRadera2. Beck 5p.
3. Den Stora Vilan 3p.
4. Foals 4p.
5. Twilight Sad 3p.
6. Sorority Noise 4p.
7. Blur 4p.
8. Gengahr 3p.
9. Robert Pollard 3p.
10. Steven Wilson 5p.
1. Ash 4
SvaraRadera2. Beck 4
3. Den Stora Vilan 2
4. Foals 3
5. Twilight Sad 3
6. Sorority Noise 3
7. Blur 4
8. Gengahr 4
9. Robert Pollard 5
10. Steven Wilson 3
Har haft lite svårt att hinna lyssna och rösta på senare tid.
SvaraRadera1. Ash 2p Har ett dimmigt minne av att jag såg Ash på hultsfred 95. De framförde smurfpunkiga kung-fu som jag gillade. Kände mig tvungen att lyssna på just den, den har inte åldrats med någon slags värdighet, men 1995 var det relevant för mig. Nu gör festivalriffig och bredbent rock som inte ger mig någonting. På något sätt saknar jag all osäkerhet och tafflighet som kännetecknade Ash för tjugo år sedan.
2. Beck 4p, jag gillar när Beck bara vill göra hits
3. Den Stora Vilan 4p, inte aning om vad han egentligen sjunger om men han låter klok
4. Foals 3p Lyckas där Ash misslyckas. En rocksmocka för festivalscenerna. Sedan att det vid tredje lyssningen känns lika intressant som ett gammalt utjänt tuggummi drar ner det hela.
5. Twilight Sad 5p Ingemar sa det som behövdes sägas om detta. Jag bör kolla detta bland lite mer
6. Sorority Noise 2p, Låter weezer och 90-talet tar aldrig slut
7. Blur 5p, Klassisk blur... Damon Albarn visar ännu en gång att han alltid har roligt på jobbet
8. Gengahr 4
9. Robert Pollard 3p Låter lite rutinmässigt av denna popsmeden
10. Steven Wilson 2p, fattar inte riktigt grejen med den här...
Sorry. Om förra listan var upp som en sol, så är denna ner som en pannkaka.
SvaraRadera1. Ash: 1. Killar som vill bli diggade av blonda cheerleaders i kort-korta kjolar och rosa läppstift.
2. Beck: 2. Med undantag från Loser är jag inte alls förtjust i Becks hits. De är liksom bara ett blött finger i vädret. Så blåser vinden, Beck följer med. Tacka vet jag Sea change och Morning glory. Det här är tomt tomt tomt.
3. Den stora vilan: 3. Proggrufsigt med marginell rustik charm.
4. Foals: 2. Trodde aldrig Ash kunde underträffas, men insåg när jag såg Foals på listan att det fanns en utmanare. Och mycket riktigt, helt kasst - men kanske inte LIKA kasst. Det här väldigt mesigt, precis så mesigt som det alltid blir när rytande möss försöker bära skinnpaj utan att ha växt in i den.
5. Sad Twilight: 3. Titta, en miljon tända ciggtändare! Jag väntar med spänning på Glasvegas motdrag. Inget mindre än världens blötaste trummor och gråtiga allsångsrefränger på en arena stor som Vintergatan kan duga.
6. Sorority: 2. På sätt och vis är det beundransvärt. Det måste vara svårt att spela så profillöst.
7. Blur: 3. Gillar ju Blur, men den här var mer hink och spade för barnen.
8. Gengahr: 2. Kompisar till Sorority Noise. Skulle inte förvåna mig om de har tävlingar i vilka som kan väcka minst anstöt på en minut.
9. Robert Pollard: 5. Äntligen! Började frukta att jag led av nån slags latent tonal-depression som aldrig mer skulle göra musik njutbar. Blev faktiskt riktigt överraskad av denna, har tröttnat en hel del på Pollard och hans mannar. Jag kan acceptera att han släpper fler skivor än Ty Segall, men kvaliteten senaste åren har blivit lidande. Det här var dock en riktigt trevlig dänga, där Pollard låter mer Michael Stipe än Michael Stipe själv. Egentligen kanske det bara är en fyra, men blev glad för en femma.
10: Steven Wilson: 3. Pretentiöst, men jag är ju en rätt sentimental jävel (även om jag aldrig nånsin skulle erkänna det, mitt räddhågsna hånflin är på riktigt, tro inget annat, snälla, snälla!!) Näst bäst denna omgång.
1. Ash. 1p Hela låten bygger på en kasst gitarriff
SvaraRadera2. Beck 3p. En glad och sprallig Beck
3. Den stora vilan 4p Göteborgs Grateful dead. Roliga att se live (första gången
jag såg dom hette dom "Mammas havre"), funkar på skiva oxå
men det är ett liveband.
4. Foals 3p Hade kunnat bli bra men den är så mesigt producerat. Alla
vassa kanter är borttagna.
5. Twilight sad 5p Jättevacker. Bästa låten på skivan och en blivande klassiker?.
6. Soronity noise 2p Målgruppen måste var medelklass 14 åringar.
7. Blur 2p Nästan det sämsta Blur gjort.
8. Gengahr 3p Låter väl som en snällare variant av Unknown mortal orchestra.
Bra vers, kass refräng typ.
9. Robert Pollard 4p Låter som han brukar. För övrigt är Guiden by voices världens
bästa bandnamn.
10 Steven Wilson 6p Steven Wilson berättar att han lyssnat mycket på Boards of Canada
och han ville få ljudbilden att likna deras i Perfect life. Tänker att
han måste lyssnat på St Etiennes "Over the border" oxå.
Fantastisk sång, älskar den.