Igår torsdag såg jag Hiss Golden Messenger live på Pustervik. Cirka 200 personer hade kommit för att beskåda en av de bästa inom genren country-rock. Jag har ju skrivit en del om HGM tidigare här på bloggen och det var med ganska stora förväntningar jag gick för att se detta band. Man tänker ju i första hand på sångaren M.C. Taylor. Jag visste inte säkert om det skulle bli en solokonsert eller om han
skulle ha med sig hela bandet. Nu visade det sig vara hela bandet. När det gäller just HGM, så hade jag inte varit ledsen om det visat sig vara ett sologig, eftersom Hammer garanterat skulle fixa det bra med dennes fantastiska röst.
Det skulle visa sig bli en riktigt fin kväll och trots att de befann sig i slutet av en lång turné och M.C. berättade att det kan vara tufft att vara borta från familjen borta i North Carolina. Hur som helst, så märktes det inte av på konserten utan all hemlängtan var i alla fall bortblåst så länge de stod på scenen.
Första låten på spelningen blir en av mina absoluta favoriter; Brother, Do YouKnow The Road, som finns med på EPn Southern Grammar. Mycket fin
stämsång här. Men M.C. Taylor lovade att det skulle bli mycket svängigt och
rockigt också. Och det blev det.
Jag var väl rädd för att han inte skulle få till de rockigare låtarna efter att ha sett liveklipp på YouTube, men de farhågorna visade sig inte förverkligas. Allt fungerade väl. Flera bra sånger fick vi höra; Mahogany Dread med finfin orgel, Lucia och I'm a Raven. De framförde också två covers - James Taylors Angry Blues och den härliga tolkningen av Waylon Jennings Lonesome On'ry And Mean.
När jag hör musiken, så påminner det mycket om The Band, J J Cale och en del Dylan i botten. Avslutningen blev något alldeles extra. MC Hammer pratar om att vi lever i en väldigt ond och
mörk tid, men att vi inte får låta oss deppa ihop utan se möjligheter. Hela bandet går sedan ner från scenen och spelar sjunger mitt ibland musiken och framför en akustisk version av Drum. Se bild nedan.
Engelska tidningen Independent skrev om detta avslut i en recension från en konsert i London för några dar sen:
"Being encouraged to sing out the lyrics: "Take the good news and carry it away/Yes take the good news, spirit it away," is a light-hearted and joyful enough experience that it could have taken place in the north Carolina barn where Hiss recorded Lateness, whisky to hand.
This is what it is to hear Hiss Golden Messenger: an experience of sharing music with others that is rare in a city as cold as London, and so even more beautiful when it turns up."
Betyg: 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar