Daevid Allen, snart 77 år, i det galna bandet Gong |
Därmed kommer vi till årets sista ordinarie lista. Sedan blir det inga mer nya låtar
detta år. Jag hade klart med de tio bidragen redan i onsdags. Jag tyckte det var
ett starkt knippe låtar, men så kom den nya skivan med Gong. Jag måste ju ha
med något av dem samtidigt som jag inte ville stryka någon låt, så det får bli
elva sånger denna gång, om ni ursäktar.
1. Ultimate Paintings (UK) “Jack Cooper and James
Hoare have history with two of Britain’s best traditionalist indie bands, Mazes and Veronica Falls respectively. So it’s
hardly surprising that their album together as Ultimate Painting doesn’t
exactly crash through sonic barriers in its quest for musical novelty, relying
instead on a familiar model: the third Velvet Underground album, with a dash,
perhaps, of Young Marble Giants. The playing is precise, subdued and autumnal;
voices are hushed and expressionless.” The Guardian
2. The Twilight Sad (UK) De ledsna skottarna är tillbaka på Poplistan. “Nobody Wants to Be Here and Nobody Wants to Leave shows an integrity
to The Twilight Sad which cements their position as one of the more creatively
important bands operating today. But this isn't an album for the weekend
gloomster. No no, this is for full-timers. The Twilight Sad have nurtured their
sound into one that, in comparison, would make Radiohead's “Street Spirit” sound like the feel good anthem of the summer, and
The Smith's “Heaven Knows I'm Miserable Now” apt backing music for a Zumba
class. If that's not an achievement, then nothing else is.” The Line Of Best Fit
3. Gong (Various) Se bilden ovan. Galenpannorna med sina tekannor
med nytt album ”För
snart sex decennier sedan började australiensaren Daevid Allen knåpa ihop något
av det konstigaste som världen har skådat – ett hopkok av spacerock och jazz i
riktig Zappa-anda, med texter om älvor som flyger ut i rymden i tekannor. Vid
76 års ålder vägrar han ge upp och trots ett oändligt antal fraktioner, upplösningar
och medlemsbyten är Gong, som snarare är ett fenomen än ett band i vanlig
bemärkelse, återuppståndna och vid god hälsa 2014. Med Gong finns det aldrig
någon anledning till oro över soundet, och som alltid är det en salig och
tokpsykad blandning av ovan nämnda stilar, med mycket flöjt, sax, rymdljud och
flippade texter, men också en del blues, ambient och Allens senaste fäbless –
rap!” Gaffa
4. Low Roar (US/ICE) Årets
bästa skiva, enligt mig, är albumet 0. ”Ryan Karazija has had a long and
successful career as a musician and singer. Now he’s got a new project, Low
Roar, and it’s the product of his relocation from California to Iceland. As one
might expect, this change of scenery brought on a whole new sound for Karazija.
His second album is called 0. There are thirteen
tracks on the list, and each one is a gem in its own right. If you were already
a fan of Low Roar’s earlier work, then these are not only great tracks, but
confirmation that he’s still got it and not going anywhere anytime soon.” Hillydilly.com
5. Ezra Vine (NZ) Spännande
kiwi. "Auckland-born, London-based
songwriter and musician Ezra Vine landed one of the biggest
airplays hits of 2013 and a #5 hit with his debut single Celeste. A multi-instrumentalist with the
ability to express himself on sixteen different instruments. Vine plays almost
everything on his recordings and his dedication to his music is utterly
committed." Larnz.com
6. Clark (UK) Spännande elektronika. ”The world is ending,
and Chris Clark is
writing its soundtrack. In the 35-year-old electronic producer’s latest
dystopian vision, the Earth’s layers peel back with painstaking certainty while
everything else bursts and pops in unrest. Temperatures flash between frostbite
and flame. There are moments of unsettling calm, only to be ruptured by bruised
sky, acid rain, famine, disease. Somewhere, the sound of a muffled Billie
Holiday acetate being mauled by a pack of lions echoes through the murk.” Pitchfork
7. Greylag (US) Häftig gås (greylag är en gås) gör ett av årets bästa
album. “Having journeyed
from across the US, Greylag have settled in
Portland having feasted on American music spanning the vast expanse of both
geography and history. Dark-hearted, gothic Southern blues from the early
20th-century, the cosmic 60s haze of California, all the way up to Chicago’s
favourite alt.country rockers Wilco.” The
Line Of Best Fit
8. Bo-Dogs (SWE) Nu blir det rocka av. ”Nisse Hellberg, Chips och Kent från Sator och
trummisen Patrik Herrström, som spelat med halva Göteborg, fäller upp kragarna
och blåser på med garagerock och rock 'n' roll så underbar att man blir
alldeles lycklig. Enkelt uttryckt låter det som en blandning av tidiga Wilmer X
och Sator innan de blev hårdrockigt bredbenta och därmed den svenska musik som
jag är uppväxt med.” GP
9. Parquet Courts (US) Det här är gänget som aldrig lämnar aldrig
studion. Bättre än Strokes? "Pretty Machines" is about admonishing the
"worship of illusion" and the inevitability of being "overtaken
by fear" as frenetic saxophones and distorted guitars soundtrack the slow
spiral into doom.” The Line Of Best Fit
10. Vancouver Sleep Clinic (AU) Tack min
jobbkollega Martin Clearcut Barber för detta tips. https://www.facebook.com/cleancutgbg “It's the turn of 17-year-old
Australian, Vancouver Sleep Clinic, aka Tim Bettinson. Having only released two
songs, Bettinson found himself supporting London Grammar on their Australian
tour. His EP The Winter is all about restraint and minimalism, Bettinson's
Bon-Iver-minus-the-smoking-habit vocal floating out over a finger click beat,
bubbling electronics and pockets of sun-dappled, meandering guitar riffs.” The Guardian
11. Ty Segall (US) En Poplistefavorit är tillbaka med
besked. Detta spår påminner om en låt från
världens bästa album “Forever Changes” med Love. ”Is California
rocker Ty
Segall's new double-album Manipulator one of the records of the year?
If this were 1974, it might be — on sonics and swagger it would be at least theoretically
competitive with the likes of David Bowie's Diamond Dogs,
the New York Dolls'Too Much Too Soon, Hawkwind's Hall of the Mountain Grill, and Neil Young's On the Beach. That's saying a lot, but
it also suggests where Manipulator's
fossil fuels start to run dry.” Spin.com OBS! Endast YouTube Länken finns här.
Som vanligt har ni två veckor på er. Ni ska lämna era röster senast söndag den 7 december. Länken till Spotify finner ni här.
1. Ultimate Painting 4p.
SvaraRadera2. The twilight sad 3p.
3. Gong 3p.
4. Low Roar 3p.
5. Ezra Vine 5p.
6. Clark 1p.
7. Greylag 3p.
8. Bo-dogs 3p.
9. Parquet Courts 4p.
10. Vancouver sleep clinic 3p.
11. Ty Segall 6p. Årets bästa?
1. Ultimate Paintings 4p Mysig, lite tassande pop a la Proper Ornaments
SvaraRadera2. The Twilight Sad 5p Svag för de här skottarna, inte minst sångaren, vars röst är lika personlig som Ian Curtis. Och låten är fin.
3. Gong 5p Piggt och galet, zappaeskt och väldigt fräscht av Allen och co.
4. Low Roar 4p 0 är ett av årets album. Denna låt har jag dock börjat ledsna lite på, därav bara 4. Men det finns mycket andra godingar på denna skiva.
5. Ezra Vine 5p Det här är ju redan en hit och det är den väl värd.
6. Clark 5p Underbar elektronika. Det svänger. Och jag har inte ledsnat på den trots många spelningar.
7. Greylag 5p Härlig, tung beat. Ett av årets bästa album. Jag kunde nästan valt vilken låt som helst från detta debutalbum. Gillar ni detta, så kolla in resten av skivan.
8. Bo-Dogs 4p Hellberg behövde en utmaning och med lite doser Sator, så blir det en fin och lite tyngre, garagig stil. Kul. Vill se live!
9. Parquet Courts eller som de (tillfälligt?) kallas: Parkay Quarts. 4p Mycket Strokes här och de gör det bra.
10. Vancouver Sleep Clinic 4p Var väldigt tänd på detta de första fyra-fem lyssningarna, nu har jag blivit lite mer dåsig av denna sömnklinik. Men visst är denna 17-åriga kiwi lovande.
11. Ty Segall 5p Denne Segall hela tiden. Han ger ut massor med musik och förvånansvärt hög kvalitét, oavsett om det gäller gitarrslammer eller mer eftertänksam musik. Denna vackra psykedeliska låt á la Love’s Forever Changes är strålande.
1. Ultimate painting 4p. Bra, lite avig pop.
SvaraRadera2. Twilight sad 3p De har städat upp sin ljudbild här, inte en massa onödiga ljud längre, låter också tyngre men musiken berör mig inte direkt.
3. Gong 3p. Bra energi från gamla favoriterna. Den här låten är ju inget vidare men självklart skall jag koka en kanna te och lyssna på nya plattan.
4. Low roar 2p. Mesigt, ja fan inställsamt.
5. Ezre Vine 3p Alltid gillat mandolin, låter som Beirut (om nån kommer ihåg). P4 pop.
6. Clark 2p Väldigt kyligt, dataspelsmusik? First person shoot them up sorten? Gillar andra delen lite bättre, samplade grisen delen.
7. Greylag 2p Gillar gitarrljudet, händer inte mycket och det svänger lika mycket som Titanic den där dagen 1912.
8. Bo-dogs 4p Bra powerpop, gott med lite fart. Älskar bandnamnet.
9. Parquet courts 4p. Leker Velvet underground här. Nya skivan verkar bra. Gjord med vänsterhanden liksom.
10. Vancouver sleep clinic. 4p Låter Bon Iver, så trött på honom. Höll på att skriva att de gör nog ett bra jobb på kliniken men det är vackert.
Får ta Ty Segal senare .Måste gå och jobba.
SvaraRaderaLyssnat på Ty Segal. Rätt OK, en 3:a. Vill oxa höja Ultimate paintings låt till en 5:a.
SvaraRadera1. Ultimate Painting 4 p.
SvaraRadera2. The twilight sad 5 p.
3. Gong 1 p.
4. Low Roar 4 p.
5. Ezra Vine 3 p.
6. Clark 1p.
7. Greylag 4 p.
8. Bo-dogs 3 p.
9. Parquet Courts 4 p.
10. Vancouver sleep clinic 5 p.
11. Ty Segall 5 p.
1. Ultimate Painting 3p.
SvaraRadera2. The Twilight Sad 3p.
3. Gong 2p.
4. Low Roar 4p.
5. Ezra Vine 3p.
6. Clark 2p.
7. Greylag 3p.
8. Bo-Dogs 3p.
9. Parquet Courts 4p.
10. Vancouver Sleep Clinic 3p.
11. Ty Segall 3p.
Vilket avslut, här finns några av årets bästa låtar.
SvaraRaderaUltimate Painting 5p.Perfekt jangelpop, som kommer läggas i många av mina spellistor
2. The Twilight Sad 5p.Alla tonårsdrömmar på en gång
3. Gong 2p.Imponerande vansinne för en äldre man, synd att jag tycker att det låter förfärligt
4. Low Roar 4p.
5. Ezra Vine 4p.
6. Clark 1p.
7. Greylag 4p.
8. Bo-Dogs 3p.
9. Parquet Courts 5p. Pavement och strokes i ett. Vilken rökare
10. Vancouver Sleep Clinic 3p.
11. Ty Segall 5p Avslutande pärlan i detta pärlband
1. Ultimate Paintings (UK) - 3
SvaraRadera2. The Twilight Sad (UK) – 3
3. Gong (Various) - 3
4. Low Roar (US/ICE)- 2
5. Ezra Vine (NZ) - 2
6. Clark (UK) - 1
7. Greylag (US) - 3
8. Bo-Dogs (SWE) - 2
9. Parquet Courts (US) -2
10. Vancouver Sleep Clinic (AU) - 4
11. Ty Segall (US) -3
1. Ultimate Painting: 3. Under 90-talet var det av yttersta vikt att vara alternativ. Helst skulle alla vara det, och på samma sätt. De som förespråkade det alternativa, dvs alla, var ytterst självmedvetna och polariserade stenhårt elitistiskt mot de som var mainstream, dvs inga. De alternativa vågade vara sig själva, en jättelik "blob" av pottfrissor, converse och Puma axelremsväskor. De kallade sig indie - och the Verve var deras Gud... Vad har då det här med Ultimate Painting att göra? Det har jag glömt, absolut och helt och hållet borta. Och inte har jag ett Wittgenstein-citat att knyta ihop säcken med. Varken av den gamle eller den unge. Nåja. Kan åtminstone informera om att den gamle eller unge Wittgenstein hade svårt för kvinnliga filosofer. Men det fanns en i skrået - Elisabeth Anscombe - som åtnjöt den gamle (eller unge) narrens respekt. Henne kallade han tillgivet "old chap".
SvaraRadera2. Twilight Sad: 2. Låter som Glasvegas, de där skottarna som gråter arenarockstårar. Så där slätstruket som allt storvulet låter.
3. Gong: 4. Zappaeskt, som sagt. Låten är ju snudd på head-bangig, och inte särskilt märkvärdig. Men jag gillar den, Gong gör mig alltid på gott humör.
4. Low Roar: 2. Det här påminner en hel del om Alt-J: smetigt och hypertrendigt. Low Roar har säkert sina fem sinnen, men de saknar det där sjätte, och det kanske viktigaste. Egensinnet.
Ezra Vine: 1. Undrar vilka hemska trauman som ligger bakom denna pastelltrudelutt. Säkert samma typ av trauma som låg bakom Crash Test Dummies "mmmmmmmmm mmmmmm" (eller vad den heter) och Gotyes "Somebody I used to know". Undrar hur lång tid det dröjer innan den spelas som peppmusik på jordens alla hockeyarenor.
6: Clark: 2. Clark lät bättre i teorin. Har läst några recensioner av normalt omdömesgilla media som bubblat över av eufori, men jag ser inte alls storheten. Beatet är urtråkigt.
7: Greylag: 3. Hyggligt sound, tråkig låt.
8. Bo-Dogs: 2. Kretslopp i all ära, men allt behöver inte återanvändas.
9. Parquet Q: 5. Men här funkar det. Velvet med punketos, klart bäst denna omgång!
10: Vancouver: 3. Håller med Ingemar S, låter väldigt mycket Bon Iver. Vi har hört det förut. Vattenfall, vindpinad snårväxt, vakande örnar i skyn, klumpiga grizzlybjörnar som dundrar fram över fält med fäktande laxar i käften. Man ser hela panoramat framför sig, det är andlöst vackert. Man önskar att allt kunde beläggas med asfalt och vita streck för parkering.
Ty Segall: 3.
Avslutningsvis: En skål för Nick Talbot, den lysande begåvningen i Gravenhurst, som dog för några dagar sedan, bara 37 år gammal. Vemod av det lite kyliga, distanserade slaget. Låten The Foundry som var med på poplistan för några år sedan är i mitt tycke fortfarande en av de bästa popliste-låtarna.
Aj då. Jo, The Foundry var en grym låt och det bandet hade nog mer fina låtar inom sig.
Radera