Live: Fleshtones kan man lita på

The Fleshtones är ett band som alltid ger järnet. Det kan man lita på. Igår röjde de på
sedvanligt vis på Pustervik i Göteborg. Man skulle bara önska att fler kom till konserten.
Tyvärr känner de flesta inte till bandet och dess otroliga scenshow, som de har kört
ända sedan starten 1976.
Igår värmdes de upp av två förband i samma stil, dvs rock 'n 'roll och garage; Jack
Oblivian och Sheiks. Dessa band är musikaliskt sett lika bra som Fleshtones.
Skillnaden är att det senare bandet har en karisma och energi, som inget annat band.
Bandets grundare, Keith Streng, gitarr och Peter Zaremba, sång, är
frontfigurer och det är underbart att se att spelglädjen finns kvar efter alla års
turnerande. Det finns nog inget band som sprider mer glädje till publiken är de här.
Strengs underbara poser och Zaremba sjungande bland publiken på scengolvet är
man van vid och denna gången lade sig plötsligt Zaremba på alla fyra framför
åhörarna och körde armhävningar!!! Och han gjorde det bra, säkert runt 30-40
på raken, väl genomförda.

Fleshtones är ju lika mycket show som musik. Ibland kommer jag att tänka på
Rockfolket och Bertil Bertilsson när de körde sin show. När jag ser gängets dans-
steg och poser kommer jag att tänka på Herreys. Inget illa menat. Fleshtones är
i en helt egen genre. Det lustiga är att det är svårt att inse hur bra de är live om
man inte sett dem. På skiva låter de OK, men inte mer och om du ser Youtube-
klipp live, så kommer dessa inte i närheten av hur det känns när man är på plats.

Tidningen NME skrev i förra veckan att Fleshtones borde varit lika stora som
The Rolling Stones, men att de alltid har harvat på de små areorna. I Frankrike
har Les Fleshtööööns alltid varit stora.

Hur som helst, så var det riktigt kul igår. Publiken var antingen gamla stötar som mig
eller så var det ungdomar som tyckte det kunde vara värt att satsa 100 kr på ett
för dem okänt band (plus två förband) och kanske få en rolig kväll. De som var där
blev garanterat positivt överraskade. En hel del tjejer dök upp på scenen. Vissa
tyckte det var så kul att man tog av sig på överkroppen, men där gick visst gränsen
tyckte bandets kvinnliga vakt.