Shy boys kommer från Kansas city. Jag vet inte mycket om bandet, läser på Pitchfork att det
är två bröder och deras "roommate". Ungt band med inställningen att rockhistorian börjar med
dom. Ariel Pink känner ni, ny singel kom nyss. En sensommarhit
Ett band som The Two Bears kan bara komma från England. De två björnarna är Joe Goddard
från "Hot Chip" och Raf Rundell från "Metronomy".
Brian Eno och Karl Hydes skiva Someday world är nog den skiva jag spelat mest i år.
Den första av två electronica akter från Kanada är Caribou. Han har varit med förr här på
Poplistan och hans nya singel är en kärlekssång. Landsmannen i Trust, Robert Alfons, är lite
stillsammare, lite dekadentare, mörkare.
Alla inspelningarna är typ första tagningen har Alice Boman sagt. Jag tycker hon påminner om
hur El Perro Del Mar lät för några år sen.
The Notwist är från Tyskland. Dom har spelat ihop sedan slutet av 80-talet. Skivan Neon
Golden från 2002 är en av 2000:talets bästa och vid den tiden var Aphex Twin en av de allra
hetaste artisterna. Alla ville jobba med honom, Det har varit tyst länge om honom men nu
verkar han vara igång igen.
Peter Hammill är 66, på sitt 67:e. Han måste vara den artist jag lyssnat mest på, både som
soloartist och som medlem i Van Der Graaf Generator. Senaste skivan har han gjort tillsammans
med Gary Lucas.
Som vanligt har ni två veckor på er att kolla dessa tio alster. God lyssning önskar Ingemar
Söderberg och länken är här.
1. Shy boys: 4. Det här är inte grabbar som nålinjicerar med familjen på thanksgiving. De kanske har skjortan utanför, och är lite orakade, men på fester syns de mest i periferin, med en flasköl i handen, gott kluckandes åt någon bandkamrats interna popskämt. Trevliga killar helt enkelt. Undfallande och.. eh.. blyga. Ni vet, såna man gärna tar en öl med.
SvaraRadera2. Ariel Pink: 4. Det här är så oförstört att det nästan är en idé. Ett evigt 16-tonårsliv utan kön. Hålla handen och kristen kamning under ett firmament av aldrig sviktande sensuell skymning. Mr Pink är på god väg att bli en alldeles egen liten flickgrupp.
3. The 2 bears: 2. Intressant break mitt i låten, men gillar ändå inte någon av låthalvorna något särskilt.
4. Eno/Hyde: 6. Älskar båda Eno/Hyde-skivorna från i våras. Who rings the bell är bland det mest omedelbart rörande Eno gjort, utan omvägar i cerebrala cortex. Och så han sjunger Hyde, aldrig hört honom bättre. Låten påminner mig lite om Spinning away, Enos samarbete med John Cale från -89. Den drömska "far away-känslan" parad med discogitarrer. Helt förbannat förtjusande. Lyssnar om och om igen - och sen om och om igen igen. Jisses, kan man få gåshud mellan tårna?
5. Caribou: 3. Professor Snaith har gjort betydligt starkare saker. Det kanske är dags att lyfta näsan ur formelboken, koppla bort hjärnan och låta "varat" göra electronican?
6. Alice Boman: 5. Har undvikit Alice Boman, kan inte avgöra varför. Kanske läste någon sval recension, eller hade någon obehaglig förutfattad mening om gråtig tjej bland höstlöv. I vilket fall som helst hade jag fel fel fel. Det här är rätt rätt rätt.
7 The Notwist: 5. En riktig höjdarlista det här, en av de bästa sedan starten för fem år sedan. Det blir liksom extra kul när man hittar en akt som gått en förbi. Om jag hört talas om Notwist har jag nu glömt det. Den här poppärlan låter väldigt mycket Built to Spill och Sebadoh, men bättre. Det är bara att inse: amerikansk indiepop görs bäst i Tyskland. Fan, det är snudd på sexa. Blir tvungen att köpa Ingemars rekommendation, Neon golden. Spotify har den inte.
8. Trust: 5. Härligt miserabel crooner-synth. Har nog aldrig hört någon låta så sålt smöret som sångaren i Trust. Som en korsning av Leonard Cohen (fast utan zenmästare att tacka för fortsatt förtroende) och ett glädjelöst Yello. Joyland heter skivan. Om Trust befinner sig i Joyland vill jag framleva alla mina resterande dagar i Sadland.
10: Aphex Twin: 5. Aphex twin tar ofta tid på sig (och nu menar jag inte de 13 år som gått sedan hans senaste alster som Aphex Twin). Låtarna vecklar ut sig långsamt, det som låter som ännu en aphex-låt, visar sig plötsligt vara något smått genialt. Kanske är det så också med denna. För stunden är det bra men inte revolutionerande. En fyra? Nä vänta, nu kommer de där härligt förvrängda rösterna in. Hmm, en gång till. Den är inte alls dum. Det får bli en femma. Återkommer 2027 med en sexa.
10: Peter Hammill: 5. Husgud Hammill tillsamans med Beefhart/Buckley-gitarristen Lucas i ett finfint samarbete. Går inte riktigt igång på albumet Otherworld, men det här spåret är riktigt vackert.
Tack Ingemar för din lista.
SvaraRadera1. Shy boys 3p De gör det simpelt och ganska bra, men efter ett antal lyssningar så ledsnar jag lite på den.
2. Ariel Pink 4p Låter som han brukar. Habilt.
3. The 2 Bears 4p Det låter verkligen som en mix av Hot Chip och Metronomy, två favoriter. Och svänger gör det.
4. Eno Hyde 3p Snyggt, men alltför stilistiskt. Något bättre än förra låten i våras, men den engagerar inte tillräckligt.
5. Caribou 1p Har ju haft med honom tidigare här. Detta var dock ett sömnpiller.
6. Alice Boman 4p Läst om henne i pressen. Hon har en fin sångröst. Knappast en svala som bara dansar en sommar.
7. The Notwist 5p Listans överraskning. Har passerat under min radar. Lät först som hyfsad indie, men efterhand växer det till sig ordentligt och jag blir tvungen att lyssna på den igen. Fiolerna påminner om I Am The Walrus och plötsligt faller allt på rätt plats. Kul. Ska kolla in dem här.
8. Trust 3p Den är OK.
9. Aphex Twin 3p Är inte bekant med hans musik. Främst för entusiasterna kan jag tänka. Tycker ändå att syntarna är ganska varma och det svänger ju en del. Någon recensent kallade hans musik för intelligent dansmusik. Så är det väl.
10. Peter Hammill 4p Min husgud och alter ego på denna blogg kan man ju inte dissa. Kul att han samarbetar med nya musiker. Inte det bästa han gjort förstås, men det som förvånar mig mest är hans sång. Liksom på konserten i London förra året, så sjunger han ju lika snyggt och rent i denna ballad, som när han sjöng Refugees för över 40 år sen. Imponerande i sig.
Shy boys – 4
SvaraRaderaAriel Pink – 4
The Two Bears – 3
Brian Eno och Karl Hyde – 4
Caribou – 3
Trust – 2
Alice Boman – 4
The Notwist – 3
Aphex Twin - 2
Peter Hammill – 5
1. Shy boys 4p.
SvaraRadera2. Ariel pink 4p.
3. The 2 bears 3
4. Eno & Hyde 4p.
5. Caribou 1p.
6. Alice Boman 2p.
7. The Notwist 4p.
8. Trust 3p.
9. Aphex Twin 1p
10. Peter Hammill 3p.
1. Shy boys 4p-låter replokal, tänker på tidig the Cure när de fortfarande gillade the Jam. Tvekar om det är positivt eller negativt, men är dra slutsatsen att jag är försiktigt positiv
SvaraRadera2. Ariel Pink, 5p en av sin samtids bästa, första intrycket var slätstruket. Som vanligt hade jag fel, låten må vara lite konventionell men en av hans mest hitbetonade
3. The 2 bears, 2p feel good pop för dansgolvet
4.eno/Hyde - 5p blir bara bättre
5. Caribou- 2p trist, ett band som ännu inte har övertygat mig
6. Alice Boman 4p- jäpp Malmö, rundgång och studio Möllan. Väldigt många replokaler blev översvämmade i början på september så skadorna på kulturlivet är ofantliga.
The Notwist, 3p har haft ett gott öga på dessa tyskar ett tag. De har definitivt varit bättre
7. Trust 3p- inte oävet, men lite plastigt i längden. Ge mig mer svärta !"
8. Aphex twin - banbrytande geni som gör musik som i mitt universum är lika begripligt som gammalgrekiska. 2p
10. Hamill - 3p , min förste bekantskap med denne legend. Nä, jag går inte ner i brygga av lycka, utan fegar på en trea!
1. Shy boys 3p.
SvaraRadera2. Ariel pink 3p.
3. The 2 bears 3p.
4. Eno & Hyde 3p.
5. Caribou 2p.
6. Alice Boman 3p.
7. The Notwist 5p.
8. Trust 3p.
9. Aphex Twin 1p
10. Peter Hammill 3p.
1. Shy Boys 5
SvaraRadera2. Ariel Pink 4
3. The 2 Bears 2
4. Eno & Hyde 3
5. Caribou 2
6. Alice Boman 2
7. The Notwist 4
8. Trust 2
9. Aphex Twin 4
10. Peter Hammill 3