Det här inte vilken sång som helst (för att inte tala om hela det självbetitlade albumet).
Jag bestämde att denna sång inte skulle behöva tävla i en delfinal om en vecka utan
att den går direkt till final (om den nu ska tävla där eller ställa upp utom tävlan. Det får
tiden utvisa.
 |
| Stefan Holmberg |
Han skriver bl.a. att "Låt mig slå fast att detta är en bra skiva. Hur bra är bra? Hade jag delat ut betyg hade den fått en femma eller Väl Berömd Godkänd. Men det gör jag inte, man kan inte mäta musik på det sättet. Det räcker att säga att detta tveklöst är årets bästa
skiva. Det är en av den svenska musikhistoriens mest exempellösa utgivningar. Det är en skiva som har svår på många av de frågor du ställer en mörk vinterkväll, ensam under täcket utan kraft att gå vidare. I Stefans texter finns det både avsked och tankar, som får oss att
hänga oss kvar.
Skivans tio låtar är musikaliskt sett en resa genom ett känslointensivt landskap och denna "postrock-med-sång" är oemotståndlig, inte som något man dras till utan något man inte kan värja sig från, som sitter kvar i huvudet, stämningslägen som ger ett virrvarr av bilder och upplevelser och redan vid andra genomlyssningen är det en upplevelse, som både suger kraft ur mig och ger mig ny styrka."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar