Metasnack om Poplistan igen

Ni kanske undrar hur jag väljer ut de tio sångerna till Poplistan. Ja, först är det ju ett
jobb att kolla igenom diverse media, t.ex. Uncut och ibland Mojo, diverse bra
portaler på nätet som Drowned in Sound, Pitchfork, Consequence of Sound etc
samt sammanfattande sajter som Metacritic och Kritiker.se  Hittar jag något som
låter spännande, så får några låtar "ligga till sig" på en Väntelista till nästföljande
Poplista. Det kan röra sig om 40-50 sånger, där jag till slut väljer ut 10.
Smaken är ju delad, men jag försöker att få med olika genrer, även om det inte
blir mycket hiphop, det ska erkännas.
Det kan finnas band som jag gärna återkommer till när de har ett nytt album på
gång, t.ex. Elbow. Men det finns ingen garanti att jag gillar ett band/en artist som
jag vurmat för tidigare. Om artisten plötsligt låter för välproducerad och utslätad,
så kommer den inte med. Ett band som Coldplay är inget favoritband numera.
Samtidigt behöver inte ett band / en artist bli portad från Poplistan, för att man ligger
högt på försäljningslistorna. Känns musiken äkta, så är det förstås OK.
Bra exempel på akter som är stora numera, men som fortfarande håller (enligt mig)
är Daft Punk, David Bowie, Elbow och The National.

I år har jag blivit besviken på följande band/artister:
Horrors - Albumet Luminous. Ett favoritband, som nu siktar på att bli ett arenaband, det märks
tydligt. Skivan är inte dålig, men jag saknar den vresiga och självklara musik de gjort
tidigare. Nu låter det så genomtänkt. Synd. Det kan vara kört där.
Lykke Li - En kvinnlig favorit. Samma här, inte dåligt, men nu siktar hon på att bli
bred och prioriterar det före allt annat.
Drive-by-Truckers - Ganska tråkig bredbent rock nu för tiden. Kompetent förstås, men
det känns inte personligt. Jason Isbell solo är bättre.
Woods - With Light And Love. Titellåten är grymt bra, men resten är lite för välproducerat och
beräknat. Men jag räknar aldrig bort Woods.
Pixies och The Hold Steady är inte lika kul längre. De förra tillför inget nytt mer och de senare
låter som Springsteen på tomgång.
Kent - Tja, jag har inte lyssnat tillräckligt mycket på senaste skivan, men jag är väl ingen Kent-
fantast helt enkelt.

Låt mig slå ett slag för The Oh Sees. Detta band från San Francisco är otroligt produktiva och
kreativa. Senaste albumet The Drop verkar riktigt bra. Det är mycket psykedelia här (jo, det
finns många som spelar i denna genre idag), och de gör det bra och med själ. Kolla videon
nedan. Mycket Sergeant Pepper, både till musik och det tecknade, men även om man får se det
som en pastisch, så känns det uppfriskande och kul.