Jag såg verkligen fram emot spelningen med det progressiva rockbandet Caravan som spelade i Nottingham. Bandet har ju funnits i olika skepnader sedan slutet av 60-talet. Deras speciella mix av folkmusik, jazz, rock och lite psykedelia är ganska unik.
Konserten började lite trevande, dels
beroende på att de spelade en hel del låtar från deras nya skiva "Paradise Filter".
Dessa är inte lika typiska för bandets stil utan är mest vanliga poplåtar. Men man
anade ju att detta bara var lite uppvärmning inför vad som komma skulle.
När de spelade gamla klassiker som "Golf Girl", "In The Land
Of Grey And Pink" och "For Richard" så mådde publiken finfint. Och när man
avslutade med den grymma långa "Nine Feet Underground" så kan ju inte musik
bli bättre. Givetvis blev de inklappade igen och körde då "Memory Lane, Hugh"
och en avslutande "I'm On My Way".
Musikerna i Caravan är ju förstås glimrande. Jag var väldigt förtjust i Geoffrey Richardson,
speciellt när han trakterade fiolen. Jan Schelhaas på keyboards gjorde ingen besviken
även om han inte helt är i klass med Dave Sinclair. Pye Hastings sjunger fint som
vanligt. Basisten Jim Leverton (som jag ska skriva lite extra om framöver) var kul att
se. Han såg äldre ut än de 68 han är, men verkade njuta av varje sekund. Sedan var
jag väldigt imponerad av bandets Benjamin; Mark Walter på trummor. Walter har nu
ersatt Richard Coughlan, som tyvärr gick bort före jul. De alternerade några år p.g.a.
Coughlans cancersjukdom.
Det känns underbart att ha sett detta band och nu har jag ju upplevt de flesta av de
stora progrockbanden live, t.ex. King Crimson, Van der Graaf Generator, Genesis,
Yes, Peter Hammill solo etc.
Här nedan kan ni se en liveversion av den otroliga låten "Nine Feet Underground" och
där är det Coughlan som hanterar trummorna.
Caravan är ett favoritband och jag tyckte också om konserten. De gamla låtarna lät underbart och man såg hur roligt dom själva hade det. Min favorit var också basisten Jim Leverton. Han ser ut att komma direkt från äldreboendet, men står där på scen och bara utstrålar ren lycka. Att de nya låtarna inte alls håller måttet har jag redan glömt.
SvaraRadera