Kvällen på Pustervik igår inledde med den 20-åriga jämtskan Ellen Sundberg.
Denna tjej imponerade stort. Jämförelser med Dylan är lätta att dra när hon
växlar mellan sången och munspelet samtidigt som hon sjunger. Och så hon
sjunger! För att du ska sticka ut i den stora högen av singer-songwriters, så
måste du ha en vacker eller säregen röst. Ellens är både vacker och säregen.
När hon inte uppträder på scen, så arbetar hon på ICA i jämtländska Fåker.
Det är också från den miljön som flera av hennes texter hämtas ifrån.
Hon har precis kommit ut med sin hyllade debutskiva "Black Raven".
Det är inte enkelt att stå ensam utan annat än sitt eget komp när halva
publiken sorlar och där många väntar på huvudattraktionen, men den
som tog sig tid att lyssna på detta 25 minuter korta framträdande märkte
att här är en sångtjej utöver det vanliga. Betyget blir en stark fyra.
4
Därefter följde 31-årige amerikanen Israel Nash Gripka. Han låter som
om han vore Neil Youngs son. Musiken påminner mycket om Youngs
lugnare produktion a la Harvest. Gripka gör en fin konsert och det är
lätt att ta till sig musiken även om man inte hört alla låtar förut. Hans
första album "Barndoors" är riktigt bra. Han inleder dock med pärlan
"Woman at the well" från hans senaste skiva "Israel Nash's Rain Plans".
Och konserten fortsätter med att Gripka betar av de mesta sångerna
från hans båda skivor. Det som lyfter konserten är (som med Ellen ovan)
den mycket fina sången. Gripkas röst är klar och kraftfull. Med sig har
han också en grymt duktig gitarrist i Nik Lee. P Gillar du americana, så
var detta en högtidsstund. Han kan rocka också, även om han givetvis inte
når upp till de mangelnivåer som en viss herr Young kan frammana.
Betyg: 4
om livet på ranchen i Texas.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar