söndag 29 september 2013

Ny Poplista Vecka 40-41



 



Bara anglosaxiskt denna gång, åtta från USA/Kanada och två från England.

1. Royal Bangs  Vi börjar glatt och lättsamt med denna indietrio från Knoxville, Tennessee. De bildades 2005 och ”Brass” är deras fjärde album.

2. The Mother Hips  är ett rockband från San Francisco. De började spela 1990 och var influerade av lite tuffare band som Led Zeppelin och Jane’s Addiction. Runt 1996 skiftade de stil och fick mer poppig prägel med lite countrynyanser också.

3. Saint Rich  är en duo, som består av New Jerseykillarna Steve Marion och Christian Peslak. ”Beyond The Drone” är deras debutabum och består av varierad rockmusik. Jag har en känsla av att de här kan bli ganska stora, både kvalitativt och kommersiellt.

4.The Proper Ornaments  Fjärde raka amerikanen. Hittar inte mycket om de här. Jag saxar från skivbolaget: ” Is perfect pop still possible? It’s hard to imagine but the answer is yes and The Proper Ornaments are here to prove it. A timeless beauty that reminds us of The Velvet Underground and The Jesus & Marcy Chain and yet sounds classic and effortlessly original.”

5. The Sadies  är ett kanadensikt gang som bildades 1994 i Toronto. Kvartetten består bl.a. av två bröder Good. Nä, de heter inte Fredrik i förnamn J  De blandar friskt mellan rock’n’roll och country & western. På sin cv kan de föra in att de bland annat har varit kompband till en viss Neil Young.

6. Tony Joe White  Ni som varit med ett tag känner förstås till denna man. Han har nyss fyllt 70, men den mörka rösten är sig lik. White kommer från Louisiana och spelar s.k. swamp rock. Hans största hit är förstås ”Polk Salad Annie” från 1969. Detta är en singel från nya albumet ”HOODOO”.

7. Elton John  Första engelsmannen på listan och inte vem som helst. Denne veteran var ju som bäst på 70-talet med flera klassiska album. 80-talet kan man väl glömma och det är ju lätt att tro att Elton bara gör skräp sedan dess, men då tar man fel. Senaste albumet är lågmält på ett behagligt sätt.

8. Turin Brakes  Det var jurymedlemmen Malin, som fick mig att få upp ögonen för denna engelska duo  när hon plockade med låten ”Sea Change” på sin lista för några år sedan – en fullständigt lysande sak. ”Time And Money” är singeln från nya albumet med samma namn.

9. Mazzy Star  Denna comebackandeduo  består av David Roback och Hope Sandoval. De är från Kalifornien och är kända för sin drömpop med psykedeliska undertoner. Senaste albumet  kom 1996, för hela 17 år sen och det nya heter ”Seasons Of Your Day”.

10. Ty Segall  Sover aldrig människan? Förutom att han har gjort minst tre soloalbum det senaste året (rätta mig om jag räknat för lågt), så har Segall bildat ett nytt band med det lämpliga namnet Fuzz.  Inte nog med att han spelar in skivor stup i kvarten, så står han ju ofta på en scen också. Detta är så ovanligt som ett album med lugn musik, mycket akustiskt. Men man känna garagekänslan ändå på något vänster. Denna lilla pärla handlar bland annat om hans mors nyliga död; ett skäl så gott som något att ha en mer nedtonad profil på musiken. OBS! Endast YouTube än så länge.

Ni har som vanligt två veckor på er att lyssna och era röster ska lämnas in senast söndag den 13 oktober. Här är länken

9 kommentarer:

  1. Takk for bra popliste!

    1. Royal Bangs 2
    2. The Mother Hips 2
    3. Saint Rich 3
    4. The Proper Ornaments 5 En veldig fin plate. Tittelsporet bare ett av mange høydepunkt. Med i bandet er bl.a James Hoare fra Veronica Falls.
    5. The Sadies 4 Solid plate fra Sadies, og bra låt!
    6. Tony Joe White 3
    7. Elton John 2
    8. Turin Brakes 2
    9. Mazzy Star 5 Vakkert!
    10. Ty Segall 5 Nok en bra plate og låt fra Segall.

    SvaraRadera
  2. En mycket bra lista Ingemar tack!
    1. Royal Bangs 5p.

    2. The Mother hips 5p.

    3. Saint rich 4p.

    4. The proper ornaments 6p. vilket fynd, ger låten inte lite the Chills-känsla

    5. The Sadies 5p.

    6. Tony Joe White 1p.

    7. Elton John 2p.

    8. Turin Brakes 2p.

    9. Mazzy Star 4p.

    10. Ty Segall 3p.

    SvaraRadera
  3. Kul att ovanstående jurymedlemmar gillade listan.

    1. Royal Bangs 3p Lättnynnat. Den Jeff Lynne-aktiga produktionen drar ner poängen ett hack.

    2. The Mother Hips 5p Magiskt bra. Låten smyger sig på mig på ett behagligt sätt och sedan växer den bara mer och mer. Omgångens bästa.

    3. Saint Rich 4p Borde bli en hit.

    4. The Proper Ornaments 5p Vacker, minimalistisk sommarhymn nu när hösten är på gång.

    5. The Sadies 5p Lite Long Ryders över detta och det är ju ett betyg så gott som något.

    6. Tony Joe White 3p Gillar hans swamp rock sound, men melodin är väl så där. Ingen ny "Polk Sallad Annie", men det kan man ju inte begära.

    7. Elton John 3p Tycker att detta är en helt OK. Det är ju tacksamt att "lustmörda" denna låt och jag väntar bara på att läsa kommentarerna från några av er i juryn. Inte så tokigt ändå, fast när jag lyssnat på denna några gånger, så kan jag ana lite smäktande sentimentalitet, trots allt.

    8. Turin Brakes 4p Fint band, men inte i närheten av den fantastiska "Sea Change", som var med på Poplistan för några år sedan.

    9. Mazzy Star 4p Visa dar tycker jag att denna är seg och andra dar gillar jag att vaggas in till dessa toner.

    10. Ty Segall 4p Fin liten bagatell. Kul att Ty kan fixa att spela akustiskt på ett sånt innerligt sätt.

    SvaraRadera
  4. 1. Royal Bangs 5 p.

    2. The Mother Hips 4 p.

    3. Saint Rich 4 p.

    4. The Proper Ornaments 4 p.

    5. The Sadies 3 p.

    6. Tony Joe White 3 p.

    7. Elton John 1 p. Tråkig

    8. Turin Brakes 5 p.

    9. Mazzy Star 6 p.

    10. Ty Segall 3 p.

    SvaraRadera
  5. Det känns ärofyllt att göra premiär i er jury! Bra lista som Ingemar satt ihop där det mesta är rätt obekant för mig även om jag försöker finkamma spotify efter nya släpp. Det är helt enkelt roligt när någon annan som gör urvalet.

    1. Royal Bangs,powerpop är ju på många sätt den perfekta musikgenren. Ös och melodier i ett. Det är fascinerade hur många som känner sig kallade, men väldigt få lyckas göra det bra. Handen på hjärtat är det bara en handfull (posies, teenage fanclub, big star osv) som verkligen har lyckats beröra mig. Detta är ett misslyckade, en enerverande och fjantig låt som får lägsta betyg av mig. Däremot kan jag blotta min totala inkonsekvens med att rent hypotetiskt skulle jag på en klubbkonsert och med några öl i kroppen säkert tycka att det vore en fempoängare…
    BETYG: 1
    2. The Mother Hips Har återvänt flera gånger till denna låt som i en stunden upplevs som episk och mäktig och i nästa lyssning som en bredbent, överlastad och med ett ovanligt trist solo på slutet. Lutar lite åt en fyra, men landar på en trea.
    Betyg 3

    3. Saint Rich Trist låt med ett visst hitpotential, men det är verkligen inte min sorts musik. Jag kräks inte rätt ut, så det får bli en tvåa.
    Betyg 2


    4.The Proper Ornaments 2:14 minuter av perfekt pop, helt klart en favorit!! Detta är den låt som med mest självklarhet placeras på min personliga årsbästa. Synd att de har så hopplöst bandnamn!
    Betyg 5

    4. The Sadies Bekant namn men okänd musik… Svinbra låt, som växer och efter några lyssningar också kvalificerar sig till en femma
    Betyg 5
    5. Tony Joe White Läste alltid när Lennart Persson skrev om blues, älskar de mustiga historierna om arslen som super, slåss, har eländiga liv, kaotiska kärleksliv och är fattiga som kyrkråttor men är helt överjävliga på att skriva låtar… Problemet är att jag inte har lyssnat på blues utan det är musik liksom black metal är något som jag läser om för att stimulera mitt intresse för psykologi, sociologi och historia. Hursomhelst intrycket är att det svänger gott och rösten är skönt mörkt. Tror att Nick Cave skulle gilla det, då kan jag inte ogilla det
    Betyg 3

    6. Elton John Att såga vore att slå in öppna dörrar likaså påpeka hur underskattad han är som låtsmed och hänvisa till 70-talet. Min enda relation är till Elton John är att det var något som kompisarnas morsor lyssnade på 80-talet (deras pappor lyssnade på Springsteen). Tycker att låten är lite trist även om det hörs att han försöker… saknar den coolheten som jag upplever att sir Elton hade på 70-talet
    Betyg 2
    7. Turin brakes, Svårt att säga så mycket, väldigt kompetent men lite tråkigt. Vad sticker ut? Vad utmanar? Vad lockar?Jo, eftter några lyssningar tycker jag dock att det är en suggestiv melodi som räcker till en trea.
    Betyg 3
    9. Mazzy Star Fade into you är en monumental klassiker och jag har höga förväntningar. En låt som tyvärr bara blir mysig, jag vill ha mer än så . Tyckte att de gav ut en bättre singel för ett par år sen, eller vad säger ni.
    http://musicasilikeit.blogspot.se/2011/11/mazzy-star-lay-myself-down.html

    Betyg 3
    10. Ty Segall Fascinerande med en artist som har gett ut 10skivor på fem år, blir lika svåröverskådlig som Yo la tengo eller Pink Floyd.Därför vet jag inte var jag ska börja för att komma in i hans diskografi. Såklart jag gillar detta.han sjunger bättre än de flesta andra, men jag stannar vid en trea… Längtar förövrigt till att mitt musiklyssnade ska hitta tillbaka till garagerocken, vid millenieskiftet dominerade det helt i stereon men livet var mer fest då.
    Betyg 3

    Henrik Larsson
    http://open.spotify.com/user/lason

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Henrik för ditt första juryutlåtande och dina härliga kommentarer. Jag hoppas verkligen du fortsätter vara med här.

      Radera
  6. Sorry, tummen ner denna omgång...

    1. Royal Bangs: 3. Lättviktigt, men hyfsat sympatiskt. Låter för övrigt inte sångaren som Rupert Hine?

    2. Mother hips: 2. Om inte slätstrukenhet redan funnits hade mother hips uppfunnit den...

    3. Saint rich: 2. ... tillsammans med Saint Rich.

    4. Proper Ornaments: 4. Håller med Henrik (välkommen förresten!), bandnamnet är krystat. Men låten är fin, sömnigt dagdrömmeri för hammocken.

    5. Sadies: 2. Nja, den här omgången bjuder mycket traditionalism, saknar nerv och egensinne.

    TJ White: 1.

    Elton: 1. Elton: "The best song ever written? Well, I would say Scorpions, Wind of Change."

    Turin Brakes: 1. Jag försöker lära mig att observera utan att tolka, värdera och döma. Det går riktigt bra, tycker jag. Turin Brakes är en popduo bestående av Olly Knights och Gale Paridjanian från London i Storbritannien. De skriver sina egna låtar.

    Mazzy Star: 3. Tog aldrig till mig Mazzy på det sura 90-talet, de simmade runt i fjärran, typ oåtkomliga i ett hav av valium. Man undrar ju lite hur Hope Sandoval resonerat inför denna comeback: "I know! Let's go esoteric on this one!!!"

    Ty Segall: 4. Visst, en bagatell - men en trevlig sådan.

    SvaraRadera
  7. 1.Royal Bangs 2p Usch vad dom låter uttråkade.

    2. Mother hips 3p Ok Americana.

    3. Saint rich 2p Sångaren later som Marc Bolan,
    annars segt.
    4. Prober orn 5p Fin bitterljuv melodi. Inte en
    onödig ton.
    5. The Sadies 3p Gillar andra halvan av låten, första
    halvan känns bara onödig.
    6. Tony Joe W 4p Gillar det. Skulle passa perfekt
    i True blood (kollar på den, skäms
    lite)
    7. Elton John 1p Det här är alltså mannen som
    gjorde ”Rocket man”. Pity.
    8. Turin Breaks3p In i ena örat…

    9. Mazzy star 5p Som en roman av Joyce Carol
    Oates. Vann rätt bok föresten?
    Har inte läst Alice M.
    10.Ty Segal 3p Det är ju väldigt skissartat

    SvaraRadera
  8. Kul med ny röst. Välkommen Henrik.

    SvaraRadera