Mikal Cronin spelar normalt sett med Ty Segalls ruffliga band, men Cronin solo är något
helt annat, power pop av bästa klass. Jag kommer att tänka på min husgud Dwight Twilley
och hans kompis (och allt för tidigt bortgångne) Phil Seymour. Här kommer ett spår från
det utmärkta albumet MCII. Och för den festivalsugne, så kan jag påminna om att
Cronin kommer till Way Out West i augusti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar