På Pusterviks scen i Göteborg igår uppträdde igår det amerikanska indiebandet Woods
för en ganska fulltalig publik. Kul på en söndagkväll.
Min jurykollega Ingemar S och jag diskuterade innan konserten detta med genrer och jag
menade att Woods tillhör ett av många band som kan föras in under rubriken psykedelisk
pop/folk. Ingemar menade att de tidigare kallades för lo-fiband. Det spelar egentligen
ingen roll vad deras musik kallas - de var i alla fall grymt bra. De kan växla mellan
vackra sånger i folkton till flummig och ganska högljudd psykedelia och de klarar
båda stilarna lika bra. Konserten varade bara en dryg timme, men jag föredrar faktiskt
en kort, helgjuten konsert framför en tvåtimmars med en massa utfyllnadslåtar.
Poplistans "Size Meets The Sound" kom redan tidigt i setlistan och satt förstås fint, men
detta blev en mycket jämn konsert. Sedan ska säjas att Woods består av mycket kompe-
tenta musiker. Sedan är jag ju svag för den tolvsträngade gitarren. Eller vadå gitarr, det såg
mer ut som en tolvsträngad mandolin. Betyget blir absolut 5 (av 6).
Vill ni se hur det lät så kolla live från San Francisco:
Tror att den tolvsträngade kallas mandola.
SvaraRaderaOK, lite åt mandolinhållet alltså.
SvaraRadera