Jodå, det är segt virke i många av de gamla rockikonerna som hade sin storhetstid på
50-talet och tidigt 60-tal. Några exempel är Jerry Lee Lewis, Chuck Berry. En annan
är Fats Domino, denne lite mullige och mysiga pianist, som är lätt att gilla och ha sympati
för jämfört med de två tidigare nämnda, som inte har varit världens bästa barn precis.
Fats Domino är den främste representanten för klassisk New Orleans R&B. Hans avspända
boogie-woogiepiano och varma röst gav honom många fans. Hitsen har varit många
och jag väljer denna; "Ain't that A Shame":
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar