 |
| Jake Bugg |
På denna lista finns flera veteraner som David Bowie, Pere
Ubu (David Thomas) och Yo La Tengo. Och så innehåller den hela fyra instrumentala
spår!!! – Toy, Heavy Blanket,
Empresarios och Burial. Lite av ett tema där, alltså.
1. Jake Bugg,
18-åring från Nottingham, är det nya stjärnskottet på pophimlen. Hemma har det
lyssnats mycket på Beatles, Stones, Donovan och inte minst Bob Dylan, som ni
nog märker. Detta är Buggs debutalbum.
2. Clinic, (önskad
av Fredrik) Artpunk från Liverpool. ”Free Reign” är deras sjunde album.
3. Cloud Nothings,
Ännu en låt på Poplistan från bandets tredje album ”Attack
On Memory” som kom förra året. Ösigt och
mycket gitarrer kan utlovas.
4. David Bowie, En
ny singel från denna ikon. Vad tycker ni? Håller Bowie fortfarande klass?
5. Toy, Denna
Londonkvintett lånar från både shoegaze, kraut och klassisk psykedelia. Detta
debutalbum lovar gott. Påminner inte så litet om Horrors som varit med på
Poplistan tidigare.
6. Yo La Tengo Dessa veteraner håller stilen. De
bildades i Hoboken, New Jersey, redan 1984 och stelnar inte i sina former. ”Fade” heter
senaste albumet och innehåller mest lugn musik – inga gitarrexcesser från Ira
Kaplan denna gång.
7. Heavy Blanket Då blir det desto mer gitarrer här istället.
Det är ingen mindre än Dinosaur Jrs J Mascis som i detta soloprojekt släpper loss
ett gitarrsolo från sekund ett. Håll i er.
8. Pere Ubu Ännu en veteran här. David Thomas förnekar sig inte. Gillar ni hans speciella typ av postrock, så blir ni nog inte besvikna.
”Lady From Shanghai” heter albumet, där han även gör en cover på Anita Wards
discoklassiker ”Ring My Bell”.
9. Empresarios Lite annorlunda musik på Poplistan - lite latino. Bandets ledare är Puertoricanen Javier
Miranda. Det är att göra det lite lätt för sig att kalla detta ett salsaband
för här blandas stilarna friskt.
10. Burial Och så avlutas listan med en lång sak. Burial
var ju med redan ifjol och detta är en ny EP med två låtar. Instrumentalt
förstås. Och gillade ni förra årets bidrag till Poplistan så blir ni nog inte
besvikna.
Här är länken. Som vanligt har ni två veckor på er att rösta. Sista dagen är söndag 3 februari kl 20.00.
1. Jake Bugg 5p 18 år och redan så bra. Hela albumet håller hög klass. Fin uptempolåt det här.
SvaraRadera2. Clinic 5p Cool låt som växer. Fin monoton coda. Dessutom min dotters, Lovisa 15, favorit just nu.
3. Cloud Nothings 5p Riktigt bra låt med punkanslag. Duktiga musiker, bl.a. fint gitarrsolo.
4. David Bowie 3p Jodå, David sjunger lika fint som någonsin. Lite som en gammal evergreen. Men inte känner jag för att lyssna så många gånger på den här.
5. Toy 6p Grymt bra. Magiskt. Bättre än Horrors t.o.m. Van der Graaf Generator av dagens stuk (Alt) skulle nog gilla detta.
6. Yo La Tengo 3p Fint band. Har lite svårt när de spelar denna lounge-musik, även om de gör det bra och utan åthävor. Men lite Ira Kaplan-orgier saknas.
7. Heavy Blankets 5p Just det. J Mascis fixar det som jag önskade mig från förra låten - och det med råge! Ett enda långt gitarrsolo utan att vara pretentiöst. Galet bra.
8. Pere Ubu 5p Har man trängt in i David Thomas värld, så är man fast. Lika bra och modern som någonsin förut. Ett nytt gig i Götet snart, tack.
9. Empresarios 4p Perfekt filmmusik.
10. Burial Inte olikt förra eposet från Burial på Poplistan. Detta är piggare och mer omväxlande. Berör mig dock inte lika mycket som den förra, men ändå bra förstås.
Burial ska ha 4 p
SvaraRadera1. Jake Bugg 3p.
SvaraRadera2. Clinic 4p.
3. Cloud nothings 3p.
4. David Bowie 3p.
5. Toy 2p.
6. Yo la tengo 4p.
7. Heavy Blanket 2p.
8. Pere Ubu 2p.
9. Empresario 2p.
10. Burial 1p.
1 Jake Bugg 2p
SvaraRadera2 Clinic 4p Det här är bra. Väldigt mycket Suicide*. Munskydd på.
3 Cloud N 4p Gillar låten men jammet den övergår i är träigt.
4.Bowie 5p Dame David Bowie tillbaka. Förtjusande sång, låter lite Robert
Wyatt. Mångla fler gamla rockmusiker skulle ta en tio år lång
paus från musiken för att få tillbaka kreativiteten.
5. Toy 4p Inte mycket till låt men väldigt snygg förpackning.
Jag vet inte vem som är producent men han/dom har haft en
inspirerad kväll här.
6. Yo la t. 4p Nya skivan är väldigt lågmäld. Måste väl bli så när ledarfiguren,
Ira Kaplan haft hjärtinfarkt. Before we run är en bra sång men
det låter som något dom gjort förut.
7. Heavy b 3p Det här måste väl vara hela Dinosaur jr. Det här är ju musik
som är roligare att spela än att lyssna på men dom är igång bra
alltså.
8. Pere ubu 3p Gillar det aviga gitarriffet men det händer inte mycket på
6,21 minuter. Dom skulle tonat ner vid sådär 2,27.
9. Empresarios 1p Michael Jackson beat. Väldigt kylig låt. Tänker på skelett som
dansar i någon Tim Burton film.
10. Burial 5p Det här är mycket musik, en opera förklädd till dubstep svit. Det
är briljant musik ganska länge, det är lite för långt, för utdraget.
Det där med lite för långt, det är väl listans genomgående tema,
annars riktigt bra lista.
1. Jake Bugg 4 p.
SvaraRadera2. Clinic 1 p.
3. Cloud Nothings 2 p.
4. David Bowie 5 p.
5. Toy 2 p.
6. Yo La Tengo 4p.
7. Heavy Blanket 4 p.
8. Pere Ubu 3 p.
9. Empresario 2 p.
10. Burial 2 p.
Lyssnade idag på BBC-radio, ett program om ”the art of sequencing, där bla Peter Hammill och Pink Floyds Nick Mason intervjuas om hur de tänker när de sätter samman ett album, vikten av låtars inbördes förhållande för albumets känsla. Intressant, en av dessa mystiska krafter som kan göra en bra skiva magisk – eller i värsta fall tröttsam. Är själv besatt vän av formatet album, den känsla av organisk perfektion som ett väl sammansatt album kan ge. Med detta sagt tycker jag senaste listan är bättre i delarna än helheten. Här finns några riktigt fina låtar, men tycker ändå den är svårlyssnad – låtarna ”hänger inte ihop”. Det här är något som återkommer i semifinaler och finaler där ofta fantastiska låtar försvinner för att de är märkligt ”sequencade”. Inte sällan är finalpassens listor mer svårlyssnade, kanske just beroende på att låtarna placeras i den ordning de röstats fram utan tanke på hur de inbördes skulle kunna lyfta varandra. Nåja, det är min hang up. Kanske ska man inte rota för mycket i finalpassen? Dessutom är naturligtvis sequencing högst personligt, det som funkar för mig kan vara bortkastat på en annan. Här är iaf länken till programmet om någon är intresserad.
SvaraRaderahttp://www.bbc.co.uk/programmes/b01q95y6
1. Jake Bugg: 2. B-Dylan.
2. Clinic: 5. Ja, Suicide-influenserna är uppenbara. Free reign är Clinics sjunde skiva – och deras mest helgjutna.
3. Cloud Nothings: 3. Rösten är anskrämlig, gitarrlarmet ok.
4. David Bowie: 4. Stark trea eller svag fyra? Nåja, för gammal kärleks skull…
5. Toy: 3.
6. Yo la tengo: 4. Sea and Cakes John McEntire har producerat senaste tengo-skivan. Ett ganska logiskt val för en svalt loungig skiva.
7. Heavy Blanket: 3. Onani.
8. Pere Ubu: 4. Avigt och apart – allt som vanligt i kung Ubus rike.
9. Empresario: 3.
10. Burial: 4. Inte lika vass som Ashtray wasp, men varför klaga?
Mycket intressant inlägg om sequencing, Fredrik. Jag håller till fullo med om detta med albumkänslan och låtars inbördes ordning. Jag såg förresten en repriserad intervju med Ernst Billgren idag, där han hade satt upp samma tavla på tre olika ställen, på ett galleri och (tror jag) på ett torg och i en skog. Konstverken upplevdes väldigt olika beroende på var de placerats.
SvaraRaderaDet är lustigt att du tar upp detta just nu, för den senaste listan upplevde jag som ovanligt obalanserad. Det är sällan jag tar mig tid att ordentligt sätta samman listorna på ett balanserat sätt, men just denna gången kände jag själv att det var ovanligt spretigt. Kanske berodde det delvis på att musiken på senaste listan också var väldigt spretig (men bra), t.ex. Pere Ubu, Toy, Cloud Nothings, Heavy Blanket etc.
Så du förekommer mig, för jag har redan planerat en lite mer
balanserad lista. Du får se den ikväll. Jag har upplevt det som lättare att sätta ihop en lista med låtar som är lugnare, typ ballader, country, soul, world, blues och rootsmusik än sådan här spretig musik som på senaste listan. Nästa lista innehåller alltså musik som är lite lättare att fixa en bra sekvens på.
Jag kom att tänka på Kjell Alinges gamla program Eldorado (finns det fortfarande?), där han spelade en hel del musik, som jag inte alltid gillade så starkt, men som i hans program blev njutbart som en helhet.
Ett litet tips kan annars vara att ni själva ändrar på spelordningen på Spotifylistan tills den känns balanserad. Om ni får till det, så kan ni ju skicka en länk.
Ja, Kjell Alinge är verkligen ett bra exempel, tyckte sällan om musiken låt-för-låt, men ändå var Eldorado ett slags radioprogrammets motsvarighet till albumformatet. Har dock inget emot spretighet, och menar inte att en lista inte får innehålla olika stilar och element – men som du säger, den sista kändes obalanserad och hade tjänat på att omstuvas. Ska bli spännande att se vad som bjuds på nästa lista!
SvaraRaderaNä, jag kommer att ha spretiga listor framöver också, men det krävs mer för att få dem att spreta på ett tillfredsställande sätt :)
SvaraRadera