Mono levde upp till de höga förväntningarna

 
Japanska Mono spelade igår på härliga lokalen Truckstop Alaska på Hisingen.
De har spelat flera gånger i Göteborg och Sverige tidigare, men detta var första
gången för mig. Enligt rubriken så hade jag ganska höga förväntningar på dem,
men det fanns också en rädsla för att det skulle blir för mycket ljud och för lite
melodier och mest en massa drones. Men jag tycker faktiskt att Mono fungerar
bättre live än på skiva.
För er som aldrig hört Mono förut, så ska jag citera en beskrivning från Debasers
hemsida. Den är så välskriven, så jag kan inte göra det bättre:
"Den skygga, men ursinnigt turnerande, Tokyo-kvartetten Mono har lyckats skapa
ett musikaliskt språk som besitter förmågan att försätta åhörarna i såväl extremt
obehag som extremt välbehag. Mono har med en blandning av skyhöga crescendon, 
titaniska svepningar, mörka melodier och skörhet som en vikt papperstrana fulländat
allt det postrock var menat att vara: ett sätt att resa, att uppleva, att känna. Även om
ingredienserna känns igen – skört/stort/tyst/oväsen – är en konsertupplevelse med
Mono något som handlar mer om en unik delaktighet än den vanliga dikotomin
band-och-publik.
Enligt vissa etymologiska beskrivningar har ordet ’Mono’ ingen betydelse i sig självt
– det är när ordet kombineras med ett annat ord som det förändrar, som det får mening.
Musiken suger in människor i en gemenskap, och att synkroniseras med de seismiska
vågorna från scenen är att försvinna ett litet tag. "
Betyget blir 4 av 6, men det är en stark fyra.     4