
Här kommer
tio nya spännande godbitar i en salig blandning av stilar.
1. Of Monsters And Men är en sextett från Island, som bildades 2010. Deras
uppsluppna folkpop har redan nått stora kommersiella framgångar. Bandets
debutalbum ”My Head Is An Animal” har redan peakat på sjätte plats på
Billboardlistan och singeln ”Little Talks” har kommit etta i USA på den
alternativa topplistan. Är detta för kommersiellt för denna jury?
2. Django Django Missade tyvärr detta fina band på Way Out West. Lite plåster
på såren att de får ställa upp med ännu en låt från deras självbetitlade
debutalbum här på Poplistan. De kommer från Edinburgh, Skottland och kallar
sin stil för neo-psykedelia. Bandet påpekar att deras bandnamn inte har något
med Django Reinhardt att göra.
3. Strand Of Oaks Bakom detta namn döljer sig Timothy Showalter och bor i
Philadelphia. Albumet ”Pope Killdragon” har hyllats av Pitchfork och innehåller
många spännande stories eller vad sägs om detta: En låt handlar om en dröm om
att ha JFK som kompis, en annan om en 3,5 m lång man, vars mor dödas av ett
bowlingklot och en tredje om att vilja gifta sig med jungfru Maria. Vad sägs?
4. How To Dress Well Ännu ett band som både jag och min namne Ingemar ”missade” på Way
Out West. Men de spelade 02.30. på lördag morgon. Och då har man redan lyssnat
på sisådär 8-9 band tidigare på dagen…
Detta lo-fiband från Minneapolis kan kanske få somliga att sova, men för
mig är de mycket njutbara och har en egen personlig stil som sticker ut i denna
genre.
5. Jimmy Cliff Med sina 74 år är denna reggaeikon en av de äldsta (om inte
den äldsta) akten på Poplistan genom åren. Denna
jamaican har haft många hits, t.ex. ”The Harder They Come”, ”You Can Get It If You Really Want” och “Many
Rivers To Cross”. Låten
kommer från albumet “Rebirth” och titeln säger det mesta. Det var åtta år sedan
förra studioskivan, men nu är Cliff igång på allvar.
6. Four Tet Kieran Hebden är mannen bakom Four Tet. Han har varit med
tidigare här på Poplistan och försöker finna den perfekta balansen mellan
organiska och digitala ljud. Det är mycket loopar här, som kanske försätter
någon av er i transtillstånd. Spelar ni den direkt efter låten med How To
Dress Well så kan denna känsla förlängas…
7. Redd
Kross And now to
something completely different som det heter. Detta är ett punk-popkultband från en förort till L.A. Bandet har funnits ända sedan 1980-talet i
olika konstellationer. Albumet ”Researching The Blues” är deras första på 15
år.
8. Eugene McGuinness är en amerikansk singer-songwriter som ibland jämförs med
Damon Albarn med tanke på att hans stil kan växla väldigt med influenser från
diverse håll. Detta är hans tredje album vid namn ”The Invitation Of The
Voyage”.
9. Dylan LeBlanc Denna amerikanska singer-songwriter känner ni väl till på
Poplistan då hans ”5th Avenue Bar” gick hem bra här. Debuten ”Paupers Field”,
som låten kom från, fick också grymma
recensioner. Nya albumet ”Cast The Same Old Shadow” är stillsamt och mörkt med
countryinfluenser.
10. Dead Can Dance är ett rutinerat band från Australien som startade redan
1981. Deras album ”Spitchaser” nådde förstaplatsen på Billboard Top World Music
Albums Chart”. Hur ska man beskriva deras musik. Jag saxar från Wikipedia för
den är träffande: ”Music that constructed soundscapes of mesmerising
grandeur and solemn beauty; African polyrhythms, Gaelic folk, Gregorian chant, Middle Eastern mantras and
art-rock."
Som vanligt har ni två veckor på er att lyssna och rösterna skall ni lämna senast söndag den 16 september kl 20.00. Här är länken till Spotify.
1. Of monsters and men 1p. som sagt för kommersiellt
SvaraRadera2. Django django 4p.
3. Strand of oaks 3p.
4. How to dress well 2p.
5. Jimmy Cliff 5p. Överraskande bra
6. Four tet 1p.
7. Redd Kross 4p.
8. Eugene McGuiness 5p. Tillsammans med Jimmy Cliff bäst denna omgång
9. Dylan LeBlanc 3p.
10. Dead can Dance 3p. Låter det inte lite Leonard Cohen?
1. Of Monsters And Men 4p Oj, nära smetgränsen, men på rätt sida om denna. Gladfolkpop så att geisrarna på Island blir extra aktiva.
SvaraRadera2. Django Django 5p Svag för dem här. Bra album rakt igenom. De sparsamt hållna 12-strängade gitarrerna blir desto bättre när de väl tillåts framträda. Lite Mamas & Papas blandat med Turtles och Byrds.
3. Strand of Oaks 4p Så vacker.
4. How To Dress Well 5p Så vacker igen, fast än mer magisk än föregående.
5. Jimmy Cliff 3p Låter som i fornstora dagar. Något tjatig dock.
6. Four Tet 5p Klassiskt upplägg där en enkel rytm byggs på med fler ljud och intrument efterhand. Det blir rena Talking Heads-svänget på slutet. Mycket bra.
7. Redd Kross 4p Bra röj. Härligt ruffigt.
8. Eugene NcGuinness 4p Kul. Påminner om Love the one youre with med Stephen Stills i den där refrängen de de de de de de etc.
9. Dylan Leblanc 4p Country av bästa sort av förnamns-Dylan.
10. Dead Can Dance 4p Jodå, de döda kan fortfarande hitta de rätta dansstegen.
1. Of Monsters And Men, 4p - Måhända lite smetig som tidigare konstaterats, men skaplig för det. Go stämning.
SvaraRadera2. Django Django, 3p - Edinburgh är en fin stad. Visste inte att de kom därifrån. Gött sound, men fastnar inte så mycket för låten egentligen. Hade varit kul att se dem live.
3. Strand of Oaks, 3p - Helt OK men inte mer. Rätt medioker.
4. How To Dress Well, 2p - Sömnig sak...
5. Jimmy Cliff, 2p - Tjatig ja...
6. Four Tet,3p - Gillar Four Tet. Han ska man se live om man får chansen. Hade hoppats på att få sätta första 5:an eller 6:an här men dessvärre var inte detta någon låt som fick igång mig. Trist start men något bättre mot slutet. En trea för slutet, och för att den är bättre än de två föregående låtarna.
7. Red Kross, 4p - Lite rocknroll är aldrig fel. Gött sväng.
8. Eugene McGuinness, 4p - Började med att sitta med höjda ögonbryn för att mot slutet av låten komma på mig själv med att digga med. Bra sväng han fick igång där.
9. Dylan LeBlanc, 3p - Mja, helt OK. Går rätt obemärkt förbi.
10. Dead Can Dance, 6p - Satte mitt hopp till Four Tet och DCD när jag såg listan. Dessa gjorde mig inte besviken i alla fall! Perfekt avslutning.
1. Of monsters and men 3 p. Konstig låt. Tjohejet är tråkigt, men sångpartierna fina
SvaraRadera2. Django django 2 p.
3. Strand of oaks 4 p.
4. How to dress well 4 p.
5. Jimmy Cliff 2 p. One less - har vi inte hört den här förut? Typ?
6. Four tet 2 p. Tröttnar efter en minut. Blir den bättre sen?
7. Redd Kross 3 p. Brötig och härlig
8. Eugene McGuiness 3 p.
9. Dylan LeBlanc 5 p. Paupers field var magisk, den här når inte samma nivå, men fin.
10. Dead can Dance 4 p.
1. Of Monsters And Men. 2p. Fotbollskören drar ner en annars ok låt.
SvaraRadera2. Django Django. 5p. Fantastisk devoefterföljare!
3. Strand Of Oaks. 4p. Man hoppas ju alltid att Springsteen ska släppa bra skivor igen. Det gör han ju inte som alla vet men det här ger lite samma känsla. Kul!
4. How To Dress Well. 1p. Som en tråkig undervattensfilm.
5. Jimmy Cliff. 2p. One more: Är precis vad det är.
6. Four Tet. 3p.
7. Redd Kross. 4p. Lite för lång och trogen tjänst. Helt ok låt.
8. Eugene McGuinness. 2p. Det här var bättre förr.
9. Dylan LeBlanc. 3p. Lite för välkammat för att bli magiskt men det finns något där.
10. Dead Can Dance. 4p. Ja! Roligt att vissa saker finns jämt!
1. Of Monsters: 1. Usch, dagisneuros. Det är sånt här de spelar när barnen badar i bollar på IKEA. Tvingas sänka volymen direkt varje gång jag sätter på nya poplistan. Har ju mitt rykte att tänka på, det finns risk att grannarna i uppgången bredvid börjar klappa takten – istället för att dunka i väggarna.
SvaraRadera2. Django Django: 4. Småcharmig, Brian Wilson-light.
3. Strand of Oaks: 2. Låter som vatten smakar.
4. Hur man klär sig snyggt: 2. Martin uttrycker det väl, som ljudet av en tråkig undervattensfilm. Titta, en söt delfin i slow motion!
5. Jimmy "Tjatmoster" Cliff: 2.
6. Four Tet: 3. Introt är svagt och alldeles för långt, tar sig något på slutet.
7: Redd Kross: 1. Machorock med hemsk röst.
8. McGuinness: 2. Damon Albarn gör bättre Damon Albarn-låtar.
9. Dylan LeBlanc: 2. Ledsen Dylan, tycker inte synd om dig.
10. Dead can dance: 4. De döda balanserar alltid farligt nära new age-träsket. I synnerhet Brendan Perry, vars soloskivor är outhärdliga, med sin kvalmiga kvasimystik. Med det sagt så gillar jag den här, liksom mycket annat med Dead can dance. Pretentioner är trots allt trevligt.
Jaså, du har tagit fram motorsågen idag, Fredrik :) Rolig läsning om Of Monsters. De kommer till Pustervik nästa vecka den 20 september. Ska jag boka en biljett?
SvaraRaderaHaha, tror inte det va? Nej, men det var inte riktigt min omgång, förra var mer i min smak.
SvaraRadera1. Of Monsters and Men – 3p Allt är snott från Arcade fire, lite gladare och
SvaraRaderabarnsligare bara.
2, Django Django – 5p Gillar den här aviga, skeva låten mycket. Tänke
först skriva att dom låter quirky, men är inte
riktigt säker på vad det är eller hur det stavas.
3. Strand of Oaks – 2p Det kommer aldrig nån refräng, bara vers
och stick. Anonymt.
4. How to dress well – 4p Vackert. Det finns soul i det här.
5. Jimmy Cliff – 4p Mr Cliff rebootad till 1965. Tycker att
rebooten ofta fungerar som Dr John nu
senast och Duane Allman dessförinnan.
Jag har inte sett nya Spidermanfilmen än iofs,
inte nya Batman heller.
6. Four tet -3p Normalt är jag svag för Four tet men det händer
inte mycket här. Hela nya skivan verkar vara gjord
vänsterhanden.
7. Redd kross -2p Den som inte hört det här förr är född igår. Kan ju
funka ändå om låten är bra.
8. Eugene Mc -1p Blir illamående faktiskt. Märklig reaktion.
9. Dylan Leblanc -2p Är han nåt mer än en bildskön, tråkig gnällspik?
10. Dead can dance -6p Ett favoritband. Dom har verkligen stampat in ett
eget musikaliskt territorium. Ingen gör medeltid
lika bra som dom. Brendan Fraser är en av världens
bästa sångare.
Brendan Perry menar jag. Fraser är ju den den där skådisen i Mumien. Han är rätt bra i den där filmen där Christopher Walken gör skyddsrum
SvaraRaderaunder kalla kriget och gömmer hela familjen där i
35 år och sen skickar upp sonen, Brendan F för att reka.