Dylan Leblanc är ett färskt namn på musikhimlen. Han är bara 20 år och har ett enda, men mycket kritikerrosat album, Paupers Field, bakom sig. Nu är han ute på en europaturné i november. Det råder ingen tvekan om att man just har bevistat en kommande superstar. Innan konserten undrade jag om han skulle ha hela bandet med sig som han hade på skiva eller om han skulle spela solo. Det blev ingetdera utan han hade endast med sig Daniel Stoddard på steel guitar. Kombinationen av LeBlancs fantastiska sångröst och Stoddards steel guitar blev magiskt bra. LeBlanc framförde givetvis alla låtar från sin debutskiva plus några
covers, som han tolkade på ett personligt sätt, t.ex. Neil Youngs "Harvest Moon" och The Bands "The Shape I'm In" samt någon låt av Townes Van Zandt.
Det var så ljuvligt att bara stå där bland publiken och sluta ögonen och bara lyssna på denna
underbara sångare och sin musik. Jag har aldrig stått upp och blundat under större delen av en
konsert, men det gjorde jag nu. Det är kul att få varit med om detta på ett mer än slutsålt
Pusterviksbaren (Hur många får man knöka in egentligen??). Nästa gång han kommer hit, så
blir det på en mycket större lokal, det är helt klart.
Betyget blir alltså 5 (av 6) poäng.
Jag instämmer helt och fullt. Den ena magiska låten efter den andra.Härligt, underbart.
SvaraRadera