Konserter i London i helgen

Två konserter var förbokade hemifrån, nämligen MGMT på O2 Academy i Brixton och Blue Rodeo på klubben Borderline i Soho.

När det gäller konserten med MGMT, så var jag nästan mer intresserad av att uppleva denna mycket prisade arena, O2 Academy i Brixton (bild ovan), och den var verkligen makalös. Den får sex poäng av Poplistan. Arenan tar nästan exakt 5000 personer och MGMT hade sålt slut tre föreställningar på raken här. Det är främst stående publik, men det finns sittplatser på andra våningen. Det fina med ståplatserna är att golvet sluttar svagt neråt hela tiden, så att alla ser lika bra. Varför har ingen tänkt på detta tidigare? Helt suveränt. Sedan var det lagom trångt, så man slapp att trängas trots att det var slutsålt. En annan mycket smart grej med denna arenan var att det såg ut att vara öppet i taket över halva arenan. Det såg ut som om det var bar himmel ovanför. Eftersom det även "blåste" ganska mycket och att man såg en engelsk flagga som vajade ganska ordentligt i toppen av arenan, så fick man ännu mer känsla av att det var öppet rakt ut i det fria. Så var det förstås inte - det var ett tak, ögat blev lurat - men det var en häftig synvilla som förstärkte det positiva intrycket av arenan. Kanske kan fotot ovan här ge er något av den känslan.

Så över till MGMT (se bild nedan). Jag hade faktiskt inga höga förväntningar. Jag gillar senaste skivan och delar av förra, men ett band med endast två skivor bakom sig och som dessutom har ändrat skepnad ganska kraftigt, så jag var rädd för att det skulle bli en splittrad konsert. Så blev det också. MGMT växlade friskt med låtar från de båda albumen, men konserten blev väldigt svajig. Under de cirka 90 minuterna, som konserten varade, så placerade de in de tre hitlåtarna från första albumet med ungefär 30 minuters mellanrum - jag talar alltså om låtarna "Electric Feel", "Kids" och "Time To Pretend". Det stod helt klart att kidsen (för som väntat var de flesta i publiken dryga 20 och skulle jag gissa akademiker) ville höra just dessa låtar och då blev det ett enormt jubel. Däremellan spelades många av de mer psykedeliska låtarna (som jag själv gillar mer) och där publiken inte var hälften så entusiastisk. Problemet är att publiken hade rätt, för jag tycker inte att de lyckades förmedla de här mer komplexa låtarna så bra. Ljudet blev lite för murrigt och helt klart är de inte riktigt mogna för att få dessa att låta så bra live. Jag hade inte heller förväntat mig detta. Låtar som "Flash Delirium" och "Siberian Breaks", som är suveräna på senaste albumet "Congratulations", försvann som några i mängden.
Så om jag skulle sätta betyg på detta så skulle det nog inte bli mer än 2 av 6. Men som sagt, arenan får 6 poäng, så totalupplevelsen blev ända klart godkänd. Jag kan verkligen rekommendera er läsare att kolla in denna arenas konserter och så boka när det är ett band som ni gillar, som har ett gig där. Det kan bli en oförglömlig konsertupplevelse.

Den andra förbokade konserten var kanadensarna Blue Rodeo (bild nedan) på trånga klubben Borderline i Soho. Det här är ett band som jag inte kände till innan, men tack vare Spotify förstod jag att detta kunde bli en bra spelning. De är ett rutinerat gäng och har spelat samman i över tjugo år och sålt multum i Kanada, men är ganska okända i resten av världen. Lite konstigt, eftersom de var riktigt bra. De kan väl läggas in i facket Americana, även om termen väl knappast fanns när de började spela på 80-talet. Ibland låter det lite som Tom Petty. Sångaren var riktigt duktig och gitarristen och keyboardisten gick inte heller av för hackor. Betyget blir 4 av 6 poäng. Det här bandet är bra live och de kan improvisera. Även om detta var ett erfaret band, så kändes det aldrig som de gick på rutin. Kul.