Way Out West - ännu en kortkort redovisning

Det har varit en fantastisk festival i år igen. Slutsålt, härligt väder och många bra artister. Här kommer lite funderingar punktvis först:

* Poplistans skribenter har även representerats av Else-Britt, som i enlighet med mig hyllar Mumford & Sons som bästa band.

* Lördagens program hade på papperet ett lite svagare program, men det fanns en del överraskningar (se mer nedan), så slutintrycket blir gott.

* Ett stort tack till festivalledningen för ett kanonjobb. Arrangemanget fungerar perfekt. Artisterna är skötsamma som de snällaste skolelever och börjar nästan alltid prick på utsatt tid.

* Ibland har jag och många andra irriterat mig över att det finns så många bra band på klubbarna, som man skulle vilja se. Risken att inte komma in är ju stor på vissa ställen och alla kanske inte känner för att gå på en konsert kl 03.00. eller 04.00. på natten. Nu har antalet klubbar utökats från ifjol, så det har varit lättare att komma in. Det gäller dock inte Annedalskyrkan, där det alltid är låååånga köer.

* Ibland hade man ju önskat att WOW skulle utöka med en dag till i Slottsskogen, så att fler skulle fått se bra klubbakter som t.ex. Bear In Heaven, Field Music, Junip, JJ, Caribou, Laura Marling, Tallest Man On Earth, Steget, Fake Blood, Wild Nothing etc. Men kanske är ändå detta koncept OK trots allt. Det gäller ju att ha ett eget koncept och många som är något yngre än mig gillar säkert att parta hela natten också och lyssna på klubband. Det är ju viktigt att nischa sig och hålla sig till en vinnande formel i dessa tider när ingen musikfestival går säker.

* Jag blir j-t trött på att pressen lägger ner så mycket trycksvärta på Håkan Hellström och ingenting (ja ingenting i GP och de två kvällstidningarna) på ett så fint band som Mumford & Sons.

* Denna blogg skall i första hand skriva om och lyfta musik som man gillar, men jag kan inte låta bli att undra varför alla popskribenter hyllar denne Hellström och glömmer de flesta andra artisterna. Måste alla recensenter tycka samma om HH? Samma sak gällde ju Springsteen. Han måste 5 poäng i alla recensioner. Det är lite intressant att alla läsare på tidiningarnas chatsidor inte håller med de översvallande omdömena om HH. Här några klipp från Aftonbladets chat:

"Men SNÄLLA! Håkan Hellström? En gaphals utan spår av originalitet, en internaffär för svenska manliga recensenter utan trovärdighet. Att de HH gapa omkring på scen gör mig illamående. Talanglös med repetoaren från Smiths, Morrissey och The Jam, taffliga översättningar och noll koll. Marcus L:s oproportionerliga hyllningar överraskar ingen. Har han någonsin gjort det?"

"Håkan Hellström är den genom tiderna mest överskattade artisten inom svensk musik. Han snor låtar och refränger från andra, men omhuldad av svenska rockkritiker kommer han undan med allt. Hans ADHD-beteende på scen oroar mer än roar, gapigt falsksjungande. Kejsarens nya kläder och att Marcus Larsson går ned i spagat förvånar väl ingen. Vilken hype!"

"Har aldrig sett storheten med Hellström ,en tönt med sjömanskostym Och hur f**n kan en konsert vara bra när man varken ser eller hör bandet Ni kunde lika gärna gått ut på en åker och ställt er och hoppat och skrikit,ingen skillnad Otroligt dåligt skriven recension."

* Slut med dissandet för denna gång. Jag vet inte hur mycket jag orkar skriva detaljerat om de olika spelningarna på denna festival. Här får ni alla fall lite sammanfattande omdömen av de artister som jag såg:

BÄST
Mumford & Sons

BRA (i den ordning jag gillade dem - bästa först)
Soundtrack Of Our Lives med GBg Symfoniorkester
LCD Soundsystem
Miike Snow
Iggy & The Stooges
La Roux
Pavement
Chemical Brothers
Bear In Heaven
Broken Bells
Beach House

OK
The National
Anna von Hausswolf

Dåliga
Paul Weller
Panda Bear
Håkan Hellström

Saknas: M.I.A. - såg för lite av henne för att kunna ge ett omdöme. Mycket hype här också - men kanske är hon värd det.