torsdag 19 november 2009

Yo La Tengo levde upp till förväntningarna






Vad får fyra grabbar mellan 40 och 60 år att dra iväg från Göteborg till Lund för att gå på konsert en trist och stormig onsdagskväll i november och ligga över natt på vischan 3 mil utanför Lund?
Jo, indiebandet Yo La Tengo. De spelade på klassiska Mejeriet i Lund igår kväll. Det var orkanvindar denna kväll och Ira Kaplan, sångare och gitarrist, var imponerad av att så många dök upp i detta väder, för "jag hade inte gjort det om ni hade spelat", som han uttryckte det.
Yo La Tengo har varit i Sverige flera gånger tidigare och det känns som att de alltid ger sitt bästa. De är proffs uti fingerspetsarna och trion med äkta paret Ira Kaplan och Georgia Hubley (trummor och sång) och basisten James McNew är väldigt tajta efter alla år tillsammans. De har tydligen fortfarande sin träningslokal i Hoboken och det märks att de kan varandra utan och innan.
Bandet växlar stilar hela tiden, så det gäller att hänga med i svängarna. Första låten är en vacker stillsam melodi för att i låten efter övergå till Ira Kaplans obligatoriska gitarrbrôtexcesser. Här fanns låtar med 60-talsstämning med farfisaorgel och även lättsam jazzmusik. Du måste vara öppen för många olika stilar och den hängivna publiken var verkligen med på noterna.
Konserten avslutas med två covers, The Seeds "Can't seem to make you mine" och Daniel Johnstons "Speeding Motorcycle". Men publiken klappade in bandet för ett tredje extranummer, en stillsam avslutningslåt.
Yo La Tengo är ett helt igenom sympatiskt band. Intrycket förstärks av att Ira Kaplan står och samtalar med fans efter konserten vid T-shirtförsäljningen.

10 kommentarer:

  1. Låter kul, har aldrig sett dom live och har bara en skiva, inside out nåt. Helt ok, men aldrig fastnat stenhårt. Konserten i Stockholm fick för övrigt en sexa i svd. Får väl sondera terrängen på spotify. Nåt bra tips?

    SvaraRadera
  2. Jo, jag såg också den recensionen. Här finns den http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3815929.svd
    Tips på musik av Yo La Tengo finner du på Ingemar S inlägg under rubriken "Yo La Tengohead" den 15 november.

    SvaraRadera
  3. Tycker det var en lysande konsert. Inte lika abstrakt expressionistiskt
    som på Sticky för tre år sen utan intimare, lugnare. Världsklass.

    SvaraRadera
  4. Lyssnar nu på Autumn Sweater från I can hear the heart beating efter inrådan från Ingemar S och allmusic. Lysande. Har senaste tiden på nytt blivit plågsamt besatt av Velvet Underground. Får väl varva med lite modernare velvet à la yo la tengo framöver...

    SvaraRadera
  5. I filmen "I shot Andy Warhol" om Valerie Solanas och livet runt Andys
    Factory föreställer Yo la tengo Velvet U. Bra film.

    SvaraRadera
  6. Oj, de här kommentarerna närmar sig nästan en chat i realtid :) Jo, denna regndag passar bra för bloggande och musiklyssnande. Jag har också lyssnat på Autumn Sweater och gillar den mycket. Passade bra samtidigt som regnet droppar utanför fönstret.

    SvaraRadera
  7. Lagom tempo på chattandet. En kommentar i halvtimman. Tycker vanligt
    chattande går för fort.

    SvaraRadera
  8. Lyssnar nu för fullt på Spotifylänken med de bästa Yo La Tengo-låtarna. Många vackra låtar. Tyckte ännu bättre om "Autumn Sweater" denna gång. Jag är ju väldigt svag för Farfisan här. "Black Flowers" kände jag ju till sen tidigare, mycket vacker sång av basisten. Låten skulle nästan kunna vara ett extraspår på John Cales "Paris 1919".

    SvaraRadera
  9. ... som för övrigt är en av tidernas bästa popskivor - Paris 1919 alltså.

    SvaraRadera
  10. Black Flowers...lysande.
    liksom
    Georgia Vs samt
    Blitzkrieg bop.

    Brännaren går för högtryck...måste ju lyssna i bilen också.....

    SvaraRadera