Ny Poplista vecka 31-32

Little Dragon

Så kör vi på med en ny omgång. Jag har gått ner till tio låtar nu. Vi kör
ju parallellt en lista med sex låtar från 1971 på Retrolistan också för de
som har tid, så det får inte bli för mycket av det goda :)
Här är de tio bidragen:

Rival Sons  är ett amerikanskt bluesrockband från Los Angeles. Gillar du

The Cult och Led Zeppelin, så kan detta band vara något för dig. Raka rör

helt enkelt.

Little Dragon har varit på Poplistan tidigare. Det är ett electroband från

Göteborg med influenser från många skilda håll. Sångerskan Yukimu

Nagano är en starkt bidragande orsak till bandets växande popularitet, inte

minst utomlands, fast nu börjar de uppmärksammas även på hemmaplan.

Washed Out är arbetsnamnet för den amerikanske chilliwavemusikern

Ernest Greene. Hans första album ”Within And Without” har nyligen släppts

och ligger redan på 26:e plats på Billboardlistan.

White Hills är ett New York-band med influenser från 70-talets spacerock,

som  t.ex. Hawkwind. Julian Cope producerade deras första album och denna

låt kommer från deras tredje album ”H-p1”.

Bon Iver behöver väl ingen närmare prestation. Efter mycket krutikrrosade

debuten ”For Emma, Forever Ago” kommer nu hans andra självbetitlade

uppföljare. Nu har han inte suttit i en stuga ”in the middle of nowhere” och

skivan är mer varierad.

Wolf Gang Bandet från deltar för andra gången på Poplistan. Bandet är

egentligen ett projekt av multiinstrumentalisten Max McElligott från London.

Här kommer en ganska lättlyssnad upptempolåt med hitkänsla.

Foster The People  är en indierockband från Los Angeles som gör en

atmosfärisk, psykedelisk och dansorienterad pop. Denna singel ”Pumped Up

Kicks” gavs ut redan 2010, men  ingår på årets  album ”Torches”. Tipstack
från Malin på Musikfeber.

Three Trapped Tigers  Londonband med mycket rå energi, som inspirerats
mycket av band som Apex Twins och Autechre. Bandet bygger mycket på
improvisation och kan växla snabbt mellan genrerna inom varje låt med sin
blandning av rock och electronica.

The Fruit Tree Foundation är ett nytt oberoende projekt från Skottland,

som leds av musikerna Rod Jones och Emma Pollock. I detta projekt samsas

många intressanta folk- och indiemusiker i Skottland.

The Horrors  Till sist ett band som redan är ganska stora kommersiellt i

England. Bandet kommer från Southend och är inspirerat av shoegaze,

postpunk, krautrock, garage och diverse electronica. Bandet är bl.a. känt

för sina vilda liveframträdanden. Med derasd mörka klädstil, påminner de

lite om The Cure. Detta deras tredje album, ”Skying”, har som bäst nått

5:e plats på englandslistan.

Ni får som vanligt två veckor på er att rösta, så sista dagen är söndag den

14 augusti. Här är spotifylänken.

Thurston Moore och Woods vann denna omgång

Thurston Moore

Woods

Oj. Mycket höga poäng denna omgång   – kanske det högsta genomsnittet någonsin, har inte kollat.       

Vi fick två vinnare denna gång. Den ena är en riktig veteran, nämligen Thurston Moore med låten ”Circulation” från senaste soloskivan ”Demolished Thoughts”.  Thurston spelar ju även i det alternativa rockbandet Sonic Youth. Detta band har gjort flera bedrövliga livespelningar i Göteborg, men här visar Thurston att han även kan spela musik, inte bara föra oväsen.  Jag får väl kolla in min namne Ingemars skivtips framöver. Tydligen är hela denna soloplatta bra, så det blir att ge den några lyssningar.

Den andra vinnaren är Woods  med  ”Hand It Out”, detta egensinniga folkmusikgäng från Brooklyn. De har varit med en gång förr och denna låt gick hem riktigt bra. Kul, för bandet  har verkligen en personlig stil och känns väldigt äkta.

Trean är inte garanterad att gå vidare till semifinal, men denna gång kan jag nog nästan lova att trean går vidare pga höga poäng. Det handlar om My Morning Jacket, ett band som redan slagit igenom ganska stort, både bland kritiker och försäljningsmässigt.  ”Holding On To Black Metal” gick hem hos de flesta.

Death Cab For Cutie med ”Doors Unlocked And Open”  fick tre femmor och blev ändå bara fyra. Kanske, kanske kan även den gå till semifinal om två veckor. Vi får se.

	Vecka 27-30	MK	EB	FG	IB	LN	IS	Totalt
1	Circulation Thurston Moore	5	4	4	5	5	4	27
1	Hand It Out Woods	5	5	5	4	4	4	27
3	Holdin On To Black Metal My Morning Jacket	6	4	4	5	5	2	26
4	Doors Unlocked And Open Death Cab for Cutie	5	2	4	4	5	5	25
5	Death Will Come Phaedra	4	5	3	5	2	4	23
6	Mr Sands Van der Graaf Generator	3	2	5	5	3	4	22
6	Country Line Cass McCombs	3	4	5	4	2	4	22
8	Every Night My Teeth Are Falling Out The Antlers	5	4	3	4	3	3	22
9	Come To The Bar Pete And The Pirates	2	2	3	4	3	5	19
10	Lost Weekend Art Brut	2	3	3	4	3	3	18
11	2 Hearts Digitalism	5	2	2	4	3	2	18
12	Where’s All The Money Gone Asian Dub Foundation	4	1	3	4	3	2	17

Englandslistan

Adele

Det är ju inte ofta som jag över huvud taget kollar in försäljningslistorna,
men jag gick för skojs skull in på englandslistan för album för att se om några
av Poplistans alster i år finns med. Och, jodå, det finns det. Här kommer de:

*  Adele - Denna tjej med stora röstresurser har slagit stort med sitt album "21",
som ligger etta. Hennes förra album "19" från 2008 ligger dessutom trea!
Singeln "Rolling In The Deep" gillar jag skarpt. Den kom dock bara på 8:e
plats vecka 8-9. Så kan det gå.

* Horrors  Kommer på nästa veckas lista. Bandet är mycket spännande och
har som högst legat på 5:e plats med sitt tredje album "Skying".  Mycket
psykedelia och musiken är väldigt suggestiv. Kul att ett sådant band kan slå
såpass bra.

* Elbow - "Birds" från senaste albumet "Build A Rocket Boys" har gått till
final på Poplistan. Bandet säljer riktigt bra i England och deras allra bästa
album "The Seldom Seen Kid" bör ni också kolla in. Just nu ligger senaste
skivan på 21:a plats, men har varit med länge.

* Pierces  Dessa systrar har börjat bli lite kända och spelas en hel del i radio, även
i Sverige. Deras album "You & I" är en snabbklättrare och ligger just nu på
24:e plats. Tjejerna kom femma i semifinal 1 med "We Are Stars" och är därmed
klara för final på Poplistan.

* PJ Harvey finns förstås med. Hennes "Let England Shake" har varit med ett tag
och ligger f.n. på plats 50.

Nästa vecka kommer dessutom band som Foster The People (plats 34) och  
Bon Iver (plats 40) med för röstning på Poplistan.

It´s alright ma, it´s only witchcraft!

Circulus

Blivit väldigt förtjust i hippeisarna i Circulus. Amorphous androgynus är gamla favoriter,
hette en gång "Future sound of London". Nagisa Ni te och Acid mothers är japaner,
Baby Woodrose danskar. Lyssna här.
Vårt band, Club future, spelar på Galliano, Masthuggstorget 19/8. Rockmusik i världsklass.

Poplistan - rösta senast nu på söndag

Glöm inte att rösta på Poplistan senast på söndag.
Ni kan skriva era utlåtanden strax nedan vid
inlägget "Poplistan vecka 27-30..." nedan.

Man måste se ljuset

Även när allt är som mörkast, så måste man ändå ha en framtidstro. Demokratin
måste segra. Därför kändes det inte rätt att bara spela den svarta (om än vackra)
"Death will come" med Phaedra. Här kommer en av de vackraste klassiska stycken
som gjorts: "Frühlingsrauschen" av norske kompositören Sinding.

Phaedras ofriviliga varsel.

Huh, vilken helg. Tillbringat tre dagar i Norge på en hytte i Oslofjorden. Hytten
låg otroligt vackert belägen. Lugnet, stillheten... Den 22 juli, en dag efter hemkomsten,
så brakar helvetet löst i Norge. Man behöver ju inte som jag ha så nära anknytningar
till Norge för att reagera starkt på detta hemska, mardrömslika.
Nu idag söndag, så försöker jag att lyssna på lite musik från senaste Poplistan och då
blir det hela väldigt kusligt. Som låt nummer två kommer den norska sångerskan Phaedra,
med sången "Death Will Come". Hon sjunger oerhört vackert, men textens titel och att
hon är norska blir nästan för mycket. Det blir som om det var ett förebådande om vad som
skulle komma. Som ett varsel. På albumet som dessutom träffande heter "The Sea" - havet,
finns desutom titlar som "The First To Die" och "The darkest hour" samt titelspåret
"The Sea". Det här blir för mycket att ta in, så jag kan inte förmå mig att efter detta lyssna
på sång nummer tre på Poplistan, vilket är bandet Art Brut. Att bandet heter just Art Brut
blir ju än mer kusligt. Art Brut betyder den råa konsten. Art Brut är ju en konstform, som
skapades av fransmannen Jean Debuffet och fokuserar på konst skapad av mentalsjuka
patienter. Kopplingen till den norske galningen blir bara för mycket. Som om inte ens det
vore nog, så heter låten med Art Brut "Lost Weekend". Det blir ännu mer för mycket...

Phaedra sjunger dock fantastiskt vackert och jag spelar denna vemodiga sång samtidigt som
jag tänker på alla de offer och deras anhöriga i denna stund.

Poplistan vecka 27-30, presentation av artisterna

Ingvild Langgård aka Phaedra

Pete And The Pirates - Ett ungt indiegäng från Reading med mycket punkanslag i sin musik

Phaedra (bilden) är ett soloprojekt av norska sångerskan Ingvild Langgård

Art Brut - Band från södra London som spelar artpunk. Bandet har tagit sitt namn från den
franske målaren Jean Debuffets definition av outsider art, dvs konst av fångar, ensamvargar, mentalt sjuka etc.

Cass McCombs - singer/songwriter från Baltimore som gör sitt andra försök på Poplistan.

Death Cab For Cutie – Ett av de stora indienamnen har kommit ut med sitt sjunde album.

Thurston Moore – Legendaren från Sonic Youth med en låt från nya soloskivan ”Demolished Thoughts”.

The Antlers är en spännande trio från Brooklyn som kommit ut med sitt tredje album.

Asian Dub Foundation – är ett band som funnits sedan 1993, känt lika mycket för sin kamp mot rasism som sin musik. Lite ovanliga tongångar på Poplistan här.

My Morning Jacket Detta kritikerrosade band från Kentucky har bytt mycket stil under åren. Även senaste albumet ”Circuital” blandar friskt mellan genrena.

Woods  Egensinniga lo-fi, folkpopbandet från Brooklyn gör sin andra entré på Poplistan.

Digitalism är ett tyskt band som blandar indie och electropop. Populära på dansgolvet.

Van Der Graaf Generator – Veteranerna och mästarna (tycker somliga) inom progressiv rock är tillbaka med ett album, som låter väldigt modernt. Peter Hammill sjunger som om han fortfarande var 25 år.

Ni har en dryg vecka på er att rösta, dvs fram till söndagen den 31 juli. Här är länken igen. Ni som inte har röstat än kan göra det i kommentarsfältet här nedan. Nästa vecka blir det ingen retrolista från 1971, så nu kan ni koncentrera er fullt ut på de här tolv låtarna.

Mer hårdrock eller hård rock

Det blir ju London i månadsskiftet september-oktober. Då kollar man ju in gig guide
för att se vad som är på gång. 1 oktober är det fem unga hårdrocksband som
spelar på ett ställe som heter Miller vid Tower Bridge. Banden är inte så oävna och
flera har lite av det där stuket som The Cult har, vilket jag gillar. Det är inte säkert
att jag går dit, men det är alltid kul att kolla hur de låter. Här kommer två av dem:
Four Wheel Drive finns t.o.m. på Spotify med albumet High Roller.
Kolla gärna in Junction XIII också. Deras låt "Let's Go Dawg" är inte så tokig. På tuben kan ni
lyssna på korta och lite punkiga "Charged" med samma band.

Sommarkåseri del 3

* Under veckan in Frankrike fanns det en, jag säger en, bok i den lägenheten som vi hyrde.
Boken hette "The Innocent Man " av John Grisham. Det lät inte speciellt intressant.
Jag ska väl inte behöva läsa något av John Grisham i mitt liv, tänkte jag. Men OK, man
ska inte vara den som är den. Ge den en chans i alla fall. Den börjar som förväntat, jag
skummar igenom de första tjugo-trettio sidorna. Jag läser i alla fall vidare och då förstår
jag till slut att han inte är helt kass. Detta är Grishams enda non-fictionroman och det gör
det ju lite extra inressant. Det handlar om basebollstjärnan Ron Williamson, som blir
oskyldigt dömd för mord och efter att ha tillbringat ett antal år i Death Row i sista stund
kommer undan dödsstraffet. Grisham skildrar även ytterligare några autentiska fall som
blev felaktigt dömda till döden. Även om Williamson blir frisläppt i sista stund, pga att
man genom DNA-test kunde bevisa att Willliamson var oskyldig. Han ändå så nedgången
att han inte levde så många år till i alla fall. Grisham skriver mycket engagerat och det är
verkligen en bok som tar stark ställning mot dödsstraffet. Jag kommer att tänka på
Kieslowskis film "Dekalogen" om tio gud bud, där film nr 5, "En liten film om konsten
att döda" gjorde ett väldigt starkt intryck. Läs gärna denna bok. Grisham rekommenderar
också sajten Innocentproject , som arbetar hårt för att hjälpa fångar som är oskyldigt dömda,
så att de slipper dödsstraff.

* Nu till något helt annat: Sveriges tjejer förlorade ju klart mot ett mycket bra japanskt
lag. Josefine Öqvist gjorde ju Sveriges 1-0-mål på ett mycket snyggt sätt. Hon blev min
favorit redan under segermatcherna tidigare i turneringen. När alla andra tjejer gör någon
slags dans tillsammans när de gjort mål, så avstod Josefine. När en reporter frågade varför
svarade Josefine om varför hon inte deltar i segerdansen, så säger hon: "Jag dansar aldrig
nykter".  Respekt, säger jag.

* Har sett ännu ett avsnitt av den fantastiska serien "In Treatment" där terapeuten Paul
Weston (Gabriel Byrne) berättar hur han måste genomlida en konsert med Animal Collective tillsammans med sin son, Max.

Josefine Öqvist

 
.

Hårda nog?

Agalloch

Jag är väl inte den som skall göra listor med hårdrock men gör det i alla fall.
Jesu är nog dom jag gillar bäst, tyvärr finns det inte mycket på Spotify med dom.
Här är länken. 

Sommarkåseri, del 2

Det regnar, så det är lika bra att kåsera på...
* Har funderat en del på hårdrock och metal. Den är ju mer säljande än någonsin,
samtidigt som jag tycker att den har gått i stå. Det är mest gamla gubbar som spelar
och var är återväxten. Jo, jag vet att det finns band som svenska In Flames,
Hammerfall etc, men personligen ger det mig inte mycket. Sent i söndags kväll
efter att precis ha kommit hem med flyget från Frankrike sätter jag på TV:n och
då direktsänder SvT "The Big 4" från Ullevi. Jag kommer in i slutet av Metallicas
konsert. Jag tänkte ge det en chans, men det kändes nästan som Allsång på Skansen.

Personligen tycker jag att blackmetalbandet Shining från Halmstad är spännande.
Texterna är dock inget att glädjas åt, mycket självdestruktivt, men det känns mycket
äkta åtminstone. Det får dock vara i små doser om du ska orka...
Jag tyckte t.o.m. att Iron Maidens lite nya, progressiva stil på senaste plattan var OK. Sedan
hade Malin på Musikfeber ett tips på ett hårdrockband för något år sedan, som jag gillade
väldigt mycket, men som jag glömt av vad det hette (Hjälp mig, Malin).

* Jag lyssnar oftast hellre på hård rock än hårdrock. Distinktionen mellan dessa
båda ord är viktig. Jag upplever hård rock som mycket mer spännande nuförtiden än
den vanliga hårdrocken. Ta t.ex. Black Mountain, som jag såg live i april. Eller varför
inte ett för mig två ganska nya band som White Hills med denna lite spacerockiga sak
(finns även på Spotten) och Rival Sons med mycket Led Zeppelin-stuk nedan. Lyssna
på sångaren; riktigt bra. Påminner lite om Robert Plant.

Sommarkåseri, del 1

Ifjol skrev jag lite om ditt och datt under rubriken "Sommarkåseri". Jag tänkte fortsätta
med det även i år. Ifjol blev det mycket om litteratur, därför att jag hade min "Claes
Hylinger-karneval". I år blir det både musik, litteratur och lite annat också. Det får
bli det det blir:

* Jag börjar med en av de böcker jag läst i sommar. "Gå på djupet" av Marcus Priftis.
Ett tips från Ingemar - skinnerbox - här på Poplistan. Åshöjdens Bollklubb på nytt.
Mycket bra och initierad bok om en svensk fotbollsspelare, som satsar hårt på
att bli fotbollsproffs. Vägen går via Sirius och Gefle till proffs i Newcastle. Boken
visar på både på toppar och dalar i spelarens karriär med bottennappet när han blir
utlånad från Newcastle till League 1-klubben Oldham, därför att han inte platsade.
Vi får reda på mycket om hur det är behind the scenes - alltifrån att bli hyllad när
det går bra, mycket pengar och fina kläder till ensamheten när hans svenska flickvän
inte längre känner igen honom och lämnar honom. Denna ensamhet dövas med
alkohol, många barhäng och one-night-stands. Det är tydligt att Priftis har fått en
hel del insidekunskaper hur det är att vara fotbollsproffs. Han har bl.a. intertvjuat
Boja Djordjic, som ju också varit proffs i bl.a. England.

Video med This Is Head

Det var väldigt vilket intresse min recension av This Is Heads konsert rönte. Kul!
Så därför bjuder jag alla bloggläsare på "0007", en av deras bästa låtar, som de
även spelade igår:

This Is Head imponerade på Liseberg

Malmöbandet This Is Head som lyckats bra på Poplistan, spelade ikväll på
lilla intima Taubescenen på Liseberg. De båda Ingemar från Poplistan bevistade
denna konsert och blev ganska imponerade. Kvartetten släppte loss mer på scenen
än man kanske skulle tro. Inte minst gällde det gitarristen som ibland lekte Hendrix
och Pete Townsend. Bandet växlar genrer flitigt och man vet aldrig riktigt vad som
ska hända. Det är uppfriskande med ett band som är så pass oberäkneliga. Mest
imponerade var vi nog båda av trummisen.  Han får bandet att bli ganska fysiskt och
det svänger riktigt bra mellan varven.
Jag råkade just gå in på wikipedia för att få mer info om bandet. Där fanns inte mycket,
men This Is Head fick faktiskt priset i kategorin "Årets Pop" på P3 Guld-galan 2011.
Det var kul att höra och det är de verkligen värda.
Konserten får betyget 4 av 6.