LIVE: Woods och Car Seat Headrest

Igår kväll på Pustervik i Göteborg bjöds det på två intressanta band. Det är
sällan som förbandet drar till sig så mycket uppmärksamhet. I detta fallet
var jag mer nyfiken på Will Toledo aka Car Seat Headset som på huvudbandet
Woods.
Jag var väldigt nyfiken på Car Seat. Här berättar Toledo själv om hur han
upplevde sig själv som ungdom och hur han började spela och varför bandet
heter som det gör:

“As a young person, I was kind of a loner,” Toledo told me. “Or, if not a loner, then someone who never really connected on a level that made sense with the people my age, and I think that ended up with me not wanting to write universal songs because I didn’t feel like I knew what the universe wanted or what young people wanted… I was and am self-conscious about a lot of stuff, and down on myself about a lot of stuff, and music was a way to have an outlet for that besides silent mental consternation.”

The band name itself comes from that self-consciousness combined with a need for an outlet. When he first started making music on the family computer’s Windows Media Recorder, he was too embarrassed to record vocals in the living room. “So I started recording vocals in the car,” he said. “I’d drive one of the old family cars to a quiet parking lot. I did a lot of stuff at Target Super Center, or a church parking lot on a weekday, and I managed to avoid ever getting caught in one of those places, just screaming and singing into my computer. The name came from that idea, of starting in this claustrophobic space and building a world around it.”
från noisey.vice.com

Klockan tio över åtta går Toledo med band upp på scenen inför ett ganska
välfyllt Pustervik. Han är lite av ett musikaliskt underbarn och man ser honom
fortfarande som en fjunig yngling på 16 år, men han fyller faktiskt 24 i augusti.
Hur som helst, så är han oerhört produktiv och spottar ut singlar, EP etc
i en strid ström.
Toledo har tre duktiga medmusiker Andrew Katz trummor (som jobbar hårt),
Ethan Ives gitarr, och Seth Dalby på keyboards. jag var lite orolig för hur det skulle
fungera live, men blev glatt överraskad över hur bra det lät. Bandet verkade trivs
och kändes samspelt. Toledos sång kan bli ansträngande och alltför intensiv även
på skiva, men jag hade inga problem med det.
Jag är glad över att jag lyssnat in lite på Car Seats katalog, så de flesta sångerna var
välbekanta, även de från Twin Fantasy från 2013.
För att vara ett förband så fick Car Seat hålla på riktigt länge, en knapp timme,
och det kändes precis lagom. Musiken är intensiv, men har också partier av lugn
och de kontrasterna fungerar väl. Toledo är ingen större scenpersonlighet, men det
viktigaste är att musiken talar. Vi fick förstås höra några fina sånger från senaste
albumet Teens of Denial; Vincent, Fill in the blank och grymma Drunk Drivers/Killer
Whales.
När knappa timmen var slut, så kände jag mig nöjd. Toledos musik njuts bäst i små
doser och om han hade fått hålla på en halvtimme till, så hade nog mitt betyg fallit 
något.
4+

 Efter detta blev det en kort paus och därefter gick Woods på. Detta är tredje gången
på kort tid som de spelar på Pustervik i Göteborg, senast ifjol på Way Out West. Jag
såg dem dock senast för cirka tre år sedan. De gjorde då en sagolikt bra konsert.
Mina förväntningar var inte lika höga denna gång efter att ha lyssnat på senaste
albumet City Sun Eater in the River of Light. De har nu minskat ner på de psykedeliska
inslagen och låter mer som ett dåligt The Band. Tyvärr besannades mina tankar när
de inledde med fyra sånger som lät tämligen mesigt. Sedan togs det fram saxofon
och trumpet och ljudbilden ändrades helt. Såja, tänkte jag, nu tar det sig. Och det gjorde
det till och från, men det går inte att komma ifrån att konserten blev en besvikelse.
De gjorde förstås en härlig With Light and With Love och då glömmer man tid och rum.
Men som helhet - en bevikelse, tyvärr.

3+