söndag 6 september 2015

Vecka 37-38 Evas lista



Här kommer den nya listan presenterad av vår jurymedlem Eva Gunnarsson,
som bor på Irland. Jättekul att du är med som jurymedlem och att du ville
bjuda oss på tio låtar till denna nya lista. Här är dem:

1.      The Districts. Så här säger deras skivbolag om dem: “The Districts will be your new favourite band if you like ragged US rock, country-tinged Americana with elements of blues and folk. If you like music made by young men who appear to have just stumbled out of bed. For whom languor is an energy.” http://fatpossum.com

2.      Pond  "Man It Feels Like Space Again" is the sixth album by Australian psychedelic rock band Pond, released on 23 January 2015 in Australia". Wikipedia Ska man kalla dem en kusin till Tame Impala, kanske?

3.       JJ Grey & Mofro. Så här säger Wikpedia om albumet den här låten kommer från: ”JJ Grey & Mofro released Ol' Glory on February 24, 2015, marking their first release on Provogue Records. Like many of their previous records, Ol' Glory contains tracks with southern inspired narratives with a unique blend of blues, rock, folk, funk, and gospel.” https://en.wikipedia.org

4.       Justin Townes Earle. Steve Earles son, döpt efter Townes van Zandt.  Opener “Farther From Me” is almost explicitly addressed to his father, with lines like “Wish I could say that I know you / ’Cause lord, I wanna understand / Need you to know there’s nothing I want more in this world as a man” detailing their frayed history.” http://www.avclub.com/

5.       Jason Isbell. (bilden ovan) Kanske mest känd som tidigare medlem av Drive-by-truckers. ”On the importance of Isbell's Northern Alabama roots: "I definitely don’t feel like I would be the musician that I am, or the type of songwriter, had I not come from that particular place," he says now. "The soul music that came out of there, and a lot of the soul-influenced rock and roll and country music that came out of the studios in north Alabama in the '60s and '70s had a big influence on me." http://flagpole.com/ 

6.       The Brian Jonestown Massacre began as a shoegaze group in San Francisco in 1988. After their debut and sophomore albums, the group quickly turned to a broader style of psychedelic rock incorporating folk rock and, later, electronica influences. The name "Brian Jonestown Massacre" is a portmanteau of The Rolling Stones' founder and guitarist Brian Jones and the infamous mass cult suicide in JonestownGuyana.” https://en.wikipedia.org

7.       Leftfield is a British electronic project formed in 1989 in London, England. From 1989 to 2002, Leftfield was a duo of artists and record producers that consisted of Neil Barnes and Paul Daley (formerly of the RivalsA Man Called Adam and the Brand New Heavies). In January 2010, Barnes resurrected Leftfield and having toured the world for a couple of years has finished writing new material for a third album entitled Alternative Light Source. Daley has declined to be involved and is focusing upon his solo career.” https://en.wikipedia.org

8.       Noel Gallagher's High Flying Birds. ”The greater appeal of Chasing Yesterday is in the way Gallagher, 47, now does reflection, loss and persistent optimism, leavening his usual power chords and pub-choir-ready choruses with a dusky, psychedelic churn that exposes the long, hidden thread running from early-Seventies Traffic to the Stone Roses' dazed 1989 shuffle "Fools Gold."” The Rolling Stone

9.     Seasick Steve  "Sonic Soul Surfer is the seventh studio album by American  blues  musician Seasick SteveThree singles were released from the album : "Bring It On" was the lead single on 25 November 2014. The album was the most acclaimed by critics, with an average score of 70/100 according to Metacritic. It also was a commercial success, peaking 4 on the UK and Scottish albums charts." Wikipedia

10.   “…Everything Everything sound more enervated than ever on Get to Heaven. They push their maximalist tendencies to extremes, stretching every second with sound as a way of staving off the death that looms everywhere: "I don't want to get older," as Higgs sings on "Spring / Sun / Winter / Dread".” Pitchfork

Ni har som vanligt två veckor på er att lyssna och era poäng skall ni lämna senast
söndag 20 september kl. 20.00. Här är länken.  

11 kommentarer:

  1. Tack för din lista, Eva. Några föll mig i smaken och andra inte. Det är som det ska vara. Smaken är olika.

    1. The Districts 1p Påminner om Mumford & Sons, ett band som jag gillade i början, men vars s.k. folkmusik har blivit mer urvattnad och kommersialiserad för varje skiva de gjort. De här låter som en amerikansk kopia av Mumfords och dessa är inte bättre.

    2. Pond 4p Mycket Tame Impala och Ariel Pink här. Det är ju hemtama marker för mig och jag smånjuter lite.

    3. JJ Grey & Mofro 2p Souligt. OK på en klubb. Inte originellt. Det finns många band i denna genren, men de här sticker inte ut i mängden.

    4. Justin Townes Earle 4p Steves son gör det bra. Njutbart. Fin sång och gitarr.

    5. Jason Isbell 5p Bäst! En pärla helt enkelt. Sången, melodin och även stråkarna fungerar utmärkt.

    6. Brian Jonestown Massacre 4p Också fin. BJM har varit med många gånger på Poplistan, men man vet aldrig hur de låter nästa gång. De har haft sång på svenska och nu på franska. Gillar den sorgfulla orgeln som ljuder i bakgrunden under hela låten.

    7. Leftfield 3p Som ett Tangerine Dream på dansgolvet. Börjar lovande, men tappar lite intresset ju längre låten går. Men så är jag ju inte på något dansgolv när jag lyssnar…

    8. Noel Gallagher 3p Låter förstås mycket Oasis. Jag var ett mycket stort fan av Oasis när det begav sig. Jag har inte ödslat mycket tid därefter på att lyssna på de båda Gallagherbrödernas alster. Det här är väl helt OK. Lättrallad sak som ibland får mig att tänka på Huey Lewis – hur ni ska tolka det beror på vad ni har för relation till Lewis…

    9. Seasick Steve 3p Gillade också denne man när han dök upp med sin tresträngade gitarr. Han börjar nu låta som vilken bluesman som helst – känns inte lika ovårdat och sluskigt längre. Men visst kan han spela gitarr.

    10. Everything Everything 2p Nja.

    SvaraRadera
  2. Här kommer mina poäng:


    1. The Districts 3p Rolig låt, men inte så mycket mer än så. Jag såg dem som förband till Rolling Stones i somras och gillade dem, och jag var

    imponerad av hur bra de gjorde ifrån sig fastän sångaren såg ut att vara svimfärdig av nervositet.

    2. Pond 1p Den här låten gör inget för mig alls. Jag tyckte att den kanske hade något de första gångerna jag lyssnade på den, men det försvann.

    3. JJ Grey & Mofro 5p Jag älskar det här bandet och har sett dem live två gånger. Man blir glad av att lyssna på dem och JJ har en helt otrolig

    röst. Enda svagheten är väl texterna som kanske inte alltid är helt jätteoriginella.

    4. Justin Townes Earle 5p Han är definitivt sin fars son, nästan spöklikt likt. Jag älskar texten, och han sjunger med känsla, så det höjer

    poängen.

    5. Jason Isbell 6p En ny favorit för mig. jag gillar Drive-by-truckers, hans gamla band, men visste inte han var så här bra på egen hand. Väldigt

    bra texter och framförande över lag. (Hela albumet kan rekommenderas varmt.)

    6. Brian Jonestown Massacre 4p En rätt svag fyra, men låten blev bättre med fler lyssningar.

    7. Leftfield 4p Älskade Leftfield & Lydon's Open up när det begav sig, men har inte lyssnat på dem sedan dess. Ingen genre jag normalt lyssnar

    på, men jag gillar låten, den är energisk om inte annat. Onödigt lång dock.

    8. Noel Gallagher 5p Jag blev riktigt positivt överraskad. Jag har inte gillat Oasis sedan precis i början när de dök upp, men den här låten

    gillar jag. Känns som om Noel rört sig en del iväg från Oasis.

    9. Seasick Steve 5p Låter lite Captain Beefheart här tycker jag. traditionell blues, men originellt.

    10. Everything Everything 3p Inget särskilt här,lite skojigt men inte jättespeciellt på något sätt.

    SvaraRadera
  3. Hoppla, och där blev formateringen lite tokig med radbrytningar både här och där - ledsen för det.

    SvaraRadera
  4. 1. The Districts 3p.
    2. Pond 4p.
    3. JJ Grey & Mofro 4p.
    4. Justin Townes Earle 2p.
    5. Jason Isbell 4p.
    6. Brian Jonestown Massacre 4p.
    7. Leftfield 3p.
    8. Noel Gallagher 4p.
    9. Seasick Steve 2p.
    10. Everything Everything 2p.

    SvaraRadera
  5. 1. The Districts 4p.
    2. Pond 2p.
    3. JJ Grey & Mofro 4p.
    4. Justin Townes earle 3p.
    5. Jason Isbell 5p.
    6. Brian Jonestown Massacre 2p.
    7. Leftfield 1p.
    8. Noel gallagher's HFB 3p.
    9. Seasick Steve 2p.
    10 Everything everything 1p.

    SvaraRadera
  6. 1. The Districts 4p Gillar attityden, låter som ett någotsånär pånyttfött The Strokes

    2. Pond 3p För mycket effekter, för långt.

    3. JJ Grey 2p Nästan gospel, svänger dåligt.

    4. Justin T Earle 4p Som en ung Bruce Springsteen

    5. Jason Isbell 5p Listans bästa, gitarrpartiet är jättesnyggt.

    6. BJM 4p Leker Serge Gainsbourg här. Senaste franska skivan är
    långt ifrån deras bästa men älskar bandet.

    7. Leftfield 2p

    8. Noel Gallagher 1p Oasis var väldigt mycket yeah, yeah, yeah, här är det na, na, na.
    Förfärligt dåligt faktiskt.

    9. Seasick Steve 2p Det här är ju gatumusik.

    10. Everything 3p Har spelat hockeyspel till den här. Verkar gå mycket på radion.

    SvaraRadera
  7. 1. The Districts 3p, mellanmjölks rock, där det går ana både talang och attityd. Känner ingen som helst mersmak.
    2. Pond 5p, var på listan i vintras, måste ge det här bandet mer tid. Riktigt bra psychpop!
    3. JJ Grey & Mofro 2p, sjukt bra intro, lyckas sedan inte infria mina förväntningar och lusten att trycka fram blir i det närmaste övermäktig
    4. Justin Townes earle 4p, tenderar att framstå blek i jämförelse med efterföljande låt...
    5. Jason Isbell 5p. Jo, jag instämmer med den övriga juryn
    6. Brian Jonestown Massacre 4p, tröttnade på BJM när jag såg dem live för tio år sen och insåg vilken skitstövel Anton var. Nu skiljer jag på sak och person och konstatera att det tangera en femma
    7. Leftfield 1p. Eva spelade open up för mig i ett studentrum för ca 20år sen. Så fantastiskt bra. Detta ger mig dock ingenting
    8. Noel gallagher's HFB 3p, skulle vara lätt att avfärda, såga och hata, men jag är större människa än så och erkänner att det var bättre än väntat
    9. Seasick Steve 3p. Riffa på fint men utan att ge lust för mer av seasick
    10 Everything everything 2p, har hört så mycket gott om detta band, synd att jag tycker att det var rätt intetsägande

    SvaraRadera
  8. Tack för din lista Eva, kul med fler som bidrar!

    1. The Districts: 2. I 28 sekunder stegrar nyfikenheten - och sen pang bom börjar pojkarna spela smurfrock i strokeskostym.

    2. Pond: 3. Hemtrevlig vers men helt utan den nödvändiga sältan i allt det söta. Refrängen talar vi inte om.

    3. Grey & Mofro: 2 Historia är lömskt. Min gospel säger att den är helt menlös om den inte tolkas i sin samtid. Det är som om dagens poeter, säg Bob Hansson för enkelhets skull, besjungit Carl XVI Gustav med samma toner som Carl Olof Wallin sin samtida konung, Gustav III: "Så stod Han, Svear! Han, den Hjelte I beundren, En mäktig Genius lik, och hvälfde i sin själ!". Det är som om dagens arkitekter bara ville resa Parthenon om och om igen, som om dagens konstnärer bara ville replikera holländarna. Det är som när Vietcong försöker vara Cure anno -82, och Ty Segall är nostalgisk över tider han aldrig upplevt. Det är som Norma Desmond i Sunset Boulevard. Musik utan historia är otänkbart. Musik som bara är historia är i bästa fall trist, och i sämsta fall konform och direkt kvävande. Det var inte bättre förr - och kommer heller aldrig bli det. Förr är bara bättre för att vi slapp klippa näshår och gå upp mitt i natten för att kasta vatten. Grey och Mofro är bara bra för att vi tror att allt var bättre innan vi slapp det.

    4. Justin Townes Earle: 3. Pojken Earle har ju begåvats med ett av tidernas stoltaste förnamn: Townes. Townes Van Zandt är inte bara pappa Steves husgud - han är även min. Steves pojk låter dock tröttare än både sin namne och sin far. Det är lite ärtsoppa i Rågsved, måndagkväll i november. Fast i Amerika då.

    5. Jason Isbell: 4. Håller med alla andra, bäst denna vecka. Här finns gitarrpartier som låter väldigt mycket Neil Young, och sånginsatser som låter Michael Stipe. Stulet är lånat spelar väl ingen roll - det här låter ändå Isbell och inget annat.

    6. Brian Jonestown: 4. Blev överraskad att det var Brian Jonestown, så här brukar de väl inte låta? Bara det är en bra kvalitet och höjer betyget ett snäpp.

    7. Leftfield: 1. Förr lunkades män ner till sina bilar i garaget. Så fort livet inte motsvarade deras förväntningar på tydliga linjer, så stod de där bakom lykta dörrar och kladdade på sina lameller och topplock, i några timmar begravde de oron under motorhuven tills urverket spann som en katt och de med förnyat mod tog sig upp till köket för att utan karta och schema möta familjen och dess oförsonliga oförutsägbarhet. Idag mekar inte männen längre med sina bilar. Idag sitter de vid någon tonalstrande programvara och producerar likstela "på-millimetern-beats" som en protest mot att livet är som det är - och inte som det borde vara. Det vill säga exakt. Som på räls. Helt. Utan. Överraskningar.

    8. Noel Gallagher: 2. Amerikansk FM-rock à la Mikael Rickfors.

    9.Seasick Steve: 4. Överraskande svängigt. Kan förstå Evas referens till Captain Beefheart (alltid kul när den gamle hjälten nämns!), även om det här många resor snällare. Funkar gör det i alla händelser!

    10. Everything everything: 3. Tja, sämre radioskval har man hört.

    SvaraRadera
  9. Sitter på Capitols biosalong innan filmen ska börja och läser dessa fantastiska kommentarer. Herregud! Har du inte tänkt på att bli författare eller poet?

    SvaraRadera
  10. Tack allihopa - det var jätteintressant att se vad alla tyckte! :-)

    Henrik, ja det var ett tag sedan :-) Kommer ihåg när jag spelade av alla dina Einsturzende-skivor på kassettband också :-)

    SvaraRadera